Jag har tassat runt den här boken ett tag. Tänkt att jag kanske är mätt på det som onekligen blivit en genre – om än ständigt och tyvärr aktuell – kring unga tjejer som mår dåligt, som vänder smärtan inåt och gör sig själva illa. Det är en genre som det skrivits riktigt mycket bra i, det kan nog ingen förneka, men hur mycket orkar man? Men så dras jag ändå till bokens lite isiga punkestetik. Den där kombinationen av uppror och lekfullhet. Och det är en instinkt som leder helt rätt.

Berny Pålssons självbiografiska debut, Vingklippt ängel, är bland de svartaste skildringar av självdestruktivitet och psykiska problem jag någonsin läst. Jag tillbringar intensiva timmar med boken, med en ständig klump av illamående och smärta i magen. Vore det den enda sidan av boken tvivlar jag på att någon skulle orka läsa den.

Det handlar om ”blodets makt”, om den fysiska smärtan som lättnad och utväg och återvändsgränd, om lättheten i att förakta mänskligheten, ”DenGråMassan”. Om att göra sig till någon annan, en ängel i distanserat fågelperspektiv. Om det hisnande svåra i att landa, ta itu med och våga.

Det är mycket mörker och demoner och ren och skär smärta så man knappt kan andas, men samtidigt så brutalt jävla äkta. Och det finns på något konstigt sätt hopp. Lite glitter någonstans i allt det svarta. Det går att överleva till och med dessa bisarra uppväxtförhållanden, sådana groteska erfarenheter av både andra utagerande, trasiga människor omkring en och av psykvårdens nyckfulla behandlingar. Till och med en människa som levt med självplågande och demoner så länge hon kan minnas, som använder den självorsakade smärtan som snuttefilt och som nästan inte känner någon annan trygghet, kan våga, och få hjälp att våga, ta sig ut till något annat.

För det finns ljuspunkter, det finns vänner och vackra saker, filmer och livsviktig musik. Det finns försoning. Och det finns kraft. En jäkla livskraft och en vilja att formulera, en poetiskhet i svärta och glitter, en oerhörd mänsklig värme och förmåga att nå ut. Det är en styrka som imponerar. Både litterärt och personligen.