Gästrecension

: Älskaren från norra Kina
Älskaren från norra Kina Marguerite Duras
1993
Albert Bonniers förlag
9/10

Duras om barnets rätt till sexualitet

Utgiven 1993
ISBN 9100553913
Sidor 209
Orginaltitel L'amant de la Chine du Nord
Översättare Marie Werup

Om författaren

Marguerite Duras är en av Frankrikes mest uppmärksammade författare och har även arbetat med film och teater. Hon föddes 1914 i Gia Dinh i Saigon i dåvarande Franska Indokina (nuvarande Vietnam) och dog 1996 i Paris. Sin uppväxt skildrade hon 1950 med romanen En fördämning mot Stilla Havet. Andra kända verk är Älskaren (1984) och manuset till filmen Hiroshima min älskade.

Gästinformation

Bo Cavefors är född 1935 och bosatt i Malmö. Som förläggare på bland andra Bo Cavefors förlag har han gett ut över 800 böcker, av exempelvis Ezra Pound, Sture Dahlström, Peter Weiss, Marx, Dalí och Pasolini. Sedan 1994 ger han ut "Svarta fanor", numera i form av bloggarna Position 1, Position 2 och Position 3, och har också skrivit en mängd egna böcker. Bland de senaste prestationerna finns essäsamlingen "Agere Contra", "Se Gud", en samling kartusiansk mystik, "Gatpojkar och andra prominenser" och "Teater Dekadens". Dessutom har han uppträtt som skådespelare i "Den spetälske från staden Aosta". I vår är han aktuell med nya boken "©CAVE".

Sök efter boken

Som kontrast till dokumentation av tyska nazirörelsens hetsjakt mot pojkars bögpraxis i Wandervogelgrupperna, är det hälsosamt att läsa Marguerite Duras självbiografiska roman om kärleken och den rena råa oförfalskade sexualiteten mellan en ännu icke 15-årig flicka och en dubbelt så gammal man, Älskaren Från Norra Kina. I denna passionshistoria från 1930-talet berättas om sensualismen i en sexuell relation mellan barn och vuxen. Marguerite Duras initierade själv den stora och livsavgörande kärlek som trots det oundvikliga avskedet från älskaren utvecklas och bekräftas till att nå bortom tid och rum.

Förläggaren Bonnier påstår i reklamtexten att Duras kärlek trotsar "omvärldens traditioner". Så är det inte alls. Ämnet är känsligt. Av någon outgrundlig moralism ljuger förlaget. Kärleken som Barnet (Duras’ alter ego) upplever var en del av kulturmönstret i franska Indokina. Duras kärlek och hennes berättelse visar att ej endast kinesiska traditioner utan också Barnets mor accepterar förbindelsen mellan Barnet och Kinesen med den "gyllene färgen, rösten, det rädda hjärtat". Rasism är ett begrepp som icke existerar i denna värld, i denna utomordentligt välskrivna roman om tolerans och kärlek. Barnet och Kinesen älskar i dödens närhet, obetingat och totalt, fysiskt och psykiskt. Kvidandet under samlaget, skriket vid orgasmen, glädjen och plågan att dö denna "lilla död" har inget gemensamt med Martin Heideggers dödsvara eller med Sigmund Freuds dödslängtan (båda troligen obekanta med sexuell extas), utan kan, från västerländsk horisont sedd, snarare knytas till traditionen från tyska romantiker som Novalis, Heinrich von Kleist och sexualmystikern Georges Bataille. Vad skiljer öst från väst när det gäller knullandets estetik?

Barnet och Älskaren från norra Kina når ett tillstånd där Jaget förintas, förgörs, dör för att återuppstå: den goda orgasmen skapar nytt liv. Duras skriver:

Smärtan tränger in i barnets kropp. Den är först stark. Sedan fruktansvärd. Sedan motsägelsefull. Som ingenting annat. Ingenting: det är först när smärtan blivit outhärdlig som den börjar försvinna.

Barnet ger kroppens kärlek också till sin yngre bror och till den jämnårige Thanh. Barnets familj går långsamt under sedan fadern dött. Modern, Barnet och den yngre brodern terroriseras av den äldre brodern, opiummissbrukaren. Modern ger upp. Endast Barnet förmår skydda sig mot den mentala koma som utestänger de andra familjemedlemmarna från omvärlden. Denna acceptans av det individuella ödet är endast möjlig i toleranta samhällen. Dualismen mellan familjens självutplåning och Barnets erotiska upplevelser, hennes sexualitet, hennes behov av en annan människas kropp, ger Duras berättelse styrka: moderns och den äldre broderns andliga misär ger Barnets/Flickans/Duras’ kärlek till Kinesen intensitet och mentalt djup och ger henne styrka att dela med sig av sin förbjudna sexualitet även till den yngre brodern och till Thanh.

