Recension

: Anansi Boys
Anansi Boys Neil Gaiman
2006
Hodder Headline
6/10

Gud är död – här är hans barn

Utgiven 2006
ISBN 9780755305094
Sidor 336
Först utgiven 2005
Språk engelska

Om författaren

Neil Gaiman föddes i brittiska Hampshire 1960 men bor numera i Wisconsin, USA. Han är bland annat författare till Hugoprisbelönade Amerikanska gudar (2001) och Kyrkogårdsboken (2008) och till serien Sandman. Han har också skrivit tillsammans med bland andra Terry Pratchett (Goda omen, 1990).

Neil Gaiman – Författarens hemsida.

Sök efter boken

Att detta är en uppföljare till American Gods (på svenska kallad Amerikanska gudar) går inte att ta miste på. Världshistoriens alla gudomligheter lever nu i mer eller mindre mänsklig form i USA. Denna bok handlar om sönerna till en av karaktärerna i American Gods, Mr Nancy, som gudom känd som Anansi, spindeln från Afrika. Visserligen kom pocketboken i höstas, men det är aldrig fel tid för en Gaimanbok.

Boken förklaras kanske lättast med att den består av ett antal olika öden som vävs ihop genom att de alla har någon koppling till bröderna Anansi. Dessa sammanflätade öden gör boken väldigt svårsammanfattad. Såväl ena broderns fästmö och hennes mamma som gamla granngummor och en skummis till chef blandas in i det hela.

Man kan läsa boken som en sorts utvecklingsroman med mängder av stickspår, med den skillnaden (från många sådana romaner) att här är pojkarna som utvecklas redan vuxna när historien egentligen börjar. Man får väl säga att bröderna går från vuxna till fullvuxna, eftersom de lär sig hantera varandra och ta fram sidor hos sig själva som de inte visste fanns innan de träffades i vuxen ålder.

Vissa anser att Gaiman skapar spännande karaktärer, men att han inte kan skapa intressanta handlingar med dem, inte bra nog för hela romaner, i alla fall. Tycker man det, så ska man nog inte läsa den här boken heller. Det som fascinerar mig är hur lätt och normalt han beskriver händelser som egentligen skulle kunna kategoriseras som övernaturliga eller fantasifulla, det sista då med bibetydelsen fantasy-fulla, men får in dem i en vanlig brittisk eller amerikansk vardag med kontorsjobb, en kriminalhistoria och sjuksängar.

Det är lite som en av karaktärerna ilsket men kallt konstaterar, efter att hon mördats och irriterad märker att hon inte kan få ro förrän hon hämnats på mannen som slog ihjäl henne:

I don't believe in ghosts, Grahame. I spent my life, my entire life, not believing in ghosts. And then I met you. /. You steal from us. You murder me. And finally, to add insult to your injury, you force me to believe in ghosts.

Det är lite så man känner: ”Jag tror ju inte på några gudar, men de håller ju faktiskt på att fara till världens ände, förlåt, världens början, och förvandlas och har sig. Minsann.”

Gaimans American Gods fick jag höra talas om när jag skrev en artikel om den nordiske guden Loke, och läste den boken med stor behållning. Idén att alla gudarna från ”den gamla världen” hade flyttat med folk till USA var roande och Gaiman fick till det bra. Mina förväntningar på Anansi boys var nog därför lite för högt ställda; även om jag uppskattade läsningen så känns det inte som om den kommer att lämna så stort eftertryck.

Magisk realism, blandningen mellan fantasi och verklighet är ju inte ny eller unik, men Gaiman är bra på att skriva i den stilen. Det här är inte heller dåligt alls, men hade nog blivit ännu bättre som en långnovell eller i illustrerad serieform, där författaren inte hade behövt väva ihop så många trådar som krävs för att få ihop en hel roman.

Vi får väl se om och när han spinner vidare på den här tråden nästa gång, för även om boken knyts ihop till slut, så är det upplagt för en fortsättning, och kanske får Gaiman då till det lilla extra som gör att vi är många som ser fram emot hans nästa alster.

Textutdrag (Visa/göm)

Irene Elmerot

Publicerad: 2007-05-02 00:00 / Uppdaterad: 2015-02-26 11:19

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2471

3 kommentarer

tycker han är en slags snällare men inte lika driven författare som clive barker. sen står ju hans historier nästan alltid i skuld och skugga till alan moore… fast det gör ju alla nuvarande fantasy författare (utom kelly link)

daphonie Oregistrerad 2007-05-02 21:11
 

Vad jag vet har Neil Gaiman aldrig varit serietecknare. Däremot manusförfattare till bl a Sandman

Martin R Oregistrerad 2015-02-23 17:36
 

Det verkar du ju ha rätt i. (Kanske är det någon sorts översättningsmiss?) Vi tackar för påpekandet och ändrar.

Ella Andrén Redaktionen 2015-02-26 10:57
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?