Även journalisten Ulf Elfving kan nu räknas till skaran författare inom måltidslitteraturen. Och visst har denne medialt bakgrundstuggande Ulf hörts säga "mums" och "åh va gott" i sändning, setts sitta i smakpaneler i tävlingssammanhang, ja faktiskt även i en SVT-produktion liggande i ett badkar fyllt med brunsås!

Uppkomsten till boken "Smörgåstårta" är Elfvings myckna resande för Sveriges Radios räkning på 1980-talet under produktion av det forna programmet "Skivstafetten" då han besökte lyssnare i hemmet runtom i landet. Elfving lade märke till att allt som oftast i hus och stuga bjöds han och programmets medproducent på smörgåstårta, vilket långt senare visade sig vara fröet till denna boks skapelse i samarbete med en kock vid namn Stefan Bjur.

Båda är rörande överens om att smörgåstårtan är svenska folkets nationalrätt, information därom ges läsaren redan på bokens omslag. Om så nationalrätt, vilket jag gärna vill tro att sill, köttbullar eller någon köttgryta är, så är smörgåstårtan lika syndigt god som den lär vara ung. Ty att tvesovla, det vill säga att ha fler än ett pålägg på en och samma smörgås, var en synd så sent som i början på 1900-talet, så även idag i delar av svenska folkets geografi, vilket med exemplen i boken klås minst femdubbelt, dock illustrerat på ett förträffligt läckert sätt.

Läsaren ges hängivna och kloka tips: elementärt om fyllningens filosofi, metod kring medvetet handhavande av de små momenten, råvarans rätta konsistens på rätt botten och garnering i rätt tid. Allt för den fulländade kulinariska konsten: smörgåstårtans byggnation.

Förutom klassikerna inom smörgåstårtans smakområde lax/räkor och skinka/rostbiff presenteras varianter, vilka Elfving ägnar sin genom radions förtjänst vunna bekantskapskrets med namn och minnen. Vågad variant på smörgåstårta, i dessa cross-over tider, kallad Thailand, skapar bokens mest djärva exemplar, bland annat garnerad med färska korianderblad. Kanske kan denna, med svenska smörgåstårtans nästintill självutnämnda ambassadörer Bjur/Elfving, stärka handelskontakterna med Thailand, vem vet?

Dryckestipsen, i synnerhet vintipsen, har tack och lov en låg profil i boken, till förmån för annan mer passande gastronomi och med hänsyn till vad svenska kaféer oftast har tillstånd att servera. Och visst kan bokförfattarnas tes stärkas kring smörgåstårtan som svensk nationalrätt med drycker som mineralvatten, öl och kaffe, i alla fall enligt svensk kafé- och stadshotellidyll under 1900-talets mitt?

I dagens breda utbud på landets serveringar tror jag att en vågad K-märkning av smörgåstårtan möjligen skulle hjälpa den på vägen till en så kallad nationalrätt och få den att frekvent inta en offentligt synlig plats i diskarna. Alternativet vore kanske att koppla den till svenskens, av många önskade, förstärkta nationaldagsfirande.

Boken avslutas med både klassiska och innovativa sandwichar och kanapéer, många av dem av tapaskaraktär till både form och smak. Detta banar förstås god väg att göra boken bredare, trots sitt tämligen smala ämne. Av bokens förpackning att döma råder ingen tvekan om radiojournalisten Elfvings rosenröda nostalgiska krydda av svunnen tid.

Läckerbitarna som var och en presenteras med recept har också en aptitretande bild med bestick, fyllt glas och tallrik, en uppläggning som läsaren i det närmaste ofrivilligt kan utöka med kafé- och stadshotellsromantik, sinnligt, i fortsatt rosa skimmer.