Bortom konventioner och lagfäst samhällsmoralism skriver Marguerita Duras om kärlekens mystik. Duras berättar om osårbar kärlek. Det är modigt och det är storslaget.

Bo Cavefors

Publicerad: 2007-04-07 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-07 11:01

Kategori: Dagens bok, Gästrecension, Recension | Recension: #2444

21 kommentarer

Förutom att detta är en dåligt skriven recension blir jag väldigt illa berörd av det oargumenterande, blinda hyllandet. Barn och vuxensexualitet har ingenting med varandra att göra. Må så vara om det var barnet själv som tog initiativet, men en vuxen ska ändå aldrig ha sex med barn. Och hur kan det ses som besvis på mentalt djup och inre styrka att en femtonårig flicka har sex med sin lillebror??

Sanne Oregistrerad 2007-04-07 18:04
 

Jag läser "Älskaren från norra Kina" just nu (har tyvärr inte hunnit läsa ut boken, men har läst "Älskaren" som gavs ut några år före "Älskaren från norra Kina") men det är väl så att tjejen är nästan 16 år (femton och ett halvt)? För mig framstår inte huvudpersonen som ett barn. Att det handlar om sex mellan barn och vuxen vet jag inte om jag skulle hålla med om fullt ut. (Barnsex och sex mellan barn och vuxna, ja det ger onekligen, iaf för mig, obehagliga associationer till handlingar (övergrepp?) man inte direkt skulle vilja försvara.) Hur gammal är egentligen den kinesiske killen? I "Älskaren" skriver Duras bl.a. att han precis avslutat sina studier i Paris. Kanske är han inte dubbelt så gammal som tjejen?
Men – framför allt funderar jag på hur Duras använder formuleringen "barn": Modern i boken kallas för "modern" och hennes dotter (tjejen/huvudpersonen) för "barnet". Förvisso är huvudpersonen tonåring, men det känns, tycker jag, mer som att Duras använder uttrycket "barnet" för att beskriva/åsyfta släktförhållandet mellan mor och dotter, än att hon vill peka på att tjejen/huvudpersonen är ett barn.

Helena Hansen Medlem 2007-04-07 19:42
 

Recensionen är verkligen storartad. Den når verkligen nivåer som dagensbok.com sällan når, eller ens vågar sträva efter.
Sanna: Läs den igen. Sakta. Stava dig igenom den. Den är kollosalt knivskarp. Ställ dig frågan: "Vad skiljer öst från väst när det gäller knullandets estetik?"

Daniel M Oregistrerad 2007-04-08 18:00
 

Hahahaha vad skulle det va som skiljer knullandets estetik i öst & väst? D här handlar nog om era västerländska fantasier om harem, kama suttra och annat smask. ojojoj.

Svennis Oregistrerad 2007-04-08 19:27
 

alltså verkligen, recensionen är otäck och enfaldig. en mycket litet avundsvärd kombination. vore bra om dagens bok korrläste sina recensenter.

viktor Oregistrerad 2007-04-10 18:23
 

Det står förstås recensenter, gäster och besökare fritt att tolka och tycka om både böcker och recensioner här på sajten. Men viktor, jag är inte säker på vad du menar med korrläsning?

Ella Andrén Redaktionen 2007-04-10 21:51
 

Viktor> Jag förstår inte heller vad du menar med korrläsning, du verkar vara ute efter någonslags censur. Recensionen är mycket bra, du verkar ha svårt för att skilja på barn med livet b och Barn med stort B. Läs om. Läs rätt.
Svennis> Din invändning är också lite udda. Vad menar du? Skulle Kama Sutra vara västerländsk? Vet du vad estetik är?

Daniel Oregistrerad 2007-04-10 22:26
 

Så, nu har jag läst ut boken. Och det visade sig att jag hade fel om tjejens ålder. Hon är mycket riktigt 14 år när hon träffar den kinesiske killen (han är 27). Strax före slutet avslöjar tjejen att hon har ljugit. Jag citerar lite:

– Jag har ljugit för dig. Jag fyllde femton för tio dagar sedan.
– Det gör ingenting.
Han tvekar och säger sedan:
– Min far visste det. Han berättade det.
Barnet skriker:
– Din far är äcklig.
Han ler mot barnet, han tillägger:
– Kineserna tycker om småflickor, gråt inte. Jag visste om det.

