Recension

: Shout for the Dead
Shout for the Dead James Barclay
2006
Gollancz
6/10

Tema död

Utgiven 2006
ISBN 9780575076211
Sidor 628
Språk Engelska

Om författaren

Född 1965 i England, uppfödd på böcker och rollspel. Sysslat med studier, lite skådespeleri och jobbat i reklambranchen innan han 2004 kunde viga livet åt tangentbordet. Mest känd för sina många fantasyböcker om ”Raven”, men har fått delvis finare kritik för ”Ascendants”-böckerna.

jamesbarclay.com – Officiella sidan med biografi, bibliografi, forum och blog.

Sök efter boken

Dags igen att likt Lucy i Narnia återvända till sagovärlden, men i detta fall är garderoben fullproppad med skelett och leder till James Barclays storvulstiga fantasyvärld Estorea. Här har tio år förflutit sedan de kataklysmiska händelserna i Cry of the Newborn och imperiet som kallas Conquord har hämtat sig en smula från krigen. De så kallade Ascendants – de nu inte fullt lika unga personerna med framavlade elementarkrafter – sitter sedermera nära maktens tron i huvudstaden Estorr. Spänningarna mot den alltmer fanatiska kyrkan växer dagligen. Denna bräckliga ordning är på väg att skakas i sina fundament när de första pestskeppen landar på Gesterns östkust och en gammal bekant återvänder med sinnet fullt av hat och en armé av levande lik i följe.

Uppföljaren, bok två i The Ascendants of Estorea, är drygt 200 sidor kortare än föregångaren. Det är bra. Ändå känns boken osedvanligt lång och trög begynnelsevis, och man blir snart orolig för en repris av ettan med maratonlånga krigsbeskrivningar, som kanske fungerade en gång. Efter lite mer än halva boken tar emellertid berättelsen nya intressanta vändningar, och de sista 100 sidorna är nagelbitare (för dem som då inte givit upp fantasysviten redan – risken finns!). Om man retade sig på långsamheten och berättartekniken i ettan, ska man givetvis inte ge sig i kast med denna bok heller – Barclay skriver som Barclay gör.

Sett som ett kapitel i krönikan om Estorea får man säga att boken fungerar utmärkt. Mycket har hänt sedan ettan när tvåan börjar, och oerhört mycket mer händer under historiens gång. Barclay räds absolut inte de stora svängarna och den stora trumman: handlingen, imperiets öde och alla karaktärernas väl och ve hamras hårt mot berättarstädet. Begreppet kill your darlings verkar vara ledord för Barclay i denna bok där döden är genomgående tema: alla dör, allt dör och döden är numera faktiskt värre än den en gång var. Det är fortfarande, precis som föregångaren, en bok där vartannat kapitel tecknas genom krigs- och slagfältsbeskrivningar, fast denna gång kryddat med mögel, sporer, pest och ruttet kött. Känslan av undergång och domedag och helvetet på jorden är riktigt välfångad, så fort man börjar leva sig in en smula.

Som fristående berättelse har jag svårt att tänka mig att den skulle fungera särskilt väl, utan förkunskaperna från Cry of the Newborn inbillar jag mig att boken skulle bli ännu segare än den redan (inledningsvis) är. För egen del skulle jag utan att skämmas ge en trea en chans: så pass väl har Barclay ändå bäddat för en helt annan historia i samma värld och med samma karaktärer (ja, de som fortfarande står upp, alltså). Men det verkar inte så säkert att det blir en bok till – respekt, i så fall, men samtidigt: synd.

Textutdrag (Visa/göm)

Magnus Rolöf

Publicerad: 2008-04-08 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-17 07:48

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2878

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?