Det är inte så ofta jag läser romaner med äldre personer i huvudrollen. Än mer sällan läser jag om äldre personer som oroar sig för döden, sina relationer och för hur framtiden ska te sig. Det är ju i sig rätt konstigt med tanke på hur många relationsromaner jag har läst och hur många uppväxtskildringar som jag hitintills har tagit mig igenom. För hur kan det komma sig att det komplexa i att bli vuxen är så intressant och allmängiltigt om nu inte åldrandet är det?

En lyckad begravning innehåller fyra berättelser som alla har en äldre person i huvudrollen. Det är två kvinnor och två män som får föra talan under det korta ögonblick som läsaren tillåts titta in i deras liv. Anna Lisa är gammal, men inte så gammal som hennes dotter verkar tro att hon är. Malcolm har ombetts att hålla tal på sin före detta hustrus mans begravning. Irma har förälskat sig i Bosse på teckningskursen. Och Johan funderar över om det är någon idé att hålla ihop sitt gamla gäng från studenttiden nu när en efter en har dött.

Personerna i boken hinner kanske inte byggas ut tillräckligt i denna korta novellform. Inte heller hinner kvinnorna i boken som helhet bli speciellt komplexa, utan mest lynniga och fragila, men jag har ändå stor behållning av denna lilla bok. Det intresserar mig att läsa om relationer mellan vuxna barn och deras gamla föräldrar. Det är speciellt intressant att få göra det utifrån de äldres perspektiv. Hur ångestladdat är det inte när ens barn helt plötsligt idiotförklarar en när det hitintills varit man själv som tagit hand om barnen? Hur förklarar man för en envis dotter att man gillar sin förstora lägenhet fastän det inte är förnuftigt, eller kanske just därför? Var går gränsen för den egna integriteten när man blivit gammal?

Ett annat tema som tas upp i boken är förhållningssättet till kärlek och lust som äldre. Åter igen kan jag inte låta bli att förundras över hur många smäktande kärlekshistorier jag läst genom åren om unga par som möts och inte ska skiljas någonsin! Faktum är ju att det blir bra mycket intressantare när ett helt liv har levts och jag som läsare också får del av hur det blev och vad som är nu väntar med den där eviga kärleken.

Denna bok är inte en fullträff men den är fin och intressant. Jag önskar mig fler skildringar av detta slag.