Recension

: Fallet Sandemann
Fallet Sandemann Gabriella Håkansson
2002
Albert Bonniers förlag
7/10

Labyrintartad resa till mörkrets hjärta

Utgiven 2002
ISBN 9100578215

Om författaren

Gabriella Håkansson är född 1968 och bor för närvarande i Stockholm. Hennes skönlitterära debut skedde 1997 med ”Operation B” som översattes till ett flertal språk. Vid sidan av sitt skönlitterära skrivande är hon verksam som frilansande kulturskribent.

Sök efter boken

En kvinnlig agent under pseudonymen Anabel Shank på jakt efter en mystisk exekutör under pseudonymen Sandemann genom södra Europa och vidare genom Afrika. Så skulle man kunna sammanfatta Gabriella Håkanssons nya roman Fallet Sandemann.

Men denna ramhandling, som skulle genreplacera romanen inom deckarna, är inte ett självändamål i romanen. Istället utnyttjar Håkansson de friheter som handlingen ger till att utforska en rad brännande ämnen som den konstlade kvinnligheten, den upplysningsförhärligande ideologi som västerlandets kulturer bygger på och inte minst den kulturella kontrasten mellan västerlandet och Afrika.

Samtidigt är den rumsliga förflyttningen i romanen självklart gynnsam för tematiseringen av den splittrade personligheten, pseudonymer och förklädnader då den möjliggör för författaren att skapa trovärdiga men samtidigt kontrastrika bakgrunder för huvudkaraktärerna att arbeta mot.

När jag läser Fallet Sandemann kommer jag att tänka på Paul Austers New York-trilogi, men också Joseph Conrads Mörkrets hjärta. I Fallet Sandemann återfinns arvet från Auster främst i det återkommande kartmotivet. I ett särskilt givande avsnitt skildras hur Anabel Shanks kollega K kommer över en karta över den afrikanska staden Fez el-Bali: ”En degenererad solros vars blad förgrenade sig åt alla upptänkliga håll utan att någonsin korsa varandra.” I sin förlängning leder denna nästan maniska fascination kring kartritandets förklarande funktion till ett ifrågasättande av den västerländska jakten på kunskap och upplysning, ett tema som återfinns både hos Auster i dennes utforskande av den bibliska berättelsen om Babels torn och i Conrads civilisationskritik. En annan koppling till Conrad är den redan nämnda konflikten mellan Afrika och Europa, mellan ebenholts och elfenben.

Pretentiöst så det förslår kan tyckas, men Håkansson lyckas ändå undvika att romanen blir ett intellektuellt spektakel. I vissa avsnitt tenderar boken onekligen att bli lite väl analyserande. Anabel Shanks kyliga iakttaganden och intellektuella resonemang känns ibland lite väl osannolika med tanke på de kaotiska, fientliga och främmande miljöer som hon bevistar. Personligen störde jag mig även på den lite för uppenbart symboliska betydelse för kampen mellan känslan och förnuftet, mellan mörkret och ljuset som schackspelandet får i boken.

Men trots dessa brister så kan jag inte låta bli att vara imponerad av Fallet Sandemann. Den är faktiskt Håkanssons egentliga romandebut, eftersom debutboken Operation B inte utgav sig för att vara någon roman utan endast en ”historia”. Och som debutroman så lovar den mycket inför framtiden. Det tidvis överlastade språket, med radslånga bisatser är lätta att acceptera i ljuset av den vilja att förklara och analysera omvärlden som författarinnan visar. Detta leder visserligen till att bokens handling kommer att sträva i många olika riktningar. Ibland är den en deckare och uppehåller sig vid kodande meddelanden och ledvis med pseudonymer, ibland gotisk skräckroman med förkärlek för skildringar av monotoni, ibland närmast essäartad. Men aldrig trist.

Rikard Liljenskog

Publicerad: 2002-06-21 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-16 11:36

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #593

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?