Recension

: Ett hus på randen till tårar
Ett hus på randen till tårar Vénus Khoury-Ghata
2006
Elisabeth Grate Bokförlag
7/10

Poesi och galenskap

Utgiven 2006
ISBN 9197532878
Sidor 132
Orginaltitel Une maison au bord des larmes
Översättare Mats Löfgren

Om författaren

Vénus Khoury-Ghata är född 1937 i Bsherre, Libanon, och är sedan ett trettiotal år bosatt i Paris. Hon har gett ut en rad prisbelönta romaner och diktsamlingar. Översatt till svenska finns förutom ”Sju stenar till den otrogna hustrun” även romanerna ”Ett hus på randen till tårar” samt ”La Maestra”, båda utgivna Elisabeth Grate Bokförlag.

Elisabeth Grate Bokförlag – Läs mer om författaren och boken på förlagets hemsida.

Poet International Web – Mer info om Vénus Khoury-Ghata.

Words Without Borders – Info om Vénus Khoury-Ghata och text skriven av henne hittar du här.

Sök efter boken

Om man läser mellan raderna är Vénus Khoury-Ghatas roman med den poetiska titeln Ett hus på randen till tårar dubbelt så tjock som sina drygt 130 sidor. Berättelsen ruvar på dolda hemligheter, blottar endast möjliga vägar neråt i en snårig intrig som vindlar mellan familjetragedin i ett hus i 1950-talets Beirut och mentalsjukhuset där sonen sitter inspärrad. Det är till honom textens du-tilltal är riktat.

Fyrtio år efter att familjen trasats sönder och båda föräldrarna är döda, återvänder dottern för att berätta om sin bror, trotsa skammen och skriva om vad som hände.

Skam över min mors »franskbanesiska», över min fars vredesutbrott som drev våra grannar ur sängen och fick dem att rada upp sig framför vår port. Skam inte minst över vår oförlösta kärlek till denne man och denna kvinna som blir till stoft i landets båda ändar. Skam över att skylta med min skam på en sida så länge jag har skrivit böcker.

Korrelationen galenskap och skrivande är ett genomgående tema, där skapandet ställs mot traditionellt familjeliv, religion och sociala konventioner.

Brodern är poet; han skriver orimmad vers, tar droger, läser Rimbaud och reser til Paris. Dagarna ägnar han åt att sova, på nätterna, när han inte besöker den engelska ladyn och målarinnan som förälskat sig i Orienten och dess ljus, diskuterar han Gud och Nietzsche med sina konstnärskollegor på krogen La Palette. Kort sagt: han uppfyller alla kriterier för det lidande konstnärsgeniet.

Prosan i Ett hus på randen till tårar är lyrisk och rik på metaforer, texten är laddad med symboliska bilder. Vissa stycken vill jag plocka ut och spara, läsa som poesi. Problemet är dock att denna finstämt poetiska prosa emellanåt ligger som en dimslöja över boksidorna och gör det svårt att nå fram till själva berättelsen. Karaktärerna är skildrade med distans, några av dem blir tyvärr aldrig mer än undanglidande bifigurer.

Dottern söker efter orsakssamband, förklaringar till tragedin. Men finner hon dem? Att tolka in vad som verkligen hände är upp till läsaren. Texten i sig förblir hemlighetsfull och mångtydig.

Textutdrag (Visa/göm)

Helena Hansen

Publicerad: 2006-11-22 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-25 16:25

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2270

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?