Recension

: Halality
Halality Jeff Matthews
2002
Wahlström & Widstrand
5/10

Billigt men hyfsat

Utgiven 2002
ISBN 9146183256
Översättare Clemens Altgård
Först utgiven 2001

Om författaren

Jeff Matthews är född 1974 och uppvuxen i Köpenhamn. ”Halality” är hans debutroman.

Sök efter boken

Det finns en paradox i den här boken, den ska tilltala yngre läsare och är därför flashigt skriven med diverse olika stilistiska knep som närmast kan liknas med serietidningspråket, messandet eller chattandet på nätet. Estetiskt sett ser det coolt ut, lite banbrytande sådär. Men det blir snabbt för mycket av det goda. Och det är definitivt inte alla gånger lätt att hänga med i svängarna.

I längden blir effekten tärande, man får ligga i och vara ytterst vaksam för att inte tappa tråden. Frågan lyder då: Hur många kids orkar med detta när de, till sist, ska ta sig igenom en hel roman? Torde inte vara många. Vilket är synd, för när man väl kommit in i handlingen så är det riktigt bra. Det är pubertalt, obegripligt och emellanåt riktigt träffande. Men som sagt, likväl även väldigt rörigt.

Jeff Matthews jobbar mycket med inre monologer, han skippar många interpunktioner för att ge plats åt det fria tankeflödet, han lattjar med radbrytningar som om det vore grafik han sysslade med, ibland får man nästan en uppfattning av att det hela är ett lingvistiskt bandspelarexperiment eller upptakten till ett filmmanus. James Joyce hade med all säkerhet varit nöjd. Och Per Hagman skulle nog säkert kunna diskutera stilgreppet med Matthews över en öl eller två.

Tidsandan var det som fångade mig mest, den var så träffsäker, så rätt i tiden. Särskilt nu när nya högerextrema främlingsfientliga vindar återigen drar genom Europa – inte minst i Danmark där Matthews är född och uppvuxen. Författaren förskönar inte verkligheten, han censurerar inte det som rör sig i huvudet på dansken, han låter missnöjet och hatet bubbla ända upp till ytan. Och han predikare inte, han lägger fram fakta, rå sådan. Sedan är det upp till betraktaren själv att ta ställning. Att en stor majoritet av danskarna inte sedan förstått bättre är bara sorgligt – men sant.

Ena stunden lyckas jag dras med i historien och bli ett med den cyniska och hjälplösa huvudkaraktären, men rätt som det är förlorar jag honom ur sikte. Matthews stilistiska uppfinningsrikedom får därmed betala sitt pris. Dessutom händer det att tidslinjen ibland känns lite upphackad och ologisk, det är minst lika snurrigt som att t.ex. läsa Lundells Jack – som ju är ett hopkok av olika tidsfragment.

Att en undermedvetet förestående sexakt är det som slutligen håller mig kvar i romanen, får väl uppfattas som ganska billigt. Men billigt behöver fördenskull inte vara dåligt. Långt ifrån. Alla knep är tillåtna och alltid är det nån som köper det.

Matthews lyckas i alla fall handskas med sin vilja att författa och utveckla romankonsten mycket bättre än många av hans svenska debutantkollegor. Och det inte helt fy skam i dessa undermåliga debutanttider …

Mikael Lehikoinen

Publicerad: 2002-07-30 00:00 / Uppdaterad: 2011-02-27 16:07

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #619

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?