Recension

: DEN eller dinosaurierna lever!
DEN eller dinosaurierna lever! Lennart Hellsing
2007
Eriksson & Lindgren
9/10

Dinosaurie med auktoritetsproblem

Utgiven 2007
ISBN 9789185199792
Sidor 28
Illustratör Gunna Grähs

Om författaren

Fotograf: Thomas Hellsing

Lennart Hellsing är född 1919. Folkkär poet som främst är känd som barnboksförfattare men han har skrivit även för vuxna och fått massor av utmärkelser. En levande legend kan man säga. Vem har inte hört om Krakel Spektakel och Kusin Vitamin.

Sök efter boken

”Dinosaurierna lever! De lever!” börjar den här bilderboken. En liten pojkes pappa berättar på rimmad vers om hur ett av de få kvarvarande exemplaren levde rövare i Stockholm, åt upp regeringen och dränkte staden genom att bada i Riddarfjärden, men ändå lyckades bli mycket populär bland befolkningen. När DEN (som den kallas) dör i slutet av boken ringlar sig kön av sörjande över flera uppslag.

Så här fantasifullt vältrimmad (och välrimmad) har Hellsing inte varit på länge. Varje ny vers är ett satiriskt, lekfullt mästerverk och man vill gärna citera hela boken, men jag får nöja mig med ett smakprov som illustrerar det motstånd mot auktoriteter och myndigheter som går igen i hela boken. DEN har redan motstått både stoppskyltar och kanonkulor när man sätter in det hårda artilleriet:

Invandrarverket blev upprört
och bad att få kolla DENs pass
-försiktigt tog DEN dem i örat…
och spolade ner dem på dass

DEN bryr sig inte om regler och välter alltid några hus i förbifarten vad den än tar sig för – men folk gillar den ändå, vänjer sig och vinkar glatt. Trots allt utförs ju alla dess handlingar med en avspänd uppsluppenhet, motsatsen till de bestämmelser och den ordning som dess favoritföda stiffa byråkrater står för. Det är en satir med glimten i ögat för vuxna samtidigt som det för barn är en bok om en busig dinosaurie som välter hus. Den är lika bra vilket perspektiv man än väljer att se den ur.

Bilderna är också fantastiska. Detaljerade, färgglada och mycket typiska för Gunna Grähs växer de nästan genomgående utanför sina ramar, vilket betonar dinosauriens storlek. Hela DEN får aldrig plats i bild, istället är det Stockholmsvy på Stockholmsvy som visas, halvdemolerad av en dinosauriesvans eller delvis skymd av ett dinosauriehuvud. Människorna ser ut som små legogubbar; oroliga, roade eller arga tittar de förundrat upp under dinosauriens väldiga kropp, vinkar eller gömmer sig på toaletten. Själv längtar man efter läsningen efter en anarkistisk dinosaurie, och lite efter Stockholm, kärlekfullt beskrivet.

Alice Thorburn

Publicerad: 2007-11-24 00:00 / Uppdaterad: 2009-11-23 19:45

Kategori: Recension | Recension: #2730

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?