Recension

: Karkas
Karkas Katarina Frostenson
2004
Wahlström & Widstrand
6/10

En diktsamling bestående av fem linjer

Utgiven 2004
ISBN 9146210822
Sidor 125

Om författaren

Fotograf: Mats Bäcker

Katarina Frostenson är född i Stockholm 1953. Hon har studerat litteratur-, film- och teatervetenskap vid Stockholms universitet. Frostensons författarskap består främst av poesi men har på senare år även omfattat viss prosa och dramatik. 1992 valdes hon in i Svenska Akademien.

Sök efter boken

Jag gillar inte Frostenson, det är lika bra att konstatera med en gång men det betyder inte att jag inte kan tycka Frostenson är bra, men bra för vem eller till vad, det vet jag inte.

Hon är kyla där jag vill ha värme. Hon är språk där jag vill ha bild, metafor! Hon är stilla där jag vill ha fart. Hon är för fragmentarisk där jag vill ha helhet!

Jag kan tänka att den här dikten Karkas likväl kan vara skriven av en maskin vid namn Katarina Frostenson.

Den är ett ting och som ting extremt tilltalande, estetiskt skön, bara ordet, titeln Karkas är så bländande vacker så jag ger upp och stundtals är det så att jag sjunger, visst gör jag det och går igång men jag tillåts aldrig få ett grepp om varför jag sjunger, det är bara röst och jag blir frustrerad av det. Jag får bara en grundton, inget mera, ingen melodi, ingen berättelse.

Hon skriver en diktsamling på över 100 sidor om fem linjer, det är ju på ett sätt genialt och på många sätt komiskt.

Det är fruktlöst att klaga på Frostenson om att vissa ingredienser inte finns där. Jag borde tala om det som finns men jag får svårt att formulera mig, en far finns och en ordlek. Jag tittar igenom Internet efter vad andra recensenter skrivit. Jaha, tänker jag.

De verkar fatta lika lite eller mycket som jag.

Och jag vet att jag var med i det landskapet som diktsamlingen Karkas framtvingar på sina ställen och att jag kände något, det var en poet bakom orden och inte en maskin men så fort jag kommer tillbaka hit och skall beskriva det så är det borta. Det fanns i min mun men det försvann ned i svalget, ned i mig och jag kan inte tvinga upp det hit. Det är magi och jag hatar magi.

Men Karkas är ändå det roligaste jag läst av Frostenson. Det finns en lekfullhet som glimtar till ibland, en lek med orden och jag fnissar åt att hon vänder ut och in på faders förmaningen: Lek inte med maten, till "lek inte med orden barn". Eller där guld byts mot död i "Allt är inte död som blänker".

Men jag hävdar bestämt att skulle byggjobbare syssla med motsvarigheten till vad Frostenson gör inom sitt yrke så skulle det inte byggas några hus, men jämförelsen haltar för hur skeptisk jag än är så blir det av Frostensons språkundersökningar poesi. Poesi som jag stundtals står frågande kall inför men ändock poesi.

Textutdrag (Visa/göm)

Csabi Urbán

Publicerad: 2004-12-14 00:00 / Uppdaterad: 2011-06-16 13:11

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #1458

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?