Recension

: Extra allt! Om lyckopiller, inre peeling och tristess
Extra allt! Om lyckopiller, inre peeling och tristess Jerker Dalman
2006
Normal
7/10

Storstadscool med finess

Jo, Jerker, jag måste skriva lite om Robinson. Lite iallafall. Det kanske inte känns så fräscht att förknippas med den första svennesåpan längre, om det någonsin gjorde det. Men utan Robinson hade nog ditt liv sett lite annorlunda ut. Det kanske är än mer sant för den största förnekaren, Emma Andersson, som satt i Folktoppens dokusåpespecial och sa att hon inte ville bli förknippad med Robinson. Att hon försöker undvika det. Sa hon i Folktoppens dokusåpespecial där hon nyss röstats in på tio-i-topp över mest minnesvärda dokusåpedeltagare.

Men när Emma vunnit lämnade hon inte landet, vilket Jerker Dalman gjorde. Emma gick sjukt överklädd på biopremiär i en minnesvärd D&G-klänning. Dalman är mycket medveten om i vilket sammanhang han finns i det kollektiva medvetandet, och ironiserar på ett mycket underhållande sätt över detta. Men så är väl Jerker Dalman den enda Robinsonvinnaren med cred.

Det här är en mycket distanserad bok. Omöjlig att inte tolka som en slags självbiografi, men en där författaren handskas mycket vårdslöst med sig själv. Väldigt uppfriskande. Samtidigt finns det en mycket intagande sårbarhet över huvudpersonen i alla hans öden och äventyr. Det är det som gör den här boken intressant. Att lämna ut sig själv, men lagom.

En bok om ingenting, fast det är då det handlar om allt. Bara situationer, vanliga och ovanliga, men med knorr. Med skön humor.

I det stora hela är "Extra allt" en skön drift med homo-och heterostereotyper. Dalman ser sig själv och andra utifrån, mycket klarsynt. Bilden med discofjollan och transan som vill byta kläder med de gravallvarliga flatorna är obetalbar!

Stilen är naiv, grovhuggen och jag har grava problem med att skilja figurerna åt. Nu gör inte det så mycket eftersom det helt klart är texten som sätts i främsta rummet. I like. I like a lot.

Anna Larsson

Publicerad: 2006-10-16 00:00 / Uppdaterad: 2006-10-16 00:00

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #2227

2 kommentarer

Så Jerker kom fram tillslut

William Oregistrerad 2006-10-16 01:24
 

Problemet är att sambandet kan vara svårt att se. Delarna är inte alltid naturligt integrerade i varandra, utan framstår snarare som ett antal attribut som strösslas ut i förhoppningen om att läsaren ska lägga pusslet. Som när mamman har fått ett julkort, vilket gör henne så glad att hon inte kan sluta tjata om det. ”Jag behöver dem också, sådana oförställda kärleksförklaringar, kräver ständigt bekräftelser och uppmärksamhet”, resonerar berättaren.

Inte för att gå för hårt fram här, men samma sak går väl att säga om cirka alla människor? Författaren påminner ofta sig själv om vikten av att vara fullständigt kompromisslös och ärlig. Ändå blir resultatet ibland det motsatta, onödigt vagt och undanglidande.

Pawel Kovacs Oregistrerad 2021-11-22 00:57
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?