Utflugen ur månglarholken och möjligheternas bokmässa i Göteborg till undergroundpoeternas Kafé Nea, där han lyssnat på en ny generations ord och musik, har Fredrik Lång gått ut från kafét och trängseln och sitter på en sådan där kombinerad bänk och bord borta vid korvmojen. Han håller hov för en massa av inflyttade göteborgare, de häller rödvin i hans plastmugg och talar med honom, en diskussion förs mellan de som gör kultur här ute på asfalten och plankar in på mässan och en av dem som får betalt för att mingla där inne i mässhallen.

I bakgrunden skriker de infödda göteborgarna efter mos på sin vulgära, men kongeniala dialekt. Fredrik berättar, han iträder sig en av sina roller, filosofen, och generationer möts som kanske missat varandra förut i föreläsningssalar och på mässor. Allt öppnar sig efter den skräniga poesiuppläsningen med elgitarrer och trummor.

- Man hörde int' poesin där inne, säger Fredrik, på leende finlandsvenska.

Samma sak sker i Fredrik Långs roman Den ryska kusinen, fler röster olika generationer når varandra, snuddar med fingertopparna vid varandras skröplighet i ett underfundigt romanbygge. Men ibland hör man inte poesin där inne, den döljs av det hamrande hantverket.

Visst är det något som liknar en roman av Fredrik Lång. Det finns en manlig huvudperson, som har ett mer eller mindre trist äktenskap och som halkar in i den sanna kärlekens otrohetshistoria. Humorn, berättarhumöret och svunget finns. Denna gång träffar huvudpersonen (Dickie Skoog) en ryska (Jelena) på en Sverigebåt (ja just det, samma båt, som på den här sidan sundet heter, Finlandsfärja). Jelena spelar med orkestern och Dickie förälskar sig svårt romantiskt.

Denna banala ramintrig ger upphov till att flera röster får tala. Ett utvandrarpar får sin historia berättad från ett ålderdomshem, finlandsvenskar som först kom till Norrland för att sedan resa vidare till ryska rådsrepubliken Karelen för att uppleva det socialistiska framtidsparadiset.

Det blir en historisk roman som får mig att tänka på Eino Hanskis historiska rysslandsskildring i otaliga delar (jag tröttnade efter två delar: benhård realism). Men här hinner man inte tröttna trots att det är samma gamla realism, förutom att laborerandet med berättaren är värd respekt liksom den fina efterforskar manteln Fredrik Lång tar på sig för att väva väven. Dialekten som människorna pratar återges garanterat autentiskt, men jag måste erkänna att det inte funkar för mig, det stoppar flödet i läsningen, fast tanken är helt rätt.

Nutidshistorien kopplas snyggt ihop med 30-talet, men jag väljer att inte avslöja hur. Den utspelar sig i St Petersburg där Dickie söker sin förälskelse, Jelena. Allting avslöjas i sinom tid, liksom berättaren som säger på sidan åtta: "Att det blev jag som skulle få berätta hans historia var emellertid en ren slump och hur det kom sej skall framgå i sinom tid. Närmare bestämt på sidan 281."

Det är skönt att konstatera efter fem lästa Fredrik Lång-böcker att hans prosa alltid är läsvärd, det finns något extra i den, som små presenter till läsaren. Jag ligger stundtals i sängen och skrattar när jag läser. Det är fyndigt, som om språkets möjligheter aldrig tar slut.

Och om man inte kan deltaga där vid korvmojen i verklighetens seminarium så ska man läsa hans böcker, för där finns det verkligt verkliga. Det som är en författares enda viktiga uppgift. Den uppfylls i skildringen av människor och platser i St Petersburg och huvudpersonen Dickie Skoog, ekonom med sin nästan färdiga doktorsavhandling, jag citerar: "Demokrati och auktoritet i beslutsprocessen; en jämförelse av skillnader i företagskultur mellan Sverige och Finland"

Verklighet med den kvickhet som tillvaron egentligen har.