När det vänsterradikala bokförlaget South End Press väljer att ge ut en bok om anti-globaliseringsrörelsen, globaliseringsrörelsen, anti-kapitaliströrelsen eller vad man nu skall kalla den, tar den sin utgångspunkt i en amerikansk kontext med Seattle-demonstrationerna 1999 som central händelse. Men detta utan att tappa det internationella perspektivet. Visserligen diskuteras varken Prag, Genua eller Göteborg och det ökade våldet vid dessa tillfällen; och författarna tar inte heller upp detta som ett problem i rörelsen. Eftersom boken hann publiceras innan dessa händelser är det förståeligt att de inte kom med, men tendenserna fanns redan under WTO-demonstrationerna och bör därför, enligt min mening, ha uppmärksammats.

Nu skriver inte Brecher m.fl. en historisk skildring av den diversifierade och stundtals motsägelsefulla grupp av fackföreningar, intresseorganisationer, kvinnogrupper, etc. som önskar ett alternativ till den marknadsliberala globaliseringen, utan de försöker i det närmaste skriva en handbok för hur dessa aktivister smidigare skall kunna agera för att få sina röster hörda. Helt enkelt ett sätt för att ”globalization from below” skall kunna få företräde före ”globalization from above”.

Författarna skriver rakt, enkelt och välinitierat. De fokuserar på flera problem som under årens lopp har dykt upp och ger förslag till lösning på dessa. Till stora delar handlar det om baksidan av denna löst sammanhållna sociala rörelses framgång: att de olika grupperingar tenderar att motarbeta varandra. Framför allt menar Brecher m.fl. att det finns tydliga konflikter mellan miljövänner och fackföreningar, där arbetare vill behålla sina jobb på bekostnad av miljön och miljövännerna tenderar att glömma bort arbetarnas behov. Även i förhållandet mellan grupper i nord och syd kan fackföreningarna spela en negativ roll. Ofta motsätter de sig fria marknader av protektionistiska anledningar: de vill inte att ”miljontals” jobb skall gå till länder med billigare arbetskraft. Ett europeiskt exempel är de franska böndernas neurotiska rädsla för att EU skall sänka subventioner och tullavgifter. Trots dessa stora problem visar författarna på tillfällen där tidigare fiender har börjat samarbeta och kompromissa för att föra sina gemensamma mål upp på agendan.

I många fall förespråkar Brecher m.fl. en slags mild pragmatism. Det gäller att koncentrera sig på de stora problemen och bovarna; tillsammans blir förespråkarna för ”globalization from below” starkare.

Denna önskan om enhet lyfter fram bokens och rörelsens paradox: anti-globaliseringsrörelsens framgång ligger i att den består av ett antal fristående grupper och nätverk som till stora delar agerar på egen hand. Den är en gräsrotsrörelse som försöker undvika hierarki och toppstyre. Med en sådan struktur kan effektiviteten lika väl bli lidande. Brist på interaktion, samförstånd och gemensam kultur (jämför en vänsterradikal, västerländsk tonåring med en familjeförsörjande indian i Latinamerika eller en fackföreningsansluten amerikansk metallarbetare) är stora hinder för kampen om ett rättvisare globalt samhälle. Eller: hur leder man en rörelse som inte vill ha någon ledare och som inte vill bli ledd? Lösningen på problemet är, enligt författarna, dels att öka medvetenheten om rörelsens inre problem, något de försöker skapa genom sin bok, dels genom att arbeta fram en gemensam plattform.

Plattformen är bokens centrala idé. Den är en slags minsta gemensam nämnare som de flesta inom rörelse kan skriva under på. Det handlar kort och gott om att se till att FN:s deklaration om mänskliga rättigheter efterlevs, att genomföra en demokratisk kontroll av de multinationella företagen, transaktionerna av valutor, etc. så att alla människor får möjlighet att själva påverka sin framtid. Vid en första anblick påståenden som alla – även den mest hårdföra kapitalisten – håller med om, men under ytan mer radikala och omstridda idéer som avskrivning av tredje världens skuld och införandet av Tobinskatt.

Hur än anti-globaliseringsrörelsen kommer att utvecklas, är en sak säker: så länge det finns ojämna maktförhållanden i världen kommer det finnas grupper och organisationer villiga att kämpa för rättvisa – på både lokal och global nivå.