Omslaget till Spaceman Blues är hipp popkonst och baksidestexten utlovar en "literary retro-pulp science-fiction-mystery-superhero novel", lite lagom crazy sådär. Det är väldigt lätt att som jag förutsätta en skojig och trendkänsligt fräck debutroman baserat bara på detta. Sedan läser man. Jag kom ganska tidigt att tänka på Dean Motters grafiska novell Mr X, Bladerunner och […][...]

När man plockar upp en 800-sidorsbjässe som är bok ett i en tilltänkt fantasysvit vet man att man köper grisen i säcken – baksidestexten är nästan alltid identisk med alla andra i genren. Enda sättet igenom är sida för sida. Och detta är just en sådan sorts fantasy som tar tid på sig, som suger […][...]

Dags igen att likt Lucy i Narnia återvända till sagovärlden, men i detta fall är garderoben fullproppad med skelett och leder till James Barclays storvulstiga fantasyvärld Estorea. Här har tio år förflutit sedan de kataklysmiska händelserna i Cry of the Newborn och imperiet som kallas Conquord har hämtat sig en smula från krigen. De så […][...]

"Här ligger vi sedan en och en halv miljon dagar och nätter", säger sexton blekgrå gastar under Sivs fikaplats i Turinge socken. Hit kom arkeologer och grävde fram ett dödshus från bondestenåldern, 4 000 år gammalt, med gastarnas skelett och gravgåvor bevarade under torven. Det här var ett riktigt tufft fynd som resulterat i tuffa […][...]

Det fanns en tid när man gick och köpte vinyler bara på omslag; ibland var innehållet underordnat förpackningen. CD:n tog bort den glädjen och nu är även CD:n i princip borta. Men böcker – böcker kan man fortfarande bli kära i vid första ögonkastet. D.M. Cornish är utbildad illustratör och står bakom illustrationerna i och […][...]

16 september dog Robert Jordan, skapare av fantasysviten Wheel of Time, innan han hunnit skriva ihop den tolfte och avslutande boken i denna nästintill evighetslånga saga. Nu har hans fru tillika redaktör Harriet Popham Rigney valt ut Brandon Sanderson att förfärdiga det hela istället. Tydligen visste Jordan hur allt skulle sluta, vilket han avslöjade för […][...]

Kanske är det typiskt att det är Storbritannien som är ursprungsland för en bok som denna; en nation präglad av breda sociala klyftor, klasskamp, nyliberalism i Thatchers kölvatten och på senare år en huvudrollsinnehavare i det globala konfliktspelet. Detta är ändå nationen som genom Orwell gav oss 1984 och genom Moore och Lloyd gav oss […][...]

Man är riktigt törstig. Man tar upp glaset med iskall öl, tar några andäktiga djupa klunkar och inser att det är ljummen mjölk man sveper. Chock. Besvikelse. Antiklimax. Precis så var det med denna bok. Det man antog var vanlig vuxen-SF visade sig vara riktad mot äldre barn/ungdom (the YA market som de kallar det). […][...]

Unge herr Myron Tany som alltid drömt sig bort från hemplaneten Vermazen och utbildat sig till kosmolog mot sin familjs vilja, ser sin chans när hans gammelgammelfaster Dame Hester Lajoie vinner ett rymdskepp i en förtalsstämning. Hon har fått nys om en ungdomens källa på det avlägsna Kodaira och Myron manövrerar sig till kaptensposten. I […][...]

Ut ur dimman stapplar arkeologen Jack Churchill med ett svärd i händerna, en spindel fastbiten på armen och namnet Ruth ringande i huvudet, plötsligt ansatt av en fem meter hög jätte av grenar och jord. Året är 300 f.Kr., platsen är det som ska bli Cornwall och Jack har inget som helst minne av hur […][...]