När jag gick på gymnasiet så hade alla som skrev i skoltidningen och trodde de var vänsterradikaler, svarta t-shirts med tryck av Albert Einstein som räckte ut tungan, eller ett porträtt av Franz Kafka med stora mörka ögon och texten ”Kafka hade det inte alltid så roligt”. Man kunde köpa de här tröjorna på Akademibokhandeln, de var som en slags uniform som tillsammans med palestinasjalen visade att man var smart och hade bra betyg i alla ämnen utom idrott.

Min poäng här har ingenting att göra med skolan, den är att jag inte håller med om att Kafka inte alltid hade så roligt. Jag menar, det är klart att han inte ALLTID hade kul, det har ju ingen, men jag tror att han hade det bra mycket skojigare än vad de flesta tror. Vad grundar jag då denna tes på? Jo, att det han skrev är så roligt att de får Killing-gänget, Jackass och Monty Phyton att blekna vid jämförelse. Och med tanke på hur roligt det är att läsa, så måste det helt enkelt ha varit ganska så roligt att skriva.

Även om Kafkas livshistoria passar perfekt in i mytologin om den stackars plågade konstnären som inte uppskattas under sin levnad och dör ensam och frusen i lungsot, så måste en person med sådan närvaro och sådant skarpsinne helt enkelt haft en hel del livshunger innanför västen. Tillräckligt mycke för att det skulle bli över till andra. Till en hög böcker, till dig och mig. Och även om ett liv slutar i olycka, så kanske den personen upplevt mer lycka än vad du eller jag har. En bergochdalbana utan berg eller dalar är ju inte särskillt kul. Det tål att tänka på.

Det underbara med Kafka är att han kan gestalta känslor och tillstånd på ett sätt som gör att man känner igen sig direkt, och dessutom slänga in någon visdom om hur man kan bete sig i en sådan situation, eller hur man inte bör bete sig.

Det är lite tråkigt att Kafka har försvunnit i sin egen skugga, jag menar att han har blivit ett begrepp och att alla som aldrig läst honom tror att hans böcker är paketerad ångest i en grå värld där solen aldrig skiner. De har fel. Kafka skriver underbara sagor som förankras i djupt mänskliga känslor, och även om de är sotsvarta av svart humor så brinner de fortfarande och ger värme ifrån sig.

Kafka är en sådan där författare som inte lämnar någon oberörd, vare sig man tycker om det eller inte, och är det inte just det som bra konst bör göra? Beröra. Vem kommer inte ihåg Gregor Samsa som en morgon vaknar ur sina oroliga drömmar och finner sig själv förvandlad till en stor skalbagge, eller den stackars Josef K som anklagas och döms till döden utan att ens ha fått veta vad han gjort sig skyldig till.

Här har kultförlaget Bakhåll samlat ihop en hel hög med småtexter, utkast, fragment och historier av Kafka, skrivna mellan 1920 och 1924, som inte tidigare publicerats i Sverige. Det är inte bara en bra bok, den är dessutom mycket vacker. Bakhåll har tänkt att ge ut återstoden av Kafkas produktion, i sammanlagt 15 volymer, som skall ut i en takt av ett par tre volymer per år. En svältkonstnär, Beskrivning av en kamp och Under byggandet av den kinesiska muren, har redan kommit ut och innan Bakhåll är klar med sitt så kommer Kafkas produktion på svenska ha utökats med flera hundra procent.

Många sådana här posthuma utgivningar, där varenda papperslapp som någon stor författare lämnat efter sig ska med, leder bara till att man inser att även genier har dåliga dagar och måste jobba hårt för att någonting skall bli riktigt riktigt bra. Och visst finns det partier även här som är svagare än andra, men det gör ingenting, för de lyfter bara fram de andra som är bättre. Och det är mycket som är bra, även om mycket bara är uppslag och inledningar till historier, som ofta lämnar en i en cliffhanger, så förstår man vad som är tänkt att hända, eller i varje fall vad som skulle kunna hända. Det får en att vakna till lite och något att dagdrömma om.

Kafka är nog en av de bästa författarna som någonsin kommit i tryck, fortfarande.