Det är inte snällt att först läsa en fantastisk kokbok med ett underbart foto och sedan bara lägga den i från sig och börja med nästa. Sannolikheten att bok nummer två skall framstå som havregrynsgröt i jämförelsen mellan böckerna är stor men det kan ju också vara en adekvat bedömning. Tyvärr är denna bok precis som havregrynsgröt, trist, traditionell och obeskrivligt nyttig.

Bilderna är som saxade ur en ”Lev rätt”-bok från tidigt sjuttiotal. Allt är så där lite blackt och bilderna är inte direkt lockande. Att det inte ens finns en fotograf tillboken utan endast en bildkällista längst bak förklarar ju en del. Dock skall inte jag raljera över detta.

Boken har inte som huvudsyfte att någon ska vilja laga kul mat utan den presenterar en del av näringsläran och vill på detta sätt påvisa hur det vi äter får konsekvenser för hur våra kroppar fungerar. Att detta är obeskrivligt tråkigt är kanske en onödig upplysning men vad ska jag med en bättre hjärnkapacitet till om det betyder att jag skall börja min dag med gröt gjord på hirs eller quinoaflingor? För mig är det super viktigt att det är kul att laga mat. Är det inte det kommer jag att leva på yoghurt. Den här boken är inte kul. Dock är den säkert mycket bra för den som behöver en specialkost av någon anledning.

Recepten är i många fall helt okej och när ens veganvänner är på besök kan boken ge uppslag. Sedan visar det sig att det är Oona van den Berg som komponerat recepten så vad Lorraine Perretta gjort i boken vet jag inte så noga. Det jag kan säga är: Om du är intresserad av näringslära, läs då näringslära. Om du är intresserad av matlagning, läs då en god kokbok. Är du intresserad av båda, läs båda. Den här boken innehåller för mycket hirsgröt och pekpinnar. Ingen blir lycklig av sådant!