Recension

: The walking dead volym 5: Anfall är bästa försvar
The walking dead volym 5: Anfall är bästa försvar Robert Kirkman Johan Kimrin (red.)
2012
Apart förlag
5/10

Inte ens den nya världen blir bra

Utgiven 2012
ISBN 9789197959261
Orginaltitel The walking dead volume 5: The best defense
Översättare Sara Årestedt
Illustratör Charlie Adlard, Cliff Rathburn

Om författaren

Robert Kirkman är en amerikansk serieskapare och har förutom mastodontserien The Walking Dead även gjort serier för Marvel Comics. Kirkman är också en av delägarna till det amerikanska serieförlaget Image Comics. Att serier har en stor betydelse i Kirkmans liv avspeglas inte minst genom att han döpte sin son till Peter Parker, Spindelmannens riktiga namn.

Sök efter boken

Jag sträckläser femte volymen av The walking dead. Den inleds med ett utmärkt förord av Johanna Koljonen, och jag kan inte hjälpa att tänka att det är dessa förord som gör böckerna. Som ger serieböckerna sin kulturella status, som berättar mervärdet för oss slukare som annars lätt glömmer bort att detta bara är ren och skär underhållning; samma krassa sexism as usual. Samma blodbad, samma cliffhangers och vilja att tjäna pengar.

I förordet skriver Koljonen att det är fascinerande med den underliggande känslan att allt kommer att gå åt helvete. Att våra roller förändras när vi rycks ur våra traditionella sammanhang; här exemplifierat av Rick som plötsligt inte ser familjen som lika viktig som chansen att tjäna kollektivet, eventuellt ta makten i den nya världen som skapas. Medan Lori hänger fast vid det gamla, hon måste ju bry sig om familjen; hon är ju gravid med den kommande generationen. Avslutningsvis binder Koljonen ihop det hela snyggt genom att utan samhörigheten till kollektivet blir människan enbart en köttätande zombie, och tadaa om det inte kunde läsas in lite kritik mot det moderata satsa-på-dig-själv-styret här, med nerlagda Volvofabriker och meningslösa telefonförsäljare. Bättre sjukvård för den som har råd, etcetera etcetera.
the-walking-dead-5
Utan det här förordet är femte volymen som sagt ren och skär underhållning så här på morgonkulan. Livet i fängelset går vidare, men nu börjar man också hitta andra överlevare. Men eftersom människan är inneboende ond i denna apokalypsvärld, för att det är roligare så, driver handlingen framåt liksom, gynnar syftet att det här aldrig ska nå sitt slut, så går det förstås åt helvete här också. Det är spännande, det är maffioser och slakt, det är män som strider i coola dräkter som får dem att se ut som små robocopar hela tiden. Och kvinnor som oroar sig för om de ska komma tillbaka levande eller inte. En liten lesbisk flirt också, för det stigande underhållningsvärdets skull.

Jag är kanske jättetråkig, men hade det inte varit spännande med en ny värld där också förutsättningarna blev nya? Är det helt omöjligt att tänka sig? Tagna ur sitt sammanhang blir också rollerna nya, hette det inte så? Varför känns allt då så jäkla traditionellt?

Om man har grundförutsättningen att världen råkat ut för en smitta, där alla måste kämpa för sina liv, där ingen vet om det någonsin kommer att komma en vacker morgondag igen; skulle det inte vara roligare om man gjorde något oväntat av det? Varför måste det vara samma gamla könsroller? Varför måste maktspelet vara så jävla förutsägbart?

Samtidigt, om vi återvänder till inledningen: jag sträckläser. Det är drabbande. Det är rafflande. Jag vill veta hur det går.

Vi kan sätta samma kritik på det mesta. Kanske måste unga kvinnor dö som flugor i de bästsäljande deckarna? Kanske måste män känna sig starka och slåss då och då? Kanske kan inte ens en ny värld bli en ny värld? Men detta är litteratur. Möjligheterna är för fanken oändliga! Överraska mig!

Om ni vill läsa en bok där det också går åt helvete i en sorts apokalypsvariant, men med mer överraskande vändningar, läs Mikael Niemis Fallvatten från förra året. Där finns det förvisso inga zombies, men helt ärligt – börjar vi inte bli lite smått mätta på dem vid det här laget?

Lina Arvidsson

Publicerad: 2013-03-12 00:00 / Uppdaterad: 2013-03-12 17:27

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #5132

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?