”Kroppen är också ett hus/ där rovdjur samlas” skrev Berget. Och ”Offerplatsen är bara tiden synlig på ett annat sätt”.
I nya boken Hennes ansikte fortsätter hon denna strävan. I stället för staden som skådeplats befinner sig diktjaget nu i skogen, i ett hus där geväret står redo vid ytterdörren inför den kommande jakten. Döden är närvarande, men inte som en självklar slutstation. I stället är dess självklara närvaro vara ett uttryck för den längtan efter upplösning som jag nämnde tidigare: ”Vet inte om skillnaden mellan död och död/ är tydligare än den mellan liv och död.”

Lika närvarande som diffus är också en tilltalad hon. Hon – som vid något tillfälle omskrivs som Nathalie. Hon är älskande eller syster till jaget lika mycket som tilltänkt föremål för jakten: ”Hon är den gemensamma historien/ jag försöker älska eller offra”. Jaget skiftar också roll och är på en gång både offer och förövare, såväl djur som jägare. I Bergets diktvärld tycks inte heller dikotomin djur – människa någonsin ha varit en självklarhet. Det handlar lika mycket om djurblivande som om en upptäckt där jaget får upp ögonen för både människans anatomi och förhållningssätt till naturen.

Under slakten märker jag
Den mänskliga anatomin är

påtaglig
Den sköra hinnan runt inälvorna
eller den sköra hinnan över musklerna
under pälsen huden

Märker att jag mimar böner när jag går ut med djuret
Märker att jag råmar i sömnen

Samtidigt uppgår jaget i skogen, skogen i huset, huset i veden etc. Det döda reser sig och lever. Offerplatsen från Der Ganze Weg återkommer: ”Massgraven ropar/ Allt detta är patriarkat” och ”Envar dödar den hon älskar mest/ men inte alla dör”. Offret reser sig, vägrar kallas offer. Som om Berget ville säga att benämningen offer är lika patriarkal, lika mycket våld som själva dödandet. Ett dödsoffer kan förvisso aldrig bli levande, men vi kan låta bli att försätta levande varelser i förutbestämda positioner som offer. Offret kan också vara den som utsätter. Berget: ”Ingen här har inte ansikte”.

Hennes ansikte är på många sätt en fortsättning på Der Ganze Weg, men rent språkligt och bildmässigt är den mer sammanhållen och stram. Läsningen måste ske långsamt för att nyanser som läggs till den upplösande helheten ska framträda. Jag kan ibland sakna det flackande perspektivet från Bergets tidigare diktning. Det som inte söker sig till en förklarande helhet, utan bara finns i dikten som en trasig reva. ”Det finns ingen poesi där det inte finns misstag” skrev den amerikanska och creekindianska poeten Joy Harjo, en gång – och det är en känsla och ofta uppkommer i Kristin Bergets dikter. Men i Hennes ansikte uppstår detta trasiga mycket mer i tematiken än i språket. Den kan både läsas feministiskt och som en kritik mot människans självbestämda överlägsenhet gentemot andra arter.

Upplösning är ju vad poesin måste sträva efter och Berget gör det skickligt, på ett sätt som får läsaren osäker och tankfull. Inga plakat, inga förutbestämda roller:

Ser jag hennes ansikte i mitt
Bara hennes ansikte

Ett ansikte rymmer mer än det synliga.

Similar Posts:

• Tid, rum, kön och kropp
• Poesi på världspoesidagen
• Det som behöver ritas
• Förpackad i en järnbalk av prosalyrik
• Sommarläsning 2014

Min bästa bild av absolut ledighet handlar inte om bad och strand. Nej, jag brukar drömma om en vind. Upp dit är trappan knirkig och knarrig, och väl där är det varmt och kvavt, och luktar instängt. Öppna ett litet fönster kan du göra, med risk att skrämma spindlarna. Där står konstiga möbler som ingen använder längre, de kikar på en genom halvmörkret. En soffa kanske, som bjuder in. Sätt dig här.

När jag var liten hade jag en sån vind, vid vårt sommarställe. Jag brukade fly upp dit med en bok när jag tyckte att omvärlden krävde för mycket social samvaro. Satt i en annan miljö än den jag var van vid kunde jag lättare sjunka in, fokusera. Jag tänker på vinden när jag läser The Atlantics artikel om ”How To Trick Your Kids Into Reading All Summer Long”. Daniel Willingham skriver om vikten av att omge barn med böcker som det naturliga alternativet att ta till vid uttråkan. Att ständigt byta ut vad som finns att tillgå, att dra med barnet till biblioteket. Att inte tvinga eller locka med belöning efteråt. Att få barnet att känna att hen har valt det själv.

Just behovet av att ”ha valt själv”, det tänker jag ofta på när jag läser böcker som jag ska recensera. Hur det kan kännas som en plikt, ett jobb, när de växer på hög, och lusten flyr undan skuldkänslorna att inte ha varit snabb nog. Då och då måste en lura sig. Plocka upp en bok som kanske inte var tänkt att läsas nu, gå ifrån planen som en så snabbt arbetar upp för sig själv. Som när vi var på Österlen och jag hade fem böcker med mig i väskan. Men ändå valde att läsa Amanda Svenssons senaste, som kompisen tagit med sig. Jag flydde in i grönskan vid poolen, tydligen måste det inte vara en vind. La mig raklång bland insekter och blad, och lät mig sugas in. Bara en katt som då och då kom och störde.

