Recension

: Pojken som inte fanns
Pojken som inte fanns Dave Pelzer
2002
Forum
6/10

Uppföljare som gör dig förbannad

Utgiven 2002
ISBN 9137119311
Sidor 245
Orginaltitel The Lost Boy
Översättare Ulf Gyllenhak
Först utgiven 1997

Om författaren

Dave Pelzer föddes i Kalifornien 1961, och hade en fruktansvärd uppväxt. Som tolvåring hamnade han på fosterhem, och vid arton års ålder tog han värvning i amerikanska flygvapnet. Nu är han författare och föreläsare, och reser runt och föreläser om barnmisshandel och föräldraskap. När han inte skriver böcker eller föreläser lever Dave ett stillsamt liv i Kalifornien med sin son Stephen och sin sköldpadda Chuck. Första upplagan av ”Pojken som kallades Det” kom ut på engelska 1995.

Sök efter boken

Förra året kom Pojken som kallades Det på svenska. Det här är Dave Pelzers andra fristående bok i en trilogi om sin tragiska uppväxt i Kalifornien på 70-talet. I den första boken fick vi följa Dave från 4 års ålder, då hans normala och lyckliga familj plötsligt började lyda den psykiskt sjuka mammans minsta vink. Hon frös ut Dave ur familjen, och när hans bröder fick hamburgare och glass fick Dave sitta i källaren och äta rester från brödernas måltider. Dessutom bestraffade mamman honom fysiskt, om han inte utförde hushållssysslorna tillräckligt snabbt. Det fanns ingen hejd på kärringens uppfinningsrikedom.

Men när Dave är 12 år reagerar äntligen skolan på hans magra, med blåmärken täckta armar, och hans trasiga och smutsiga kläder. En polis kommer till skolan och tar honom med till stationen, och ger honom sitt hedersord på att från och med nu ska mamman inte kunna skada honom längre. Och här börjar Pojken som inte fanns.

Han träffar ”ängeln” ms Gold, som arbetar inom socialtjänsten, och som ger honom hopp och styrka att våga trotsa mammans vilja. Dave hamnar hos Tant Mary, som fungerar som sluss i väntan på fosterhem som kan ta emot barnen. Där börjar Daves kamp för att bli ett ”normalt” barn. Han har tidigare inte haft några vänner, och Dave vet inte riktigt hur man gör när man skaffar sig vänner. Ändå blir han accepterad av de andra barnen, och han känner sig omtyckt av Tant Mary. Tyvärr dyker hans mamma upp då och då för att tala om för Tant Mary vilket besvärligt barn han är, men i själva verket vill hon bara visa för honom att hon fortfarande har inflytande över honom.

Mamman fortsätter att göra sig påmind, även senare när Dave flyttats till andra fosterhem, och hon själv förlorat vårdnaden om honom. Hon kommer på besök, och ringer ständigt och jämt. Särskilt om Dave hamnat i någon knipa, vilket han gör titt som tätt. För att göra sig populär bland de nya kompisarna i skolan börjar han snatta, vilket naturligtvis leder till att han åker fast. Mamman inleder då en process för att få honom förklarad ”otillräknelig” och bli inspärrad på mentalsjukhus.

Det märkliga är att det enda straffet mamman får, är att hon fråntas vårdnaden av Dave. Hon får inget fängelse, inga böter. Ingen ifrågasätter heller hennes vårdnad av Daves syskon. (Det visar sig att när Dave kommit hemifrån är det nästa bror som står på tur för hennes djävulska tortyr.)

Dave hamnar i fem olika fosterhem innan han slutligen hittar ”hem” till paret Turnbough. Alla dessa fosterhem behandlar honom väl, även om han ibland hastigt och lustigt tvingas lämna det ena och med sina få tillhörigheter i en papperspåse får flytta in i nästa. Han poängterar i slutet av boken att det här inte är någon krönika över hur dåligt systemet med fosterhem fungerar i USA, utan snarare hur fantastiska fosterföräldrar det finns, som ägnar sina liv åt att ta hand om barn som farit illa.

Enda invändningen jag har emot boken är att den, liksom Pojken som kallades Det, är så typiskt amerikanskt sentimental. Jag kan inte sätta fingret exakt på vad det är, men antagligen är det att den så uppenbart spelar på känslor. Om det här vore en show av Ricki Lake skulle vi som är publik då och då utbrista i förstående ”aaaahh” medan Dave knäpper händerna och med behärskat lugn säger att, jo, så var det. ”Aaaahh” igen. Men det gör inte ämnet mindre angeläget.

Du ska inte läsa den här boken när du vill ha det lite mysigt i badet. Den här boken ska du läsa när du vill ha lite förbannad glöd till ditt samhällsengagemang. För det är det sannerligen något det behövs mer av. Läs Pojken som inte fanns och bli arg.

Aaaarghh!

Johanna Look

Publicerad: 2002-02-18 00:00 / Uppdaterad: 2011-04-01 08:50

Kategori: Recension | Recension: #478

3 kommentarer

En riktigt bra recencion!! jag älskar den XD
jag har läst boken och jag tyckte om den precis som ''pojken dom kallades det'' men den var också hemsk och sorglig på sitt sätt..men jag är glad att han inte blev nån psysiskt störd fåne som började misshandla sina egna barn..GO DAVE!!

CLA Kouyama Oregistrerad 2008-04-23 13:06
 

du skriver en väldigt bra recencion.
det är en bra bok, jag har läst alla tre. jag tycker att han skriver så bra, han säger inte alla små ditaljer, som anadra författare gör, och det gör så att man kan sätta in lite egna ditaljer. som tillexempel en tavla, eller hur trappan svänger. han skriver hur det ser ut lite snabbt, och det tycker jag är bra. andra böcker som jag läser så får jag inte använda min egen fantasi för att dom skriver in ALLT. det e lite störande. men den va bra. om jag fick välja mellan första eller andra, då väljer jag andra. det är en bok som man kan läsa om och om och om igen! den är så ledsam och bra så det spelar ingen roll om hur mycket du läser den, den är alltiud lika bra.Hans böcker berör verkligen.

L.Månsson Oregistrerad 2008-05-29 11:27
 

Hej jag har läst ( pojken som kallades det ) jag är 12 år och tycker denna berättelse är väldigt intressant. Det första man tängker är nej snälla gör honom inte illa. Det är svårt att tängka sej att det har hänt på riktigt. Om jag skulle få betyg sätta denna bok från 1 till 10 skulle det med utan tvekan 10. Den här boken har fåt mig att tängka om på andras liv.

Tack Dave Pelzer att du skrev denna bok!

Elmira H Oregistrerad 2009-09-27 18:49
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?