De allra flesta människor bär väl med sig en liten bit av naturen i sitt hjärta. Det kanske är sommarstället, mormors stuga från barndomen eller den lokala badplatsen. Kanske rör det sig om en fjällnära urskog eller vindlande älvar där man kan fiska eller koka en kopp kaffe.

Vi minns, och närs av minnet, när betongen och stressen tränger sig på. Kanske är det detta som gör att vi orkar med, som får oss att stå ut. Genom långa arbetsdagar. Genom hårda vintrar. Eller kanske är det bara pricken över iÂ…

Våra mest älskade naturplatser är också föremål för Naturskyddsföreningens årsbok "Naturen – i själ och hjärta". Fjorton författare får här skriva mycket personliga texter om sina band till naturen. Här samsas poeter som Joar Tiberg med samhällsdebattörer som Alexandra Pascalidou och miljöjournalister som Mats Ottosson (som har redigerat flera av SNF:s tidigare årsböcker).

Vi behöver naturen för vår överlevnad; därifrån hämtar vi alla de naturresurser vi konsumerar. Vetenskapliga rapporter talar om hur miljöförstöringen saktar breder ut sig. I grafer och tabeller berättas om hur illa läget ser ut, och uppmaningar om att vi borde agera följer ur dem.

Men vi behöver något mer än så för att kämpa för att bevara miljön. "Naturen – i själ och hjärta" visar på en del av detta; den personliga kärleken till, förälskelsen i, naturen är den bästa grunden för att värna den. Det här är en bok att läsa och fundera över.