Recension

: Daddy O'
Daddy O' Lasse O'Månsson
2002
Galago
1/10

Skämt som inte är skämt

Utgiven 2002
ISBN 9189248287
Sidor 122
Illustratör Lasse O'Månsson
Medförfattare Kenneth Ahlborn och Urban Nilmander (red.)

Om författaren

Lars Olof Månsson föddes i Sala 1931 och dog 1988. Han var chefredaktör för Svenska MAD från starten 1960 till 1975. Han var inblandad i ett antal radioprogram, bland annat ”Blå Tummen” som började sändas 1957. Som författare debuterade han 1960 med ”Våra dumma vänner i naturen” och han skulle hinna med att skriva ett 15-tal böcker, om man räknar bort serieböcker och MAD i pocketbokform.

Sök efter boken

Frågan är om det finns någonting mer motbjudande än humorböcker som inte är roliga, böcker vars enda ambition är att roa och som inte ens lyckas med det.

Enligt redaktörerna av Daddy O var några av Månssons förebilder Samuel Beckett, Eugène Ionesco och Franz Kafka. De man snarare kommer att tänka på när man läser hans texter är dock namn som Boris Vian, Raymond Queneau, eller kanske de DADAistiska texterna.

Men där dessa med sin experimentella och absurdistiska prosa försöker spränga gränser och vidga konstbegreppet så försöker Månsson bara vara rolig. Dessvärre, åtminstone om man ser till texterna i Daddy O, så lyckas han inte ens med detta.

Att jämföra Månssons tafatta försök till humor med dessa storheter är dock i sig närmast absurdistiskt, det känns ungefär lika träffande som att jämföra Charlie Chaplin med Pauly Shore.

Visst kan man exempelvis se ett visst arv från Beckett i dialogerna som utgör en stor del av boken, men Månsson har bara tagit ytlackeringen och missat essensen, det blir inte automatiskt roligt bara för att man pratar förbi och missförstår varandra.

Redaktörerna ger uttryck för att Månsson och hans kolleger i radioprogrammet Blå Tummen presterade en humor som stod i en klass för sig, att de i sina bästa stunder lämnade andra svenska humorister bakom sig. Något som känns som en grav vanföreställning, denna humor känns bara pre-pubertal och allmänt ointressant, på sin höjd kan man känna att någon enstaka liten detalj här och var faktiskt är litet rolig, faktiskt åtminstone är fungerande humor.

Merparten är dock snarare krystade försök till humor, de ser ut som skämt, men när man tittar närmare så är de inte det. De är bara absurdistiska fragment som utger sig för att ha pretentioner men egentligen är innehållslös dynga.

Mycket av texterna tycks vara radiomanus och förmodligen fungerade de bättre i den formen, där framförandet kunde göda humorn. Tydligen har ingen tidigare sammanställt en bok med Månssons texter, förmodligen för att de insåg att det inte var en bra idé, för även om han nu kanske var en begåvad radiokomiker så finns inte mycket kvar när man läser hans texter, det blir i det närmaste deprimerande att läsa en hel bok med texter som alla är misslyckade försök till humor.

Månsson är, åtminstone i bokform, en bekantskap man kan klara sig utan.

Textutdrag (Visa/göm)

Martin Eriksson

Publicerad: 2003-07-18 00:00 / Uppdaterad: 2011-05-15 11:12

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #804

7 kommentarer

Åh, inte ens på en sida om böcker slipper man satsradning! Illa…

Språkpolisen Oregistrerad 2003-07-18 01:26
 

Vad i hela friden är satsradning för nåt???

Ulla Oregistrerad 2003-07-18 12:00
 

Satsradning är då man staplar fullständiga meningar på varandra med endast ett komma emellan. Inte på långa vägar lika jobbigt som särskrivning, men rätt trist ändå. Exempel ur texten: "Visst kan man exempelvis se ett visst arv från Beckett i dialogerna som utgör en stor del av boken, men Månsson har bara tagit ytlackeringen och missat essensen, det blir inte automatiskt roligt bara för att man pratar förbi och missförstår varandra." Ordet essensen borde följts av kolon, semikolon eller punkt med efterföljande stor bokstav.

Språkpolisen (petig som fan) Oregistrerad 2003-07-18 18:21
 

kul att veta: O'Månsson är en stor förebild till Andres Lokko. Så något sorts värde bör Månsson ha i alla fall. dessutom säger ryktet att boken är en ganska dålig sammanfattning av fenomenet O'Månsson.

maxim Oregistrerad 2003-07-18 21:22
 

Man måste ha humor , om man skall förstå humor.

Hans Oregistrerad 2008-01-13 11:03
 

Den här recensionen är gjord av en person som vinnlagt sig om att inte försöka förstå eller ta till sig O'Månssons humor. Jag är frågande till delar av urvalet i boken, men den ger en viss inblick i vad han och Bertil Pettersson försökte åstadkomma. Sant är dock att texterna fungerar bättre som radio än som läsning. Vill man läsa O'Månsson är "Paddys memoarer" den bästa introduktionen. Tredje delen i den, "Konfliktinstitutet" är en av de roligaste romaner som skrivits på svenska – utan att det för den skull egentligen finns en intrig. Men att lyssna på O'Månsson och grabbarna är något helt annat än att läsa texterna. Ni kan själva kontrollera saken genom att leta reda på hans program på SR Minnen.

JC Oregistrerad 2009-01-28 04:47
 

Jag läste en hel del böcker av Lasse O Månsson och de var fantastiskt roliga och sorgliga. Den där boken med Jerry Wiliams på omslaget. En självbiografi om jag inte minns fel. Mycket bra; sorglig och rolig som sagt.

Magnus J Oregistrerad 2009-01-28 21:22
 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?