An American walks into a restaurant somewhere in Great Britain. He sits down and the waiter comes up to him.
"I want a bloody steak, please."
The waiter calmly asks
"Do you want some fucking potatoes as well?"

Förstod man inte denna historia innan, så gör man det efter att ha läst Magnus Ljungs bok. Det här är en lättillgänglig bok om svordomar förr och nu, främst i Sverige och Skandinavien, samt i Storbritannien och USA, men även med exempel från övriga världen.

Undertiteln är "om svärande och svordomar på svenska, engelska och 24 andra språk". Detta stämmer verkligen; betoningen på svenska och engelska är väldigt stark. Detta är väl för all del naturligt för en skandinavisk publik, som så ofta ser och lyssnar på brittiska och amerikanska produktioner, men jag kan inte låta bli att tycka att det vore kul med en lika noggrann analys av fler språks "fula ord". Men vi får ändå lära oss svordomar från andra kontinenter, där de kinesiska (mandarin och kantonkinesiska är representerade) framstår som de mest skilda från de europeiska och i viss mån arabiska. Till exempel kan man, enligt Ljung, i Kina utropa "Fall ner på gatan!" och med det mena ungefär "Dra åt helvete!".

Min främsta kritik är dock egentligen inte riktad mot författaren, utan mot förlaget, som inte har engagerat en eller flera personer för att faktagranska stavningarna på de olika språken. Själv hittade jag direkt stavfel på två språk jag är bevandrad i, nederländska och polska. Inte heller finns något ordregister, vilket skulle gjort den mer lättanvänd för en allmän publik. Så om någon ville tatuera in en svordom som finns i denna bok på något asiatiskt språk, gör ni bäst i att konsultera en modersmålstalare först!

Genomgången och analysen av de skandinaviska och engelska uttrycken är rejäl och ger nyheter åt såväl den redan språkintresserade som till den som aldrig tänkt på hur svordomar fungerar. Bland annat konstateras att fascinerande många ord och uttryck har tappat sin tidigare tabubeläggning och kommit att få nya betydelser, vilket också innebär problem vid översättning av svordomar. Det kan vara lurigt att avgöra "styrkan" i ordet, inte minst för att styrkan också kan variera beroende på omgivning. Ett exempel är ordet "balls" (testiklar) i amerikansk engelska som ju har kommit att betyda "mod" och liknande. Något Ljung inte påpekar i det sammanhanget är att den feministiska rörelsen till och med försökt lansera uttrycket "ovaries" (äggstockar) som en kvinnlig motsvarighet med just den betydelsen av dristighet och framåtanda. Sådana försök lär dock falla platt, eftersom det just är "styrkan" i ordet, dess (ibland före detta) tabukänsla som gör hela skillnaden.
Läsaren får även ursprung till vissa ord, som engelskans "bugger" och franskans "sacrebleu", vilket gör detta till underhållande läsning, även om man kanske kan tycka att Ljung analyserar väl mycket ibland. Han väjer inte för några hemskheter alls, så den finkänslige kanske inte ska läsa Svordomsboken på tåget eller bussen. Det känns faktiskt väldigt ovanligt att i tryck läsa många av de ord som Ljung glatt sprider och analyserar!

För en akademisk råtta som jag är källhänvisningarna i slutet av boken en trevlig avslutning. Här kan den intresserade dyka vidare ner i svordomsträsket bäst man vill, även om flera källor är sidor på Internet.