Recension

: Serier från Vittula
Serier från Vittula Anders Skoglind
2005
Norstedts
6/10

Ett lättsmält koncentrat

Utgiven 2005
ISBN 9113014951
Sidor 48

Om författaren

Anders Skoglind är född i Kiruna 1974 och uppvuxen i byn Saittarova i Tornedalen. Han har gått serietecknarskolan i Hofors, och förutom illustrationer för reklambyråer publicerat serier i Åsa-Nisse, Jakt & Jägare, DN, NSD och Norrbottenskuriren.

skoglind.com – Anders Skoglinds officella hemida. Med serier, teckningar, och bilder på yxor.

Norstedts – Förlagets presentation av Anders Skoglind.

Sök efter boken

När en roman är tillräckligt framgångsrik överförs den ibland till andra medier, gärna till film, och numera oftare och oftare till serier. Att så skulle ske med Mikael Niemis roman Populärmusik från Vittula förvånar inte, för den har goda förutsättningar. Den fick bra kritik på tidningarnas kultursidor och vann Augustpriset år 2000, samtidigt som den sålde hejdlöst och fick en folklig förankring. Dessutom är komiken utformad på ett karikatyriskt och burleskt sätt som är tacksamt att illustrera i bilder. Det som romanen i första hand är känd för är ju den drastiska humorn, den slagkraftiga finalen till varje scen, det råa och hjärtliga asgarvet.

Anders Skoglind tecknar i en mycket klassisk seriefigursstil, en stil som påminner om folkhemsserier som 91:an och Åsa-Nisse. Det är tydliga, uttrycksfulla kompositioner där mössan lyfter på den som blir förvånad, där svettdropparna skvätter från den som blir rädd, och där det osar svart rök från den som blir förbannad, där frågetecknen och utropstecknen flödar tillsammans med ljudeffekter i stora bokstäver. Det är en stil som är välfunnen, lika lättsmält och tillgänglig som humorn i romanen.

Det heter att seriealbumet är gjort "fritt efter" romanen, så istället för att ha tecknat berättelsen från början till slut har Skoglind skapat fristående, sexrutiga sidor som kan läsas separat. Vissa av scenerna är plockade direkt ur romanen, som när Matti ska kremera sina infångade råttor, medan andra scener är konstruerade av Skoglind själv utifrån den exotiska Pajalakulturen. Fokusen på humorn är total och därmed utelämnas två andra av romanens betydande delar: dels de starka beskrivningarna av det norrländska landskapet, och dels biten som handlar om att växa upp i ett litet samhälle och viljan att fly därifrån. Albumet kan sammanfattas som en koncentration av romanens humor, men i tillgängliggörandet går något av komiken förlorat. Den som skrattade högt åt romanen får nog nöja sig med ett leende från serierna, för trots allt är scenerna rikare och starkare i textform, i sitt sammanhang av återkommande namngivna karaktärer istället för bland Skoglinds mer fristående form.

Jag tänker mig att detta är seriealbumet som köps på en bensinmack vid en motorväg och tas hem för att användas som dasslektyr. Och det är menat som en komplimang. Medan romanen hyllades av både kultursidor och gemene man, attraherar seriealbumet mera den sistnämnda. Och var hör Pajalas grovkorniga, mustiga skrönor hemma? Nå, int ä dä på nå sörländsk kulturredaktion int.

Johan Wirdelöv

Publicerad: 2005-10-05 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-31 21:02

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1779

2 kommentarer

"…medan andra scener är konstruerade av Skoglind själv utifrån den exotiska Pajalakulturen."

"Och var hör Pajalas grovkorniga, mustiga skrönor hemma? Nå, int ä dä på nå sörländsk kulturredaktion int."

Intressant att EN ENDA BOK, EN ENDA SKILDRING av ett samhälle får stå som en totalrealistisk beskrivning av ett samhälle som accepteras av gemene man i Sverige. Det är särskilt intressant när vilken idiot som helst förstår att Mikael Niemi använder sig av humor, ironi och överdrivelser i sina beskrivningar. "Pajalas grovkorninga, mustiga skrönor" är snarare Mikael Niemis egna än bygdens.

Skäms!

Peter Oregistrerad 2005-10-08 17:58
 

Nej, jag skäms inte. Jag har inte alls uppfattat Mikael Niemis version som en "totalrealistisk" beskrivning, tvärtom är jag ganska medveten om att det är fiktion.

Med "den exotiska Pajalakulturen" menar jag den som finns i Niemis roman, inte som den ser ut i verkligheten. Samma sak gäller för Pajalas "grovkorniga, mustiga skrönor", fast här finns ändå en förankring i verkligheten. Andra norrländska författare jag läst har ofta lutat åt skrönan och jag har fått intryck av att detta är en del av den norrländska litteraturtraditionen, ta till exempel Torgny Lindgren och Nikanor Teratologen.

Johan Wirdelöv Redaktionen 2005-10-10 10:28
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?