En stygg flicka följer givetvis inte den traditionella mallen för hur en flicka ska bete sig. Det ligger ett löfte om något normbrytande i själva begreppet. Romanens stygga flicka utför det ena förvandlingstrixet efter det andra, hon har en tendens att försvinna spårlöst för att så småningom dyka upp i en helt ny skepnad.

Ricardo, berättarjaget, träffade Lily, som hon kallade sig då, redan under tonårstiden i deras hemland Peru. Förälskelsen drabbade honom med full kraft, men hans uppvaktning blev ganska lojt besvarad. På de mest osannolika sätt kommer deras vägar sedan att korsas på olika platser i världen. Vi får följa dem genom årtionden. Två saker förändras inte: Ricardo kan inte sluta drömma om att leva tillsammans med den stygga flickan och hon byter identitet lika lätt som andra byter kläder. Hon går inte att fånga och kanske är det just detta ouppnåeliga som är en del av hennes dragningskraft?

Berättaren förlorar sig ganska ofta i detaljer, lite som när någon vill berätta exakt hur det var och blir alltför omständlig, det kan upplevas som ett otydligt fokus – vad vill han egentligen zooma in?

Ricardos liv är ganska statiskt, han går i hög grad upp i sitt arbete. Vad är det i mötet med den stygga flickan som är så fantastiskt att inget annat kan mäta sig med det? Det får vi aldrig riktigt nyckeln till. Det är mycket fokus på det yttre, hur ung och fräsch hon ser ut till exempel. Rollspelet dem emellan är hela tiden hårddraget. En som tillber och en som nonchalerar. En som öser ur sig komplimanger och en som är reserverad. En som vill hålla kvar och en som ständigt vill vidare.

Vad är det som ger osannolika sammanträffanden trovärdighet? Visst kan både livet och berättandet vara överraskande magiskt, men jag upplever aldrig att den stygga flickan träder fram som en tydlig karaktär, på något sätt framstår hon mer som en sexuell fantasi. När repliker som "Du håller på att lära dig behandla kvinnor, Ricardito" yttras när han behandlat henne hårdhänt, uppstår en glidande koppling mellan våld och sex. Ett recept som känns igen, hur kvinnor sägs lockas mest av de farliga männen. Den stygga flickan må vara okonventionell i sitt mönster av ständiga uppbrott, men som sexuellt objekt framstår hennes tilldelade roll som traditionell, på gränsen till stereotyp.

Berättelsen tar sin början i Peru och landar på så vitt skilda platser som Paris, London, Tokyo och Barcelona. Det blir en pratsam återblick på hur tidsandan färgade dessa platser, i stora svepande drag. Som läsare betraktar jag händelseförloppet på distans, jag dras aldrig riktigt in i berättelsen.