På sätt och vis så tycker jag att det är en ganska cool idé att ge ut en hederlig gammal "idolbok" när artisten är en bra bit över 60 och fansen nästan lika gamla. Det blir lite svårt för de analyserande fansen att förhålla sig till boken och det är bra. Jag tycker memoarerna och filmen "No direction home" är fantastisk historieskrivning av det amerikanska 60-talet. Kanske fyller den här klippboken liknande funktion. Måste titta lite närmare på den.