På pendeltåget finner sig den unga kvinnan Narges en dag ståendes med en kvarglömd skinnjacka. Varför hon tog den vet hon inte riktigt säkert, en äldre dam dyvlade på henne den. Men en sak är säker – hennes är det inte, och ägaren hann av tåget innan hon hann få tillbaka jackan.

I jackan hittar Narges ett brev från jackans ägare, Sitare – ett brev som innehåller ett skriande rop på hjälp. Men när Narges försöker finna ägaren visar det sig att Sitare är försvunnen. Har det hon oroade sig för infriats? Har det allra värsta hänt? Nu inleds en jakt på den försvunna Sitare staden över. Samtidigt försöker Narges få ordning på sitt eget kaotiska liv, vilket inte alltid är det lättaste.

I sin nya bok tacklar Fateme Behros många av de fördomar och uppfattningar som finns om invandrare. I bokens centrum står frågan om heder och hedersmord – huvudpersonen Sitare är en ung och egensinnig kvinna som vågat göra uppror mot sin egen familj. Det här har förstås inte accepterats av hennes familj, som har tagit avstånd från henne och hennes handlande. Narges skräck är att den patriarkala fadern inte bara har slängt ut dottern från sitt hem, utan gått ett steg längre – gått alldeles för långt…

Behros vågar samtidigt ta upp många andra frågor – inte minst frågan om förbjuden kärlek, ur ett flertal perspektiv, och om invandring och invandrares situation – men också om hur invandrare ser på svenskar eller hur det är att vara lesbisk i en kultur som den iranska. Det sker också på ett mjukt och naturligt sätt som i de allra flesta fallen följer av handlingen, utan att det känns konstlat eller inpressat i boken. Vad som möjligen kan vara svårt att förstå är den energi, närmast frenesi, som Narges lägger på att finna den för henne helt främmande Sitare.

Men det är ändå inget som stör i någon utsträckning. I skuggan av Sitare är på det hela taget en välskriven bok med ett flyt som är mycket behaglig att läsa.