Recension

: Dagen efter
Dagen efter Lionel Shriver
2008
Ordfront
10/10

My preciousss

Utgiven 2008
ISBN 9789170373220
Sidor 576
Orginaltitel The Post-Birthday World
Översättare Cajsa Mitchell
Först utgiven 2007

Om författaren

Lionel Shriver, fotograf Andreas Lübeck
Fotograf: Andreas Lübeck

Lionel Shriver föddes 1957 i USA, men bor numera i London. Hon är författare och journalist. Hon fick sitt stora genombrott med Vi måste prata om Kevin (2006), och romanen belönades med Orange Prize för bästa roman av en kvinnlig författare. På svenska finns även Dagen efter (2008), Dubbelfel (2009) och Priset man betalar (2011).

Sök efter boken

Dagen efter är i stora drag en Sliding Doors-historia: Den ryska illustratören Irina är sedan länge tillsammans med Lawrence, en stadig akademiker som har svårt att visa känslor. En kväll när inte Lawrence kan närvara blir Irina attraherad av snookerspelaren Ramsey, passionerad och självdestruktiv. Irina ställs inför valet att kyssa honom. Och här delar sig historien. Efter kapitel 1 kommer två kapitel 2, två kapitel 3 och så vidare. I en handling stannar Irina hos Lawrence, i den andra inleder hon en affär med Ramsey och lämnar så småningom Lawrence.

Lawrence får stå för tryggheten, Ramsey för passionen: Lawrence får stå för Irinas moraliska jag, Ramsey för hennes skuggsida, den otrogna Irina hon aldrig trodde att hon skulle vara.

De parallella världarna är briljant utförda, ofta sammanfaller händelser och repliker men där Irina säger en replik i den ena handlingen kan det vara Lawrence som uttalar samma replik i den andra. De två Irinorna firar samma jul, tittar på Snookermatcher där Ramsey deltar, blir nominerade till barnboksutmärkelser och upplever 11:e september, men beroende på vilken man hon väljer utfaller alla dessa händelser helt olika. De två världarna dansar en besynnerlig och perfekt koreograferad pardans: där den ena böjer sig bakåt böjer sig den andra framåt. Ibland snuddar också dessa världar vid varandra, om än kyskt, som när "Ramseys Irina" i smyg besöker Lawrences lägenhet för att för en stund besöka sitt parallella liv eller när "Lawrences Irina" reflekterar:

Ramsey hade blivit ett underligt mentalt protektorat, som om det fanns ett annat liv som pågick vid sidan av det här – kanske inte bättre eller sämre men helt visst annorlunda, och hon tyckte om att emellanåt sträcka sig efter det och röra vid det, som om hon doppade ner handen i floden från en kanot.

Och när de två Irinorna av olika anledningar skriver varsin bilderbok är deras motiv välfunna. Lawrences rättrådiga Irina skriver en berättelse som närmar sig en afrikansk dilemmasaga, om en pojke som sviker sin bästa vän och sedan i sin tur blir sviken, utan att veta vilken av känslorna som är värst. Ramseys Irina skriver om en pojke som vill bli snookerspelare och hoppa av skolan. Historien delas i två: i en variant gör han just det, i den andra varianten lyder han sina föräldrar, går kvar i skolan och blir så småningom astronom i stället.

Här utkristalliseras tematiken tydligt. Kanske är det bara detta som är budskapet i Shrivers bok: att man inte nödvändigtvis har ett öde, utan att någonstans, parallellt, levs de liv man valde bort. Och det ena behöver inte vara sämre, eller mer omoraliskt, än det andra. Precis som Shriver sa i intervjuerna om Vi måste tala om Kevin: att alla som har barn föreställer sig en värld där de inte har det, och att alla som inte har barn har en föreställning om hur dessa ofödda barn hade varit.

Här finns brister. Just för att upprätthålla strukturen och symmetrin i de två parallella handlingarna har Shriver kanske lockats att göra karaktärerna något för lika varandra. Replikerna och betendena som flyttas mellan olika personer tar ibland udden av karaktärernas unika personligheter, eftersom de antyder att alla människor reagerar likadant i givna situationer. Det råder också en viss förenkling när det gäller beskrivningen av kärleksrelationer, som om passion som går över till bråk och slentrian är "typiskt" för alla förhållanden.

Den svenska översättningen har också trubbat av The Post-Birthday World, som i originalet förförde mig med sin rytm och ordrikedom. Om det är översättarens eller det svenska språkets fel vet jag inte. Kanske är det i själva verket min egen okunnighet som gör att engelskan förefaller mer raffinerad ju längre meningarna slingrar sig och ju fler ord jag måste slå upp? Och hur kan man egentligen översätta:

So mineral was London's tap water – reputed to have cycled through more human bodies than any liquid on the planet, and leaving a white, crusty ghost behind every evaporated drop – that it might have stood sheerly upright on the counter like the Cliffs of Dover without a glass.

utan att det blir klumpigt på svenska?

Men jag kan ändå inte minnas när jag senast var så hypnotiserad av en bok. Varje sida känns viktig. Varje mening går rakt in. Jag behövde aldrig lägga något bokmärke eftersom jag kunde slå upp boken var som helst och veta om jag läst just det stycket tidigare. Jag som annars läser så fort och så slarvigt att jag ibland måste läsa om flera sidor innan jag känner igen mig i en bok.

Shriver skriver med millimeterprecision. Varje liknelse är en smärtsamt korrekt iakttagelse. Hon fäller in små grymma sanningar i texten, som: "Irina visste av erfarenhet från sin egen barndom att man kan vara säker på att ett barn favoriserar den förälder som det får minst av". Varje adjektiv når sitt mål. Shriver bryr sig aldrig om att beskriva ett vackert landskap eller att smyga in poesi i sin prosa. Hon skulle aldrig tvinga läsaren att gissa, för hon har inget att dölja. All energi läggs på att så exakt och osminkat som möjligt skildra relationer, känslor och beteenden.

Och omslaget är passande gjort så att titeln står både framlänges och baklänges, rättvänt och uppochner med Irina som speglas i glaset så att hon är både sin skugga och sig själv.

Och jag vet att det är dumt att skriva "läs den". Så det gör jag inte. Läs den inte. Det här är min skatt.

Textutdrag (Visa/göm)

Sara Larsson

Publicerad: 2008-05-04 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-14 09:17

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2904

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?