Amigurumi är japanska för virkade eller stickade små garnfigurer. Internet fullkomligt kryllar av handarbetsbloggar om och med dessa supersöta glädjespridare. Du kanske redan har tagit steget in i den världen? Är du nyfiken, men vet inte riktigt var du ska börja? I så fall kan den här boken vara en bra inkörsport.

Författaren går grundligt och pedagogiskt igenom grunderna för amigurumi: Det är intressant att läsa om de japanska dockor som är förfäder till dagens figurer. Kapitlet om hur man designar egna amigurumi är det bästa med hela boken. Obaachan delar generöst med sig av sina tips med fina teckningar. Dessutom får man lära sig att läsa både svenska och utländska mönster. (Det ingår en parlör.) Obaachan är väldigt pedagogisk. Det är inte den första boken om amigurumi jag läser, men det här är första gången jag förstår hur man läser ett diagram. Sedan följer 15 mönster på allt från en gris till skator och sist kommer ett galleri med amigurumi från hela världen och länkar till deras skapares bloggar.

Mönstren är pedagogiska och lätta att följa. Jag skulle önska att det efter varje varv stod maskantal (det underlättar verkligen när man ska undvika misstag). Visserligen kan man ju räkna ut det själv, men det hade varit en så enkel sak att infoga. Sedan tycker jag personligen att mönstrens sätt att minska antalet maskor (genom att hoppa över en fast maska) visserligen är väldigt enkelt, men det blir inte så snyggt med de små hålen som uppstår. Författaren hade gärna fått tipsa om det andra alternativet, som ger finare resultat.

Boken är perfekt till nybörjarvirkaren och till den som har virkat amigurumi ett tag och nu vill lära sig att skapa egna mönster. För den vana virkaren kan mönstren kännas lite för lätta och personligen tycker jag inte att alla djur är så ”supersöta”. Det kändes snopet att den finaste figuren på omslaget (nallen med Stålmannendräkt) inte var en av Annie Obaachans skapelser, utan bara finns med på bild i galleriet. Samma sak med den blå nallen/hunden med ”Rocker”-tröjan. Av de fem olika djuren på omslaget får man med andra ord bara mönstret till tre.

Låt inte det faktum att jag inte föll för alla mönster avskräcka dig. Det har mycket med garn- och färgval att göra. Till exempel kan man sticka skatmönstret med gult pälsgarn och få jättefina påskkycklingar. Och det finns söta mönster i boken också. Till exempel den sömniga katten och apan. Men överlag tycker jag inte att de är lika söta som exempelvis Mia Bengtssons amigurumi.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga: Läs inte boken för mönstrens skull, men läs den!