Recension

: Alla monster är rädda för natten
Alla monster är rädda för natten Marjane Satrapi
2007
Berghs
4/10

Konsten att lura rädslan

Utgiven 2007
ISBN 9789150216776
Sidor 32
Orginaltitel Les monstres n'aiment pas la lune
Översättare Gun-Britt Sundström
Först utgiven 2001
Illustratör Marjane Satrapi

Om författaren

Marjane Satrapi föddes 1969 och växte upp i Irans huvudstad Teheran. När hon var fjorton skickade hennes föräldrar bort henne för att hon skulle slippa den alltmer förtryckande regimen. Hon kom till Österrike, Sverige och Frankrike. Satrapi är verksam som illustratör och konstnär. Sina upplevelser har hon skildrat i serieform i ”Persepolis” och ”Broderier”.

On writing Persepolis – Marjane Satrapi om ”Persepolis” på det amerikanska förlaget Pantheons sajt.

Sök efter boken

På natten är allting annorlunda jämfört med på dagen, konstaterar den lilla flickan Marie. Varenda kväll dyker samma otäcka nattmonster upp. Hur ska hon stoppa dem? Eftersom det är ljust på dagen och de aldrig syns till då, måste hon ordna mer ljus i sitt sovrum och vad passar bättre än att hänga upp månen där? Sagt och gjort, med hjälp av en stor sax klipper hon loss månen och placerar den ovanför sin säng. Planen fungerar perfekt, bortsett från att problemet nu har förflyttat sig.

Frånvaron av månens ljus påverkar alla, kanske allra mest katterna som inte längre kan orientera sig i det kompakta mörkret. Det kan däremot råttorna som snabbt förvandlas till gatornas kungar och härjar och förstör. Situationen blir ohållbar och katterna söker upp sin kattkung som i sin tur inleder förhandlingar med Marie.

Det här är en ganska kort berättelse, som lånat en del drag av sagan, språkliga formuleringar och hur händelser bildar en kedja. Texten är knapp, vi får inte veta så mycket om Marie. llustrationerna ligger hela tiden nära texten, här tillförs inget som inte redan omnämnts i texten.

Kanske hade berättelsen upplevts som mindre gullig och oförarglig om mörkret hade fått ta lite mer plats och vara just mörkt? Marjane Satrapi har ju visat hur hon kan utnyttja det svartvita formatet till fullo i Persepolis, här väljer hon däremot konsekvent att använda färg. Mörkerscenerna i Maries rum utspelar sig förvånande nog mot vit bakgrund.

Största behållningen blir med vilken självklarhet Marie klipper ner månen med sin stora sax, den övergången från verklighet till fantasi är det som sticker ut mest i den här berättelsen.

Textutdrag (Visa/göm)

Andrea Berge

Publicerad: 2007-11-24 00:00 / Uppdaterad: 2011-12-08 10:13

Kategori: Recension | Recension: #2730

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?