Recension

: Mogen för skrubben
Mogen för skrubben Solja Krapu
2005
Alfabeta
5/10

Behärskningens högborg

Föreställ dig tre-fyra stycken dansande människor. De hoppar omkring utan skor på ett stenbelagt torg till takten av sina egna klappande händer. Klockan är kanske halv ett, det är inget särskilt med den här kvällen men de lyckas vara glada, ända tills en förbipasserande inte nöjer sig med att stirra eller skaka överlägset på huvudet. Istället vill hon påminna att "hallå, vi är faktiskt i Sverige!". Du förstår säkert varför hon säger så. Att dansa uppsluppet på ett torg hör inte hemma här. Möjligtvis går det an i de invandrartäta förorterna, men bland svennar ska man behärska sig!

Ja, ja, men ska du inte skriva om Mogen för skrubben tänker du. Jo, det ska jag. Den handlar nämligen just om att behärska sig. Huvudpersonen Eva-Lena har behärskat sönder sig själv. Hon ser större skönhet i ett oöppnat paket suddgummin än i sin äkta man. Varje dag serverar hon en näringsriktig middag till sina barn, som pratar med henne högst en gång i månaden, och till sin man som jobbar mer övertid än Gud och drömmer om att ha sex med sin arbetskamrat. Eva-Lenas favoritfärg är beige, hon bor i ett radhus och arbetar som högstadielärare. Eva-Lena personifierar den svenska lagoma tristessen (förlåt Sverige!).

När Eva-Lena spenderar en helg inlåst i skolans kopieringsrum måste hon släppa sina behärskningar. Till exempel tvingas hon kissa och bajsa i en papperskorg. Och dricka grädde – usch så fett! Mogen för skrubben handlar om svensk vardag, men Solja Krapu lyckas ändå göra det intressant och nästan spännande. Lukas Moodyssons filmer innehåller inga scener vars enda syfte är att etablera vardag eller stämning. Om Mogen för skrubben vore en film skulle den inte heller göra det. Förresten så är American Beauty en annan sådan film.

Att läsa Mogen för skrubben är lite som att dricka ett glas vatten: lättsmält och dämpande av suget efter något med mer tuggmotstånd. Språket är enkelt, kanske för att Solja Krapu fått svamla av sig i sina dikter. Även om Mogen för skrubben är ett trevligt tidsfördriv lämnar den inga spår och är långt ifrån ett litterärt mästerverk.

Textutdrag (Visa/göm)

Elin Bennewitz

Publicerad: 2005-07-17 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-13 21:10

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1698

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?