Recension

: Frikänd – Fallet Joy Rahman
Frikänd – Fallet Joy Rahman Gabriel Stenström
2004
Natur och Kultur
6/10

2963 dagar utan frihet

Utgiven 2004
ISBN 9127356035
Sidor 224

Om författaren

Gabriel Stenström är journalist på Sveriges Radio Örebro. Han har följt fallet Joy Rahman sedan 1997.

Sök efter boken

1994 dömdes Joy Rahman för mordet på en gammal kvinna i Stockholm, en kvinna han då och då assisterade i sitt arbete för hemtjänsten. Åtta år senare släpptes Rahman igen, frikänd efter att ha kämpat sig till att få resning för sitt fall i Högsta Domstolen. Aldrig tidigare i Sveriges moderna historia har någon blivit frikänd efter att ha avtjänat så lång tid på ett straff. Trots det var myndigheterna ovilliga att tillmötesgå Rahman när det gällde skadeståndet för den tid han hade suttit fängslad, och har ännu inte bett honom om ursäkt – ett önskemål han tidigt formulerade.

I den här boken beskriver journalisten Gabriel Stenström – som länge följt fallet – vad mordet handlar om, och hur domstolsförhandlingarna har sett ut i olika instanser. Han försöker gå till botten med frågan hur de olika domstolarna kan döma så radikalt olika, när de alla baserar sig på i princip samma kända faktaunderlag. Den slutsats han drar är att det i stor utsträckning handlar om vilken värdering som olika parter gör av bevisens trovärdighet, och indicier i långa kedjor.

Stenström intervjuar också alla de som var inblandade i affären kring Rahman – såväl de som dömde honom, som Rahmans advokat och andra som stödde honom i kampen för att få resning för sin sak. Det är intressant hur åsikterna bryts så mot varandra i boken; många av de poliser som utredde fallet, liksom flera av de som tidigare suttit till doms i fallet, tror fortfarande att Rahman är skyldig. Högsta Domstolen har, menar de, givit vika för en högljudd massmedial opinion istället för att värdera målet i sig.

Rahmans anhängare talar istället om helt andra saker; att de som utrett och dömt i målet har sänkt sina krav på bevisföring och rättsäkerhet av det enkla skälet att Joy Rahman inte är etniskt svensk. En man från Bangladesh får, menar de, helt enkelt inte samma behandling som svenskar. Rasism, kort och gott.

Men något som skrämmer något är hur alla parter kan anse att de fortfarande har rätt. En man har suttit åtta år i fängelse för att frikännas. Tre omgångar av domstolsförhandlingar har underkänts av högre instans. Men ingen vill kännas vid att ha gjort något fel. Så det finns ingen ansvarig som kan dra några lärdomar av falletÂ…

Stenström intervjuar och låter alla parter komma till tals, utan att nödvändigtvis ta ställning i debatten. Utom på en punkt – han är övertygad om att Rahman faktiskt är oskyldig. En övertygelse som dock inte färgar av sig negativt på resten av boken.

Textutdrag (Visa/göm)

Klas Rönnbäck

Publicerad: 2005-03-23 00:00 / Uppdaterad: 2005-03-23 00:00

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1568

2 kommentarer

…och nu greps den, enligt Dagens Nyheter, "lille mannen med de snälla ögonen" igen för mord. Förhoppningsvis engagerar sig politiker och journalister igen i den nu oskyldigt häktade Rahmans fall. Han har ju dessutom gott om pengar så att han kan köpa sig loss. :)

Ibrahim Oregistrerad 2008-04-01 18:48
 

Vi gör ett stort misstag om vi tror att rättsväsendet var bättre för ett halvt århundrade sedan, när knappast något fick resning. Den väsentligaste skillnaden är att vi under de senaste decennier har fått en journalistkår med ett starkare samvete. Även folk med andra yrken har följt sin moraliska skyldighet. De fall som har rättats till har utan undantag visat att domare i tingsrätt, hovrätt, och HD är extremt inkompetenta när det gäller bevisvärdering. Metoderna i läroböcker av professorer KAN INTE ENS tillämpas på verkliga rättsfall. Och HD ger endast resning om det blir presskampanj. Det bekymrar inte dessa domare om det är fysiskt omöjligt att utföra brottet. Somliga funderar på om domarna (inkl. i HD) enbart är inkompetenta eller om de dessutom är direkt ohederliga. – I fall efter fall finner vi också att psykiatriker och kliniska psykologer inte bara är inkompetenta utan även ohederligare. Jag har själv i min 1996-bok dokumenterat många fall av grov mened. – Låt mig tillfoga att domare ofta ljuger direkt när de redogöra i domen vilken bevisning som försvaret har framlagt. – Vi behöver talrika journalister och samvetsgranna andra för att ta oss an bara de mest otvetydiga fallen. – Men tror inte att domarna hyser tacksamhet mot Stenström m.fl. Jag har jobbat så mycket i domstolarna att jag vet att somliga privat har uttryckt direkt fientlighet mot dem som trampar i domarnas cirkler. Max Scharnberg, docent.

Max Scharnberg Oregistrerad 2018-04-19 19:41
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?