Ah, min barndom susar där! Tack, Blyton! jag var george, men precis som Astrid Lindgren verkar Blyton ha haft ett behov av att ha en bkyg, rädd, förtryckt flicka för att väga upp George/Pippi. DET verkade konstigt på mig redan på femtiotalet … Ändå undrar jag om inte redigeringen är ganska tvivelaktig. Ett förord som förklarar att de här sakerna – att svartmuskiga skurkar och flickor som inte vågar göra emot sina bröder är gammalmodiga idéer – hade varit bättre.