Recension

: Oscar Waos korta förunderliga liv
Oscar Waos korta förunderliga liv Junot Díaz
2009
Albert Bonniers Förlag
9/10

Junot Díaz förunderligt underbara debutroman

Utgiven 2009
ISBN 9789100120689
Sidor 353
Orginaltitel The Brief Wondrous Life of Oscar Wao
Översättare Niklas Hval
Först utgiven 2007

Om författaren

Junot Díaz, född 1968 i Dominikanska republiken, har rönt stora framgångar i sitt hemland USA. Han har skrivit för The New Yorker, undervisar i kreativt skrivande. Sedan tidigare finns hans roman Oscar Waos korta förunderliga liv på svenska. Den har tilldelats Pulitzerpriset och hyllats av en enad kritikerkår.

Sök efter boken

Det är en utmaning att reda ut hur många priser Junot Díaz har fått för sin debutroman Oscar Waos korta förunderliga liv. Det Bästa har gett honom ett pris, han har fått stipendier från alla håll och kanter, bland annat från Harvard, Oscar Waos korta förunderliga liv kammade hem förstaplatsen på The Times lista över de 10 bästa skönlitterära verken 2007 och sist, men absolut inte minst, kammade Díaz också hem det superprestigefyllda Pulitzerpriset för bästa roman förra året. Att säga att Junot Díaz är hypead är en grav underdrift. Jag fick prestationsångest bara av att se att jag skulle recensera boken och det tog mig någon vecka innan jag ens vågade öppna den. Nu när jag har läst boken gör jag som alla andra kritiker – kapitulerar och ansluter mig till en enad, hyllande skara.

Boken kretsar kring titelkaraktären Oscar. Oscars mamma lämnade Dominikanska republiken för New York i mitten på 1900-talet. Tyvärr förvaltar hennes son inte sitt etniska arv särskilt väl och uppvisar inte några av de egenskaper som en dominikansk man bör. Han är inte snygg, han är ingen smooth talker och han har inte horder av tjejer kring sig. Även om Osvar faktiskt skulle vilja ha horder av tjejer runt sig är detta omöjligt – han är en tjock, ful och mer eller mindre socialt inkompetent nörd vars främsta intressen består i att spela rollspel, kolla på anime (observera att detta är på den tiden då det fortfarande var extremt töntigt att titta på anime) läsa sci-fi, fantasy och serietidningar och att själv skriva väldiga fantasy-epos. De dominikanska männens färdigheter lyser med andra ord med sin frånvaro hos Oscar.

Förklaringen till Oscars miserabla tillvaro står att finna i hans familjs historia. Vi får följa en släktkrönika som tar sin början med Oscars morföräldrars historia och vidare via hans mammas öde. Men för att komma till botten med anledningen till Oscars elände får man gräva djupare än så. Och gör man det kommer man slutligen fram till pudelns kärna – den ökända fukún! Fukún, också känd som ”Nya världens förbannelse”, seglade i land på den amerikanska kontinenten i slutet av 1400-talet med en viss portugis och har sedan dess plågat det dominikanska folket i allmänhet, och vissa familjer i synnerhet.

Allt det här, och mycket mer, skriver Díaz om med en prosa som har hyllats till skyarna av varenda kritiker som har läst boken. Och det är inte speciellt svårt att förstå varför. Boken förmedlar en nästan hysterisk, sprudlande berättarglädje och berättelsen är fylld av sidohistorier som får konkurrera med huvudtexten i parenteser och fotnoter. Precis som Gabriella Håkansson skriver i DN är Oscar Waos korta förunderliga liv inte bara en historia om Oscar, übernörden, utan också en släktkrönika och en historisk skildring av Dominikanska republikens historia under Rafael Leónidas Trujillo Molina (också kallad för Rövhålet). Och precis som Håkansson, och de flesta andra kritiker också för den delen, nämner är det också en fantastisk uppvisning i ett språkbruk där engelskan får samsas med spanskan, Díaz skriver på spanglish. Samtidigt som detta är innovativt, otroligt underhållande och ger berättaren en mycket mer trovärdig röst kan det bli problematiskt för svenska läsare. Jag hade i varje fall svårt att förstå meningar som ”Oye, parigüayo, y qué pasó con esa esposa tuya? Gordo, no me digas que tú todavía tienes hambre?” eller ”Éste guaraguano ya no comerá mas pollito.” Förmodligen har en amerikansk publik i många fall lättare för att förstå de spanska orden och uttrycken, men i den översatta versionen hade det varit väldigt hjälpsamt med en ordlista i slutet av boken.

En sak som jag inte kan låta bli att fundera på är hur den här boken hade blivit emottagen om den hade skrivits i Sverige med t.ex. en turkiskt kontext och språkblandning. Hade den blivit lika hyllad för sitt sätt att använda språket? Jag kan tänka mig att det var flera läsare som fick ont i magen bara av det faktum att jag använde ordet ”smooth talker” några stycken upp.

När jag pratar med min lillasyster pratar vi svenska, men eftersom vi båda är födda i Bosnien slinker det in vissa ord från bosniskan, och eftersom vi tittar på TV klämmer vi då och då också in några engelska ord. Vi pratar i princip med en vokabulär från tre språk när vi pratar med varandra, och detta sitter i viss mån kvar när jag pratar med andra personer också, och det är inte sällan som jag märker att folk lite föraktfullt rynkar på näsan åt min polylingualism. Om det inte ens går att PRATA på det här sättet, skulle det gå att skriva en sådan här bok i Sverige? Kanske har Díaz, genom de stora framgångarna med Oscar Waos korta förunderliga liv, öppnat dörren för hybridspråken? Vi får hoppas på det. Jag hoppas i varje fall på det. Om inget annat så har han i alla fall skrivit en helt fantastisk bok, både språkligt och innehållsmässigt, som jag skulle kunna skriva mycket mer om, men det är nog bättre om ni läser den istället och själva får uppleva Oscar Waos värld.

Textutdrag (Visa/göm)

Nina Saric

Publicerad: 2009-04-19 00:00 / Uppdaterad: 2011-07-02 16:56

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #3278

2 kommentarer

Världen har förändrats och folk har blandats mer än någonsin.
Ska språk förändras? Naturligtvis!
Fortfarande ligger dem förändringarna ”bland vanligt folk” men dem kommer att influera alla nivåer.
Att ”nya svenska ungdomar” pratar med en vokabulär från tre språk är inte alls konstigt.

cecapeca Oregistrerad 2009-04-19 22:26
 

En sak som jag inte kan låta bli att fundera på är hur den här boken hade blivit emottagen om den hade skrivits i Sverige med t.ex. en turkiskt kontext och språkblandning. Hade den blivit lika hyllad för sitt sätt att använda språket?”

Jag kan ju tycka att Khemiris ”Ett öga rött” är skrivet på ett liknande sätt. Och den blev ju hyllad av både kritiker och läsare i Sverige.

Jacob Hamilton Oregistrerad 2010-05-18 15:17
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?