Jo, Jerker, jag måste skriva lite om Robinson. Lite iallafall. Det kanske inte känns så fräscht att förknippas med den första svennesåpan längre, om det någonsin gjorde det. Men utan Robinson hade nog ditt liv sett lite annorlunda ut. Det kanske är än mer sant för den största förnekaren, Emma Andersson, som satt i Folktoppens dokusåpespecial och sa att hon inte ville bli förknippad med Robinson. Att hon försöker undvika det. Sa hon i Folktoppens dokusåpespecial där hon nyss röstats in på tio-i-topp över mest minnesvärda dokusåpedeltagare.

Men när Emma vunnit lämnade hon inte landet, vilket Jerker Dalman gjorde. Emma gick sjukt överklädd på biopremiär i en minnesvärd D&G-klänning. Dalman är mycket medveten om i vilket sammanhang han finns i det kollektiva medvetandet, och ironiserar på ett mycket underhållande sätt över detta. Men så är väl Jerker Dalman den enda Robinsonvinnaren med cred.

Det här är en mycket distanserad bok. Omöjlig att inte tolka som en slags självbiografi, men en där författaren handskas mycket vårdslöst med sig själv. Väldigt uppfriskande. Samtidigt finns det en mycket intagande sårbarhet över huvudpersonen i alla hans öden och äventyr. Det är det som gör den här boken intressant. Att lämna ut sig själv, men lagom.

En bok om ingenting, fast det är då det handlar om allt. Bara situationer, vanliga och ovanliga, men med knorr. Med skön humor.

I det stora hela är "Extra allt" en skön drift med homo-och heterostereotyper. Dalman ser sig själv och andra utifrån, mycket klarsynt. Bilden med discofjollan och transan som vill byta kläder med de gravallvarliga flatorna är obetalbar!

Stilen är naiv, grovhuggen och jag har grava problem med att skilja figurerna åt. Nu gör inte det så mycket eftersom det helt klart är texten som sätts i främsta rummet. I like. I like a lot.