Recension

: Egalias döttrar
Egalias döttrar Gerd Brantenberg
2004
Pocky
10/10

Maskuliniströrelsens bok för feminister

Utgiven 2004
ISBN 9185011096
Sidor 256
Orginaltitel Egalias døtre
Översättare Ebba Witt-Brattström
Först utgiven 1977

Om författaren

Gerd Brantenberg föddes 1941 i Oslo. Hon blev internationellt känd med ”Egalias døtre” som översatts till flera språk. Brantenberg har varit aktiv feminist sedan 70-talet och tillhörde då de norska nyfeministerna, samma rörelse som i Sverige hette grupp 8. Hon är också känd som förkämpe för homosexuella. 1986 tilldelades hon Den danske Thitprisen.

Sök efter boken

Petronius har en ouppnåelig ungpojksdröm. Han vill bli sjökvinna. -Hahaha säger lillasyster Ba, det är bara kvinnor som kan bli sjökvinnor. Förresten finns det inga dykardräkter för män. Hur skulle dom se ut? Ha PH då eller? Hahahahahahahaha!

Petronius är en tonårspojke som bor i Egalia, med sin ganska så stränga och konservativa mor Direktör Bram och sin far; vackra Kristoffer samt sin lillasyster som bara älskar att retas med honom. Jämt.

I Egalia bor också många andra kvinniskor och dam kan kanske tycka att det är ett konstigt orealistiskt samhälle, men det är det inte. Inte konstigare än det som är på riktigt. I Egalia är det män som avlar och passar barn, bär herrväska och PH. Kvinnornas uppgift är att försörja sina familjer, när de inte tar en öl eller två – eller kanske en bloody Marius tillsammans på fruklubben. Hur Lucia blev det så? Jo, det lär sig barnen i skolan av Herken Uggelberg.

-I de tidigaste samhällena fick kvinnan makten på grund av sin fruktsamhet, fortsatte han. Kvinnan födde ju barn och brukade jorden. Männen sprang omkring och jagade. Det var svårt, och som regel fick de inget. De hade för vana att skrika och hojta så att vilddjuren flydde innan de kom tillräckligt nära. Ja, folk visste inte riktigt vad som var orsaken men i alla fall kom de ofta tomhänta hem, och det de kunde bidra med var på intet sätt nödvändigt för att samhället skulle bestå. Mannen kom därför att betraktas som mer eller mindre en belastning.

Så vad låter mer logiskt än att männen blev, efter det att kvinnorna också upptäckt deras del i avelsakten – satta att passa barnen och serva sina kvinnor.

I Egalias döttrar får vi följa Petronius uppväxt i det egelianska matriarkala samhället. Det är inte svårt att fatta sympati för honom och männen. Allt eftersom inser han och andra män den stora orättvisan i att ha blivit född till man. En mansliga startas och debatterna går höga. Ska de följa den matraxiastiska tanken? Handlar inte allting egentligen bara om klass? Detta är vad direktör Bram med många andra kvinnor tycker. Hon menar att mansligan är rent larv, de orättvisor som möjligtvis finns i samhället är enbart i form av klassklyftor.

Men mansligan fortsätter att stå på sig, tro att kön är en social konstruktion. Och att på olika vis kämpa för ett jämlikt Egalia.

Det är en ofantligt rolig, men samtidigt allvarlig och ångestskapande bok. Ett starkt debattinlägg för feministrörelsen. Framförallt är det omvälvande att inse hur förtryckande ett språk kan vara, och att man/dam ändå är helt beroende av det. (När jag skriver detta blir en allt större del av worddokumentet rödmarkerat.)

Ofta måste man/dam stanna upp och tänka flera gånger per boksida – vad stod det egentligen där? Och varför heter det så? Och det har jag aldrig tänkt på förut! Detsamma gäller för historieskrivningen. Hur kan någon bli medveten om en historia som funnits om det aldrig skrivs om den?

Det märks att boken är skriven på 70-talet, inte minst för att marxismen/matraxiaismen och den stora PH-bränningen tar upp en stor del, men trots det känns boken fortfarande oroväckande aktuell. Möjligtvis kan också alla de brott och kränkningar som Petronius får utså verka något i överkant – eller snarare så lever han vidare med dem lite för enkelt. Om en tjej i dagens samhälle råkat ut för allt det där som han gör, hade hon förmodligen fått käka prozac resten av livet.

Tillslut blir ordet Direktör Brams. För hon tar alltid sista ordet.

…män saknar all verklig kontakt med livet. De har ingen fysisk kontakt med avkomman. Och därför kan de inte heller tänka på hur det går med jordens folk när de själva är döda. I ett samhälle där männen fick bestämma skulle allt liv på jorden dö ut. Om männen inte hålls nere, om männen inte tuktas om männen inte civiliseras, om männen inte hålls på plats, kommer livet att förgås…

Sigrid Nurbo

Publicerad: 2006-05-05 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-03 17:22

Kategori: Recension | Recension: #2012

3 kommentarer

Ska precis börja läsa boken nu=) det var faktiskt den här recensionen som fick mig att leta upp den från dammhavet i bibliotekets källare.

Blondi Oregistrerad 2009-01-14 13:18
 

en intressant bok. själv läste jag den i 16-17 års åldern. det var 1989, alltså långt före det att det blev trendigt att kalla sig feminist. min feminism var ett uppror mot allt det jag hade varit med om. jag hade mycket att göra uppror mot.

men den är högst rekommendabel, den här boken. någon som vet om gerd brantenbergs ”for alle vinder” finns på svenska, förresten?

EvaLis Oregistrerad 2009-09-02 14:17
 

[...] “Petronius har en ouppnåelig ungpojksdröm. Han vill bli sjökvinna. -Hahaha säger lillasyster Ba, det är bara kvinnor som kan bli sjökvinnor. Förresten finns det inga dykardräkter för män. Hur skulle dom se ut? Ha PH då eller? Hahahahahahahaha…” Läs mer [...]

 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?