Recension

: The walking dead volym 4: Köttets lustar
The walking dead volym 4: Köttets lustar Robert Kirkman
2012
Apart förlag
7/10

Köttet är svagt

Utgiven 2012
ISBN 9789197959230
Orginaltitel The walking dead: The heart's desire
Översättare Sara Årestedt
Illustratör Charlie Adlard, Cliff Rathburn

Om författaren

Robert Kirkman är en amerikansk serieskapare och har förutom mastodontserien The Walking Dead även gjort serier för Marvel Comics. Kirkman är också en av delägarna till det amerikanska serieförlaget Image Comics. Att serier har en stor betydelse i Kirkmans liv avspeglas inte minst genom att han döpte sin son till Peter Parker, Spindelmannens riktiga namn.

Sök efter boken

De döda vandrar vidare på jorden och blir snarare fler än färre. Våra vänner har hittat ett fängelse som de försöker bygga upp sina nya liv i. Odla sina egna grödor, stifta sina egna lagar, komma sams med de få interner som fanns kvar. Köttets lustar börjar med en av de mest gripande bilder man kan tänka sig. Grått olycksväder, stormig himmel och en kvinna som kommer gående med två zombies i koppel efter sig och ett svärd i ena handen. Michonne kommer in som det befriande upproret mot den extremt könsrollsuppbundna gruppen. På gott och ont… Jag vet inte om jag vill kalla det för ett feministiskt inslag, men jo, så nära man kan komma.

the_walking_dead_vol4_swe_p9

Och Rick ifrågasätts! Äntligen! Kanske inte på det sätt jag förväntat mig att det skulle ske, men ändå. Mörkret sluter sig alltmer när någon i gänget oväntat blir biten, och en annan rycks med av köttsliga begär. Kanske har framtiden aldrig känts så osäker som i volym 4, där gänget luckras upp, roller omfördelas. Men samtidigt är det välkomna förändringar som sker. Det må ha varit självklart vem som skött vad, men nu ställs saker på sin ända, dels av nytillskottet i gruppen, dels av de dramatiska saker som sker.

Titeln Köttets lustar utlovar ju sex, men let’s face it, ni kommer inte att få så hemskt mycket av den varan. Trist. Fast det lilla som finns sätter stora spår, så att säga.

I förordet skriver Michel Wenzer, regissör, om de likheter man kan se mellan zombiernas framfart och hur de rika i USA stänger in sig i egna communities, för att slippa undan de fattiga. Det får mig att tänka på även skräcken för tiggare som drog över Sverige för ett tag sen, och som fortfarande får mig att tveka att skänka slantar, för vem vet; de kan ju vara med i en sån där liga man hört talas om! Alla dessa sätt vi har att skilja på de och oss. ”Fattar ni inte?” säger Rick. ”Varje minut vi lever är en minut vi stjäl från dem!” Lundin Oil och parmesanost tänker jag också på. En krönika jag läste om hur dubbelt allt är. Att utan de fattiga länderna skulle vi i västvärlden inte kunna ha det så bra som vi har det. vi-ar-de-levande-doda Varje minut vi lever är en minut vi stjäl från dem.

Och så har även den här volymen sällat sig till underhållning som inte bara är underhållning. Fantasy som när man gräver i den känns högst verklig. ”Vi är du!” som Rick skriker. ”Vi är de levande döda!”

Lina Arvidsson

Publicerad: 2012-08-20 00:00 / Uppdaterad: 2012-08-21 00:12

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4863

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?