Ok, vi har haft stora demonstrationer runt om i världen mot den nyliberala världsordningen, mot globaliseringen, eller vad vi nu vill kalla det. Det politiska budskapet kring demonstrationerna har ju inte alltid varit helt glasklart kan man väl konstatera – vad är man mot, vad är man för?

Lösningen, således; att skriva ett politiskt manifest, ett anti-kapitalistiskt manifest. Tycker i varje fall professor Alex Callinicos. Han refererar till Karl Marx ökända dito, men säger sedan att nja, så vågad kanske man inte är att man ska jämföra sig med honom. Men ändå är han det ju, bara genom att ta upp liknelsen…

Tragiskt nog verkar han inte ens inse konsekvenserna av sin egen analys – den globala proteströrelsen vi ser idag är mångfacetterad och har många olika politiska angreppssätt och synvinklar. Författaren försöker och försöker pressa in dem alla under olika former av ”anti-kapitalism” (borgerlig anti-kapitalism, lokal anti-kapitalism, socialistiska antikapitalism etc), men det känns många gånger krystat.

Och eftersom han missar poängen om en rörelse av rörelser, som en annan författare så klämkäckt har kallat det, så känns också det förslag Callinicos väl kommer fram till, när han sent omsider gör det, ganska irrelevant. Jag undrar hur många delar av ”rörelsen” som skulle intressera sig för hans förslag? Det han föreslår är nämligen egentligen inte mycket mer än en demokratisk planekonomi. Förslaget är inte särskilt konkret, och verkar i huvudsak bygga på en annan författares tankar i ämnet (Pat Devine). Föga självkritiskt, föga diskussion om eller debatt med andra samtida tänkare utanför det spår Callinicos själv företräder.

Analysen av globaliseringsrörelsen är föga unik. Snarare går det tretton på dussinet av den sortens böcker för tillfället, och det finns många bättre böcker på det här temat. Och även vad gäller Callinicos förslag finns det bättre böcker. Så varför då läsa honom? Ja, jag har då inget bra svar…