Höjden av njutning är att ha en speciell trädgård bara för rosorna. Drömmen är förstås en jättelik parkanläggning komplett med trädgårdsmästare som tar hand om skötseln…

Just det är väl kanske inte min dröm, men en liten oas av rosor skulle jag väl inte ha något emot, helst klättrande mot en vägg eller liknande så de kan få se lite vildvuxna ut.

Dofternas trädgård är lite för brittisk kanske för min smak, den är lite för anlagd. Jag föredrar en vildare trädgård än de strikta välansade och symmetriska förslagen som ges. De är förvisso väldigt fint, men en parkkänsla som jag inte riktigt kan förlika mig med infinner sig och jag vill inte att min trädgård ska se ut som en park, snarare ska den vara en djungel.

Å andra sidan kan man hämta en hel del tips på hur man kan anlägga en regelrätt djungel genom att ändra de strikta raka raderna till något helt annat, det är själva grunden jag vill åt. Hur man bygger upp schyssta och hållbara former, vilka material som lämpar sig till vad. Min egen fantasi applicerad på Richard Birds lite torra blir en riktigt trevlig kombination.

Men bland alla raka rabatter finns de fantastiska klättrande växterna, de voluminösa och frodiga klätterrosorna, kaprifolerna, luktärterna. Längtansfullt ser jag bilderna och vill bara ha. Jag vill öppna sovrumsfönstret och släppa in en svag doft av kaprifol, jag vill bygga en pergola runt en bänk och kunna sitta där och lukta på blommorna. Självklart ska jag göra ett luktärtstorn. Och att låta en rosenbuske få klättra upp i ett träd är vansinnigt vackert.

Jonathan Buckley har med sina fina bilder lyckats förvandla mig från skeptisk till smått lyrisk då jag kommer fram till slutet av boken, blomsterträdgårdar är inte så dumt ändå, särskilt inte de väldoftande.