Med lätta steg, som en dribblande fotboll, som glädjen vid ett mål. Så rinner språket i boken om Ludde. En sjuårig pojkes glädje, spänning och förväntan målas upp och du har möjligheten att få följa med Ludde till Göteborg. Den stora staden där fotbollslaget spelar. Ja, Fotbollslaget! För i Luddes ögon är det IFK Göteborg som är det enda laget, nja, förutom Rävinge IF där han själv spelar.

Tillsammans med sitt lag ska han få åka till Göteborg och titta på match mellan IFK och ÖIS. När vi möter Ludde är det 26 timmar kvar. 26 långa timmar till avresan. Hela världen cirklar runt de 26 timmarna och avresan. Pirrigt i magen. Fjärilar.

Ett helt gäng spralliga sjuåriga fotbollskillar, några föräldrar och en buss. De är på väg. Det busas och brottas och luften är full av förväntan och lycka.

I Göteborg börjar pojkarna med att gå en tipspromenad. Lillen och Ludde är i ett lag och första frågan är så enkel, en riktig dagisfråga, Lillen gör några armhävningar medan Ludde läser. De besvarar frågan och går vidare. På väg till nästa fråga ser de ett stort djur med stora horn. En älg. De springer efter den och du anar inte vart denna lilla extra utflykt tar de två pojkarna.

De hamnar i en verklig värld som för dem alltid varit en drömvärld. På ett ställe där de flesta fotbollstokiga pojkar och flickor skulle vilja vara och träffa de människor som man tidigare bara sett på bild eller på tv. Vilken lycka, Ludde blir alldeles yr och tror inte sina ögon.

Boken om Ludde är full av glädje och förväntning, den är en perfekt bok för sjuåringar som precis lärt sig läsa eller som högläsningsbok i skolan. Jag tror att denna bok uppskattas av de flesta, även av de som inte är fotbollstokiga för den bjuder på så mycket fniss och på ett så skönt språk. Kanske är det lite mer en pojkbok, precis som Mimmiböckerna är lite mer för tjejer. Men låt inte det hindra er från att läsa den.

Det som möjligtvis skulle tala till bokens nackdel är att Ludde gillar fel lag… Som Hammarbyare skulle jag själv föredra om Ludde åkte till Stockholm, men då har jag böckerna om Spinkis och Costas som jag kan läsa. Jag tror dock att även om du är AIK:are, MFF:are, HIF: are eller något annat så kommer du att uppskatta boken, i värsta fall är det bara att byta ut namnen på spelare och lag.