Utgiven | 2004 |
---|---|
ISBN | 9179406777 |
Sidor | 140 |
Orginaltitel | Five On A Treasure Island |
Översättare | Kerstin Lennerthson |
Först utgiven | 1942 |
I Enid Blytons värld är det alltid skollov. För evigt. Alltid. Hur många som helst utan att man åldras och måste lämna barnets förtrollade värld.
Det finns alltid något att göra och bakom varje hörn finns ett spännande, men inte alltför farligt mysterium. Kanske kan man tycka att hennes hjältar är smått paranoida när de vädrar gömda skatter och lönngångar överallt, men de har ju alltid rätt! Längtan efter att få vara ett av Blytons äventyrsbarn var alldeles särdeles stark i en viss ålder. Tänk att få åka på semester i husvagn, dragen av häst, bo i en fyr under en storm eller äga sin egen ö! Tänk att få vara detektiv och lösa mysterier…
Underbart. Underbara är också de måltider huvudpersonerna intar med täta intervaller. Det är härlig skinka, marmelad, ägg och bröd. Mjölk och andra färskvaror köps direkt på bondgårdar och smakar naturligtvis härligt. En riktig matfest.
Blytons böcker har beskyllts för att vara rasistiska och sexistiska. I de senare upplagorna har vissa partier redigerats. Vad gäller rasismen kan det väl sägas att nog är det anmärkningsvärt att alla skurkar är ”svartmuskiga” och alla ”svartmuskiga” är skurkar. Konstigt redan när man var barn och läste pappas femtiotalsupplagor. Obehagligt ofta förekommande i böckerna men säkert inte ovanligt i fyrtiotalets England. Likafullt otäckt.
Vad gäller den påstådda sexismen vill jag däremot påstå att Blyton var före sin tid. Visserligen talar Julian och Dick mycket om att flickor inte kan göra vissa saker och de vill gärna beskydda flickorna i gänget. Visst, lillasyster Anne är oftast en riktig mes som gillar att pyssla med hushållssysslor. George, eller Georgina som hon egentligen heter, känner dock inget behov av att bli beskyddad. Kort hår, pojkkläder, taget pojknamn och uppenbar vilja att bli betraktad som pojke. Påpekar alltid att flickor kan lika väl som pojkar och fnyser åt Dicks valhänta storebrorsfasoner. Omgivningen verkar också ha accepterat den nya könsidentiteten. Imponerande insikt i HBT-frågor, alltså. Redan på fyrtiotalet.
Fem söker en skatt är den första boken i serien, första gången syskonen träffar George och Timmy, den trofasta, kloka hunden som är lika delaktig i äventyren som de andra. Det är ett sommarvarmt äventyr i en förtrollad, förlorad värld. Ibland behöver analysen inte gå djupare än så.
Publicerad: 2005-10-12 00:00 / Uppdaterad: 2010-04-30 19:37
En kommentar
Ah, min barndom susar där! Tack, Blyton! jag var george, men precis som Astrid Lindgren verkar Blyton ha haft ett behov av att ha en bkyg, rädd, förtryckt flicka för att väga upp George/Pippi. DET verkade konstigt på mig redan på femtiotalet … Ändå undrar jag om inte redigeringen är ganska tvivelaktig. Ett förord som förklarar att de här sakerna – att svartmuskiga skurkar och flickor som inte vågar göra emot sina bröder är gammalmodiga idéer – hade varit bättre.
#
Kommentera eller pinga (trackback).