MacLeod har nu kommit till den tredje delen i serien Engines of Light. Han har inte riktigt har övertygat i dom två tidigare delarna och mina förväntningar var inte speciellt höga inför Engine City. Tempot har varit lite långsamt, personerna lite tråkiga och enkelspåriga och historien har saknat fokus och mål. Nu till den tredje boken har något hänt. Historien flyter på ett helt annat sätt än tidigare trots att ingredienserna i princip är de samma.

Vi har de mikroskopiska "gudar" som i princip styr utvecklingen för alla intelligenta varelser och de lever i stora kolonier inne i asteroider utsprida i universum. Kraken, jättebläckfiskar, är de varelser som styr rymdskeppen som knyter samman olika världar. Saurs är utvecklade människoliknande varelser som kommer från dinosaurier.

Den enda fria rasen, den ras som inte lever i skuggan av "gudarna" är "spindlarna" och du kan nog gissa hur dom ser ut. Historien rör sig kring en grupp människor som ursprungligen kommer från jorden vilket är unikt. Dom är också den första gruppen att i princip på eget initiativ resa mellan stjärnorna.

Den här gången utspelar sig nästan hela handlingen kring världen New Babylon som rustat upp kraftigt i förberedelse inför den stora invasionen från "spindlarna". Samtidigt har andra kulturer, de så kallade "Bright Star"-världarna, bildat förbund med dom och ser många fördelar med detta. Hur ska man då få invånarna på New Babylon att inse sitt eget bästa och välja att samarbeta med spindlarna i stället för gudarna?

Något som slår mig är att Macleod's stil till stor del påminner om Isaac Asimovs, det är enkelt och sparsmakat skrivet och berättat, logiken styr till stora delar och till och med de plötsliga och oväntade hoppen i tid och rum finns på sätt och vis med här även om dom är lite lättare att förutse. Sättet historien byggs upp kring och drivs framåt med hjälp av politik och logiska resonemang kring så svår saker som hur stora populationer av människor fungerar och hur de svarar på manipulation tycker jag mig också känna igen från Asimov.

Ska man välja någon förebild som sf-författare är det klart att det är svårt att välja någon bättre och det är också en genre där det behövs fler författare. Det känns dock som om Macleod inte lyckas lika bra som sin föregångare. Jag undrar hela tiden om historien inte skulle må bra av att fler personer blandade sig i och försökte föra det hela framåt. Personer med lite andra drivkrafter.

De två tidigare böckerna i serien har som sagt var saknat fokus och mål. Det har varit rätt intressanta historier, men inte tillräckligt intressanta för att stå på egna ben. Samtidigt har jag saknat helhetsbilden och en klar röd tråd. Problemet är att jag inte insett att det finns en röd tråd på ett så övergripande sätt som verkar vara fallet efter den tredje boken.

Macleod rör om rejält i grytan. Vilka är egentligen skurkarna och vilken väg är den bästa i framtiden? Om jag vetat att historien varit så välplanerad och väl genomtänkt som den nu verkar vara hade jag troligtvis uppskattat dom tidigare böckerna mer. Han har övertygat mig om att han kan skriva initierat och engagerat. Det ska bli spännande att se hur han utvecklas.

Det verkar som om detta är sista boken i serien men det känns som att det finns potential för fler delar. Jag kanske ska fråga honom om det när han besöker Swecon 2003 i Uppsala 15-17 augusti.