Som många andra läste jag Fräls oss ifrån kärleken som tonåring och var helt fascinerad över att man kunde välja bort kärleken, till och med argumentera mot den. Efter en uppväxt av prinsessor, Disney, Dirty Dancing och Pretty Woman fick man plötsligt lite alternativ. Själva idén, att det är kärleken i sig det är fel […][...]

Dagen efter är i stora drag en Sliding Doors-historia: Den ryska illustratören Irina är sedan länge tillsammans med Lawrence, en stadig akademiker som har svårt att visa känslor. En kväll när inte Lawrence kan närvara blir Irina attraherad av snookerspelaren Ramsey, passionerad och självdestruktiv. Irina ställs inför valet att kyssa honom. Och här delar sig […][...]

Nick Hornby brukar skriva om pojkar i mäns kroppar. High Fidelity och Om en pojke är tydliga exempel. Nu tar han steget fullt ut och skriver en ungdomsroman om 16-åriga Sam som är besatt av Tony Hawk och som på typiskt tonårstruligt sätt hela tiden skiftar i inre ålder. I ena stunden känner han sig […][...]

Åsne Seierstad har skrivit en bok om Tjetjenien och om vad krig gör med människor. Redan som 24-åring rapporterar hon från Ryssland när kriget bryter ut, och när hon blir frustrerad av den motsägelsefulla nyhetsrapporteringen bestämmer hon sig för att själv åka till Tjetjenien för att kunna skriva om vad som verkligen händer. 10 år […][...]

Fjärilen i min hjärna är en bok om att dö. Författaren Anders Paulrud har en tumör i hjärnan, men det är inte den som dödar honom. Det blir inte tumören som han inte känner skuld för. Utan lungcancern, fem tumörer i lungorna, direkt relaterade till de 30 cigaretter han röker om dagen. Det är en […][...]

Ophelias resa handlar om Ophelia Haanyama Ørum som kommer från Zambia men under ett besök i Sverige 1991 får diagnosen HIV, långt innan det fanns mediciner eller ens särskilt mycket kunskap om sjukdomen. Boken beskriver sedan hennes resa mot acceptans och ett starkt engagemang för upplysning och vård. Jag tänker mig, kanske fördomsfullt, att det […][...]

Jag börjar känna mig som en surkäring. "All my heroes have turned human this year" sjöng Mia Doi Todd för några år sedan och precis så känner jag för mina idoler. Den ena efter den andra slätas ut, blir lite mer säljande, lite mindre originell. Inger Edelfeldt, Peter Høeg, Stephen King, Marie Hermanson. Titta bara […][...]

Stephen King skriver hela tiden och verkar vara rädd för det mesta. Clowner, bilar, mobbade tjejer, pest och så vidare. Ofta lyckas han få andra att bli rädda för samma saker. Ibland får han också till riktigt bra böcker trots att han ibland räknas in bland Jackie Collins och Sidney Sheldon som en slags allmän […][...]

I filosofernas himmel, idévärlden, slår Sokrates och Wittgenstein vad. Sokrates, idévärldens president, ska bevisa att filosofi kan förvandla en människas värld till det bättre. Om han förlorar blir Wittgenstein president. Ben, en helt vanlig 15-åring, blir den utvalde som ska lära sig att börja reflektera över filosofiska frågor och så småningom avgöra idévärldens framtid. Sofies […][...]

Om man vill vara elak skulle man kunna säga att Inger Edelfeldt skriver ungefär samma roman hela tiden. Är det en roman för vuxna handlar det om konstnärliga kvinnor i medelåldern, med trasslig ekonomi och kärleksbekymmer. Temat brukar vara identitet, utanförskap och vad det innebär att vara vuxen (Finns det liv på Mars?, Det hemliga […][...]