Kanske är det även mer fokus på "småflickor" och män som gifter sig/har sex med minderåriga flickor än vad jag först trodde. Den kinesiske killen blev t.ex. bortlovad redan som 17-åring, till en då 7-årig flicka från en rik kinesisk familj. Vissa partier i boken tycker jag rent av känns lite obehagliga, t.ex. det här:

De gråter.
Hon säger att hon aldrig kommer att glömma hans doft.
Han säger att han aldrig kommer att glömma hennes barnakropp, våldtäkten varje natt av den magra kroppen. Ännu helig, säger han. Att han aldrig mer kommer att känna den lyckan – desperat, vansinnig, så att man vill dö, säger han.

Ja det här är nog en bok som det är svårt att förhålla sig "neutral" till, ibland känns boken lite ogripbar, speciellt hur de många övergreppen som sker skildras: storebrodern som misshandlar lillebrodern och även Barnet under övervakning av Modern – Barnet ska "dresseras", opium-missbruk, depression?, incestuösa förhållandet mellan Barnet och den "lite sene" (psykiskt sjuke?) lillebrodern, lärarinnan som säljer sex bakom skolbyggnaden medan elever och andra lärarinnor tittar på, självmord, modern som "gett upp" och slutat bry sig – och så allt detta i någon slags relation/relaterande till kärlek.

Helena Hansen Medlem 2007-04-11 13:36
 

och just därför tycker jag att det är djupt olyckligt att i recensionen beskriva det hela käckt som "den rena råa oförfalskade sexualiteten". man kan tycka att sunt förnuft borde vara tillräckligt för att inte uttrycka sig så platt och läbbigt.

med Duras bok i sig har detta förstås inget att göra. jag tycker mycket om flera av hennes böcker, inklusive denna.

viktor Oregistrerad 2007-04-14 14:15
 

Vad är det som får läsare att söka sig till Duras endast för att stötas bort? – eller åtminstone förneka anarkin hon bemänger de s.k. utsatta med. Jag tror inte att det handlar om hennes återkommande s/m-tema, eller sexet mellan människor av olika ålder eller gemensamma kön. Nej, jag tror att det handlar om att Duras könsumgänge är globalt, en transversal rätt igenom främmande etniciteter… Märkligt, men det tycks fortfarande ge skrämselhicka.

ptoros Oregistrerad 2007-04-22 21:33
 

Ptoros: "en transversal rätt igenom främmande etniciteter…" Det låter lite som fikonspråk i mina öron. Transversal = tvärgående? Haha om det varit så att jag fått "skrämselhicka" av relationer mellan människor av olika etnicitet, så hade jag förmodligen inte sedan ganska många år varit gift med en man av annat "etniskt ursprung" (turkiskt), annat land, annan "kultur" och med annan religion (islam) än jag. Jag är vän av mångkultur, men nej pedofili är ingenting jag vurmar för.

Helena Hansen Medlem 2007-04-23 16:04
 

Skönt att höra Helena! Nu var det förvisso inte dig jag riktade mig till i första hand med fikonspråket, utan Viktor. Du verkar trotsallt vara nyanserad och håller därmed säkerligen med om att det de facto finns drag av – vad ska vi kalla det – romantik (du får ursäkta men jag finner ingen lämpligare term och den används inte som pejorativ) i skildringen av ex. våld och sexualitet hos Duras. Det är ju inte så att hennes sociala kritik uttömmer sexualiteten, våldet och döden (tillsammans med alkoholism, inte att förglömma), som väl får sägas fungera som navet i hennes symboliska universum.

Nu var det förvisso år sedan jag läste Älskaren från norra Kina, men jag har andra böcker av henne mer färska i minnet: Moderato Cantabile, Smärtan, Sommarregn, Halv elva en sommarkvällÂ…

Kanske avviker jag från ämnet därav, emedan jag inte uppehåller mig vid verket utan Verket. Men, Duras skriver, som bekant, i en idag tämligen utarbetad och klassisk fransk s/m-tradition med allt vad det innebär av estetisering av smärta, lidande och förfall; något som uttrycks medelst ett faktiskt försök att subjektivera s.k. offer genom att exempelvis garantera dem rätten till njutning. Det kan förvisso anses kontroversiellt, du skriver det själv. Men att prisa detta drag hos Duras – så som det görs i recensionen – är inte riktigt samma sak som att vurma för pedofili… Tycker åtminstone inte jag. Inte du heller, tror jag. Om något är "läbbigt" är det förstås att rensa ut denna tematik (alltså "romantiken") från den mänskliga tillvaron (eller från Duras författarskap). Det insåg författaren till sådan grad att hon tvangs hävda och återkomma till den i bok efter bok, film efter film… Det är förstås en politisk gärning men också och kanske än mer en estetisk, litterär, ja, rentav teologisk gärning.

