Recension

: En liten skär och många små brokiga
En liten skär och många små brokiga Carin Wirsén
2006
Bonnier Carlsen
9/10

Räkna med två små gröna

Utgiven 2006
ISBN 9163847949
Sidor 28
Illustratör Stina Wirsén

Om författaren

Carin Wirsén har tillsammans med sin dotter, Stina Wirsén, givit ut ett flertal böcker, bland annat serien om Rut och Knut. Stina tecknar och Carin skriver och Christian Wirsén, maken, formger.

Sök efter boken

Vem vill inte räkna med Carin och Stina Wirsén? Eller snarare med två små gröna som slåss om en böna och sex små rosa som äter capricciosa? Hur man ska vara funtad för att inte falla för den här boken vet jag inte. Färglära blandas med räkning i en helt underbar, utsökt formgiven bok. Varje uppslags första sida går helt i en färg med en siffra och en tvåradig vers, och motstående sida illustrerar det versen berättar om, till exempel sju små gula figurer som spelar kula. Precis som det alltid är med Stina Wirsén känns illustrationerna klockrena, skenbart enkla men alltid med detaljer att titta närmare på. Det går inte nog att berömma uttryckfullheten i figurerna. Med få pennstreck lyckas Wirsén alltid förmedla en exakt känsla hos sina figurer, som oftast ser ut som små barn men ibland får bli utflippade och se ut som monster eller djur istället – särskilt på det sista uppslaget där många små brokiga blivit tokiga. Öppenheten både för det galna och det normala, det lugna och det vilda är mycket befriande.

Texten har skrivits av Carin Wirsén, och hon och dottern har samarbetat i en mängd böcker tidigare, de flesta av dem med syskonparet Rut och Knut som huvudpersoner. Så är det också i parets alfabetsbok, men jag tror att det är bra att de inte förekommer i den här boken. Kanske har skaparkraften förlösts genom att inte låsas vid vissa huvudpersoner. Rimmen här är genomgående välformulerade och påhittiga, men litet synd är det att formen frångåtts i den vers som gäller nummer fyra. Istället för fyra små bruna får vi fyra brunetter: ett onödigt ryggande från eventuella associationer när det gäller hudfärg.

Det är dock bara en liten bock i kanten: det här är en på det stora hela utsökt bok, där ordningen som oundvikligt uppstår när man ska lära sig saker på ett otvunget sätt paras med det anarkistiska i bildernas uttryck. De små figurerna har alla alldeles egna uttryck; somliga är arga, andra förvirrade, vissa elaka, andra glada. En står på händer, en räcker ut tungan, en annan har en konstig hatt. Alla samexisterar, samtidigt som de drar åt olika håll. Det är genialiskt gjort.

Alice Thorburn

Publicerad: 2006-09-15 00:00 / Uppdaterad: 2009-12-03 15:32

Kategori: Recension | Recension: #2177

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?