Veckan bjuder på lästips för alla ålderskategorier. Igår skrev Rebecka om Pija Lindenbaums senaste. ”Precis som i de tidigare böckerna om Micke fylls Jag vaktar hunden av Lindenbaumsk humor som trots de korta och barnanpassade meningarna lyser igenom. En styrka som få andra besitter”, skriver hon bland annat.

Och idag, tisdag, skriver Björn om Torgny Lindgrens Klingsor. ”Gubben suger på pipan, ler lite pillemariskt, och levererar ännu en mångbottnigt västerbottnig skröna. Han har kul, och då har läsaren det också.”

På onsdag är det Ellas tur. Hon har läst en historisk ungdomsroman, Färgen på drömmar av Ruta Sepetys. Den utspelar sig i 1950-talets New Orleans, i de ruffiga franska kvarteren, och handlar om 17-åriga Josie, som är dotter till en prostituerad och drömmer om att ta sig långt ifrån New Orleans och få börja på collage. ”En ganska fin tids- och miljöskildring, men jag tyckte nog att författaren borde ägnat lite mindre tid åt att förälska sig i gamla bordellmammor och mer tid åt att utveckla den egna intrigen.”

Inspirerat av den bokens noir-potential blir det även en bonusrecension av litteraturvetaren Maria Nilsons Teen noir. Om mörkret i modern ungdomslitteratur – en bok med mängder av spännande lästips, men också med lite problem med urval och definitionen av just ”teen noir”, tycker Ella.

Till på torsdagen har Anna C läst norska Kristin Bergets senaste diktsamling. Hon kallar den mycket läsvärd och stark.

Och på fredag kommer min recension av Böcker, en samling av essäer som Virginia Woolf skrivit. Texterna behandlar på olika sätt läsande och skrivande. Ibland är de regelrätta recensioner, ibland diskuterar de författarskap eller konsten att skriva och läsa över huvud taget. Jag visste faktiskt inte att Woolf var en sån feministisk kämpe. Trots deras litterära olikheter höjer hon upp diverse kvinnliga författare, i egenskap av att de är kvinnor, i en tid när det fortfarande ansågs udda om kvinnor studerade. Upplyftande alltså, djupt intressant och inspirerande, och så skrev hon ju väldigt bra också.

På lördag gästar Sara Swedhs, som läser litteraturvetenskap. Hon skriver om ungdomsboken I huvudet på Colin Fischer av manusförfattarna till bland annat X-men: First class och Thor; Ashley Edward Miller och Zack Stentz. Boken handlar om fjortonårige Colin som har Aspbergers syndrom. Han är inte bara bra på att se mönster som andra missar, hans största idol är detektiven Sherlock Holmes, och snart får han ett eget mysterium att lösa när en revolver avfyras i skolkafeterian.

Gott om böcker alltså. Nu behöver du bara leta upp din vind…

Similar Posts:

• I huvudet på en inte allt för vanlig fjortonåring
• Dansa med vargen!
• I inspirerande sällskap med Virginia Woolf
• Vecka 44 – Höstlov på Dagensbok
• A life less ordinary

För några år sedan var det Marguerite Duras De små hästarna i Tarquinia som blev min sommarförälskelse. I somras blev det Stål av Silvia Avallone (som jag tipsar om längre ner). Jag läste Stål på den grekiska stranden. Jag läste den i skuggan på en barstol. Jag läste den på en båt med det klorgröna Medelhavet runt mig. Efter ett tag började bokens papper att släppa från sina pärmar och sidorna lossnade. När min semester var slut var också Stål slut. Några salta sidor fick följa med tillbaka i väskan. Där de blev liggande länge; skrynkliga och gulnötta. Alla klarade det inte hela vägen. Några spred sig i vinden, landade i vågorna och löstes upp. Men alla hade blivit lästa.

Vi önskar er en fin lässommar med många litterära upplevelser – oavsett hur ni tillbringar den.

/ Redaktionen genom Anna Carlén

Alice Thorburn:

Ta hand om min mor av Kyung-Sook Shin
Min läsning i år har blivit lite tematisk, utan egentlig avsikt. Ett tema har varit föräldrar och barn, och där passar den här sydkoreanska boken in, där en mor försvinner och hennes man och barn tänker tillbaka på det liv de delat och vad de egentligen visste om henne. Sällsamt, sinnligt, men också krasst: Mycket har förändrats på bara en generation i Korea, och där modern växte upp med jordgolv och sådde ris för hand lever barnen i storstaden Seoul med tidsbrist och, om man så vill, förfrämligande. En väldigt klok bok, men poetisk, vemodig och mångtydig. (Bonustips på temat: Johannes Anyurus En storm kom från paradiset och Athena Farrokhzads Vitsvit).

