Stephen King skriver hela tiden och verkar vara rädd för det mesta. Clowner, bilar, mobbade tjejer, pest och så vidare. Ofta lyckas han få andra att bli rädda för samma saker. Ibland får han också till riktigt bra böcker trots att han ibland räknas in bland Jackie Collins och Sidney Sheldon som en slags allmän kiosklitteratur. Pestens tid, Det och Carrie är böcker jag läst flera gånger var.

Men när det gäller Liseys berättelse är det bara bokens utseende som är intressant. Ett rött omslagspapper med ett spadformat hål i, och bakom pappret: en prunkande trädgård i ett magiskt land. Om bara boken kunnat leva upp till detta.

I Liseys berättelse gör Stephen King ett försök att vara lite mer litterär och lite mindre slafsskräckig än vanligt. Det här är berättelsen om Lisey, som ser tillbaka på sitt äktenskap med den berömda skräckförfattaren Scott Landon (blink blink) som gått bort två år tidigare. Det är berättelsen om Scotts svåra barndom, hans galna bror och far, hans hemliga värld (Booya-månen, fantasy-trädgården bakom bokens omslagspapper), det är berättelsen om Liseys systrar, och det är berättelsen om den galning som ger sig på Lisey för att få tillgång till Scotts eventuella opublicerade alster. Och naturligtvis finns den yttersta ondskan med också i form av "den långa pojken med den skäckiga sidan".

Och det här är något av det minst medryckande Stephen King har skrivit. Det tar hundratals sidor innan det ens kommer igång. Trots försöken att vara reflekterande, att skriva i en drömsk medvetandeström, att beskriva ett äktenskaps alla egenheter, egna ord och smärtor, blir det aldrig tillräckligt välskrivet för att klara sig på egen hand. Stephen King påpekar själv i efterordet att han i Liseys berättelse har lånat mycket från böcker, dikter och sångtexter, men mest av allt har han faktiskt lånat från sig själv. Det magiska landet, den onda men mänsklige mannen, påminner starkt om Rasande Rose, en av Kings mest lättglömda böcker. Kings egen påhittade och ständigt återkommande småstad Derry finns med. Och så vidare.

Läs den om du läst allt annat av Stephen King och älskat det. Men börja inte med den här boken.