Själv, måste jag tillstå, tycker jag det därför är befriande att vissa kritiker låter Duras författarskap fungera som exempel på något mer än politisk nytta eller samhällelig problematik. För därmed låts Duras spela på den planhalva som brukar vara förordnad franska karlar som i jämförelse med Duras geni får anses vara ganska bleka författare: de Sade, Huysmans, Klossowski, Drieu de la Rochelle, Bataille – inte sant?

ptoros Oregistrerad 2007-04-24 09:36
 

hej ptoras!

det är tråkigt att du har svårt att tillägna dig vad som faktiskt står i mina kommentarer, du får väl helt enkelt öva dig genom att läsa en gång till.

som framgår är jag en stor Duras-fantast, men jag har mycket litet till övers för skribenter som inte besitter Duras litterära skicklighet och trots detta gärna närmar sig ämnen av detta slag.

för att även du ska hänga med; Duras=bra, recensionen=dålig

viktor Oregistrerad 2007-04-25 14:38
 

Hej Viktor!

Tack, men jag kan läsa!

Det du skriver i dina "kommentarer" är att du tycker det är läbbigt med en recensent som skriver om det som han finner hos en författare. Inte uppfinner utan finner. Om du tänker efter, ordentligt, är det således författaren du önskar borde korrläsas (för att censureras), inte recensenten.

Otäck, läbbig, ja, i viss mån rentav platt, käck och enfaldig (i betydelsen tom, "munter" och idiotisk, förstå mig rätt) är förstås Duras värld (det kan ingen fantast förneka). En värld du tydligen inte ens tål att läsa om… Så vad är din aversion? Vad om ej otäck, läbbig och enfaldig?
Renlighetsivrare brukar vara just detÂ… och moraliskt högtstående män, förstås. Alltid män. Alltid moraliskt högtstående. Alltid indignerade över det perverterade.

ptoros Oregistrerad 2007-04-25 21:13
 

är det inte underbart?

jag har inte för avsikt att ägna mer tid åt det här, men jag kan inte låta bli att kasta lite pärlor ändå; jag må använda förkortningen av mitt namn, men jag är faktiskt kvinna.

trist när ens föreställningsvärld rämnar, va?

min är däremot intakt, det är mest snubbar som inte har någon känsla för att två subjekt deltar i en sexuell handling och följaktligen trampar på som elefanter så snart temat kommer upp.

goodbye för all framtid.

viktor-ia Oregistrerad 2007-04-26 09:41
 

HerregudÂ… vad löjligt!
Det börjar med ett relativt intressant inlägg, kritiskt, av Victor. Som följs av ett intressant svar av ptoros. Båda män. Just däri finns det spännande, det intressanta, själva konflikten. Så avslöjar sig Victor som Victoria, kvinna. Då faller ju hela den argumentation som Victor/Victoria byggt upp i sina tidigare inlägg. Och ptoros står som triumfator.
Jag förstår att Victor/ia säger "goodby för all framtid". Lycka till.
För övrigt anser jag att tendensen på bloggar och websites att använda sig av signatur, bör upphöra.

Bo I. Cavefors Oregistrerad 2007-04-26 13:15
 

Summan av din kardemumma således; Duras den klumpigaste av elefanter.

ptoros Oregistrerad 2007-04-26 19:44
 

Jag har en fråga: är älskaren och älskaren från norra kina helt olika böcker, eller hänger dom ihop på något sätt?

Fredrik Oregistrerad 2007-05-10 02:20
 

1984 publicerades l’Amant, 1990 publicerades La Chinese du Nord. Bok nr 1 filmades; 2 versioner, en mer erotiskt för Europa..

Bo I. Cavefors Oregistrerad 2007-05-10 14:29
 

l'Amant de la Chinese du Nord, är, självklart, HELA titeln på bok nr 2…

Bo I. Cavefors Oregistrerad 2007-05-10 14:35
 

Jag håller just på att läsa "Älskaren" och har inte ännu läst "Älskaren från norra Kina" Jag förstår fortfarande inte (trots svaret på Fredriks fråga) hur dessa böcker hänger ihop, de verkar ju handla om exakt samma saker, eller har jag fel? Är älskaren från norra kina den älskare det handlar om i "Älskaren" ? i "Älskaren" är Duras 15 och ett halvt när hon träffar honom och efter det jag läst här är hon bara 14 när hon träffar honom, d.v.s om det är samma älskare. Käner mig något förvirrad. Vore tacksam för svar!

Lisa Oregistrerad 2007-07-20 01:50
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?