Utgiven | 2003 |
---|---|
ISBN | 9185015172 |
Carl Jan Granqvist har nu halvvägs på livets resa, tillsammans med journalisten Lena Katarina Swanberg, frikostigt via samtal bidragit med minnen och nedtecknat material till en mustig biografi: Ur Carl Jans liv 1946, Människan, mötena måltiden. Carl Jan, måltidens man, är en själ som i alla tider har mött tillvarons alla element oavsett koppling till människors närvaro eller ej. Från att ha varit liten palt, äpplekindad och nybakad student till numera högt rankad vinkännare och nätverkande entreprenör, har hans liv varit förenad med reflektion.
Tant Ella i hemmasocknen Hidinge utanför Örebro, kan i boken uppfattas som en betydande katalysator för den blivande entreprenörens framfart. De två hade sina små möten med hemligheter och drömmar, mitt i stekoset av nygräddade pannkakor. En dröm var att öppna en turistanläggning. Kanske var det just den drömmen som som Carl Jan själv oblygt avsåg när han svarade på vad han ville i livet: ”Jag skall bygga mitt eget imperium”.
Läsaren ges en fascinerande livsskildring där kantarellen har sin alldeles egen speciella betydelse. Och där det granqvistka entreprenörskapets olika sidor under olika epoker generöst och grundligt beskrivs. Och efter många år som gästgivare i Grythyttan i Bergslagen Västmanland, nätverksbyggare och motor till och under Måltidens Hus framväxt ter sig mycket av Carl Jans barndomsdrömmar med Tant Ella vara nådda. Fast det stannade inte vid turistanläggningen. Utbildning tycks Carl Jan aldrig bli mätt på. Tidigt reagerade han på kockars, servitörers och övriga hantverkares oförmåga att teoretisera sin kunskap. Han ville att det skulle gå att lära sig praktiska yrken genom studier. Då främst det som rör näsa och mun.
Med teori kopplad till hantverket, i kök och matsal, och det vi som människor med sinnena upplever, berikas och utvecklas vi menar Carl Jan. I ett stycke i boken ställer sig Carl Jan frågande till varför sådana fina inrättningar som länets museer, vilka skall förmedla historia och kultur till besökaren, i många fall har mage att servera delicatobakverk till kaffet. Där om någonstans borde väl värdet av regionalt hembakat bröd ha en given plats till kaffet! Jag är böjd att hålla med honom.
Publicerad: 2006-12-05 00:00 / Uppdaterad: 2009-11-30 15:07
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).