Recension

: Fluffy
Fluffy Simone Lia
2008
Alfabeta
4/10

Inte mycket till kanin

Utgiven 2008
ISBN 9789150109092
Sidor 192
Orginaltitel Fluffy
Översättare Barbro Lagergren
Illustratör Simone Lia

Om författaren

Simone Lia skriver och illustrerar serier och barnböcker. Tillsammans med Tom Gauld, som hon träffade på Royal College of Art år 2000 ger hon bland annat ut sina egna serier på förlaget Cabanon Press. Hon är en brittiskfödd maltesiska som bor i London men ofta besöker Malta.

Simones egen webbplats – Här kan du läsa mer om denna maltesiska och köpa eftertryck av teckningar, böcker eller annat.

Sök efter boken

Fluffy är en kanin, som visserligen sover i en låda och släpper sig lite varstans, men som samtidigt pratar, går på bakbenen och envisas med att säga sig inte vara kanin, vad hans "pappa" än säger. Alla människor runt omkring beter sig som om han vore ett barn, även om i alla fall en person uttryckligen kallar Fluffy för kanin. Historien kretsar däremot kring "pappans" känslor, familj och relationer.

En spontan tanke vid en första genomläsning är "falsk marknadsföring" – kaninen som givit boken dess namn är med för lite för att motivera omslaget och titeln. Alltså ska denna bok inte införskaffas för kaninens skull, egentligen. Ändå är det Fluffy som är den röda tråden och som för historien framåt, i viss mån.

Nu är jag ingen storkonsument av så kallade grafiska romaner, men den här berättelsen är en av de märkligare jag har läst. Historien – om en singelman bosatt i storsta'n, mitt i karriären – känns i sig inte så intressant. Mitt i allt stoppas det dessutom in ett stycke om att en person blivit nerslagen och rånad, men sedan får vi inga fler kommentarer om det. Det är en bok för vuxna, men samtidigt ger den på något vis sken av att inte vara det. Det framgår inte heller, varken av förlagets text eller författarens hemsida, vilken publik man vänder sig till, så det är upp till läsaren att bedöma. Teckningarna är bra, Simone Lia får till många ansiktsuttryck av bara punkter till ögon och näsa och ett streck till mun, men de är väl inte specifikt originella i sig.

Om man på något vis kan känna igen sig i Michaels situation – singel med en kanin (eller ett barn, då), lite småförvirrad i fråga om relationer och på väg mot 40-årsåldern – så kanske den känns meningsfull, men själv känner jag mig mest som Fluffy ser ut att göra, när Michael (som försörjer sig som arkitekt) plötsligt påstår att han är bonde:


?

Irene Elmerot

Publicerad: 2008-04-07 00:00 / Uppdaterad: 2015-07-01 20:05

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2876

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?