Glaskupan av Sylvia Plath
Det har också blivit några böcker om psykisk sjukdom. Så levande beskrivet som det är i Glaskupan har jag dock aldrig läst om det tidigare. När inte huvudpersonen vill leva längre förstår jag precis varför – det beror på känslan av meningslöshet som Plath så väl skriver fram. Om det ändå ska fortsätta vara så här tråkigt, likgiltigt, ja, blekt, resten av livet – då kan man väl ändå lika gärna lägga ner? Förvånansvärt känslolös och rationell är psykosen här. Men boken är också rolig och har en iakttagelseförmåga utöver det vanliga. (Bonustips på temat: Barbro Lindgrens Jättehemligt och Justine Levys Inget allvarligt).

Trollvinter av Tove Jansson
Tema tre är jubilarer. Många är det som skulle fyllt hundra eller något annat i år, inte bara författare utan också krig som bekant. Men min favvo är Tove Jansson och när jag läste hennes Trollvinter fick jag en ny favorit bland muminböckerna – en perfekt blandning av rak berättelse och undertext, passande för precis alla åldrar. Mumintrollet vaknar upp en vinter när de andra trollen sover och tvingas klara sig själv i den nya, snötäckta världen. Och man kan läsa in teman som döden, vuxenblivande, separation – eller så läser man bara på. (Bonustips på temat: William S. Burroughs Slumpens spöke och William Shakespeares Rikard III).

Anna Carlén:

Halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras
Den perfekta sommarläsningen, inte bara på grund av titeln. Halv elva en sommarkväll rymmer, förutom Duras filmiska tecknande av den spanska staden som reser sig ur fälten i gryningen, mänskliga liv i sin allra mest förtätade form. Det behövs inte mer än så här. Läs Halv elva en sommarkväll under en tågresa. Världen kommer inte att vara tydligare efteråt, men den kommer att ha fler nyanser.

Stål av Silvia Avallone
Jag läste Stål på en grekisk strand förra året och blev genast förälskad. Till tonerna av 90-talets mest repetitiva eurodisco får vi följa 13-åriga Anna och Franscesca och deras liv i den italienska stålstaden Piombino. Stål har visserligen sina svagheter, kan jag inse såhär i efterhand, men den är ändå en fin arbetarklasskildring och en feministisk styrketår. Och Avallone skriver om havet, den sömniga staden och den erotiska nyfikenheten som få andra.

Hennes ansikte av Kristin Berget
En av årets bästa diktsamlingar hittills, om du frågar mig (recension kommer snart). Här har vi ett diktjag som tillsammans med ett gevär befinner i sig mitt i en jakt i en skog där allting är levande. ”Vet inte om skillnaden mellan död och död/är tydligare än den mellan liv och död” skriver Berget och löser upp fasta uppfattningar om skillnaden mellan död och levande, djur och människa, offer och förövare.

Björn Waller:

På sommaren ska man resa, sägs det. Då behöver man ju böcker, oavsett vilken slags resa man gör.

Resa till solen:
Imperium av Christian Kracht
Kracht berättar en galen historia om en galen tysk som trodde att han kunde göra världen bättre. Läs innan du bestämmer dig för att lägga dig på en tropisk strand.

Atlas över avlägsna öar: femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka av Judith Schalansky
Schalansky föddes i DDR och vande sig att resa i världsatlasen i brist på annat. En bok som ger svindel; den slutgiltiga staycationen.

Resa i tiden:
Life After Life av Kate Atkinson
Gör om, gör rätt. Atkinson låter en människa göra precis det med hela sin tid; födas i det gamla England, dö, födas om, dö, födas om tills det blir … rätt? Vad är det?

The Adjacent av Christopher Priest
Samma idé, helt annorlunda gjord. Samma historia i flera olika tider, från första världskriget till ett framtida England förstört av global uppvärmning, men genom allt går tanken att den mest ikoniska krigsmaskinen, Spitfire, har en motor som heter Merlin.

Stanna hemma:
Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
Fina, härliga folkhemmet där alla är välkomna som är välkomna.

Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström
Borde vara årets klassikerläsning, så här i pratet om ”det uråldriga Sverige”. Så att vi minns att lyxbostadsrätterna på Söder var ”organiserat tiggeri” för fem generationer sedan.

Cecilia Bergman:

Vi kom över havet av Julie Otsuka
Har du ännu inte läst Julie Otsuka så är det hög tid! Bokens lilla format är perfekt för strandväskan men innehållet är allt annat än litet. Julie Otsuka lyckas ge röst åt både ett kollektiv och individer på samma gång i denna roman som handlar om de japanska kvinnor som kom över havet för att gifta sig med japanska män redan på plats i USA.

På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust
Har du en längre ledighet att fylla med litteratur så kan det passa bra att slänga sig över en klassiker. Om du inte orkar igenom hela serien så är i alla fall första delen väl värd att läsa! Låt dig inte avskräckas av myten om hur långrandig den är, ge den ett försök. Den är fantastisk!

Sorgesång av Siri Hustvedt
I det normala romanomfånget väljer jag att tipsa om Siri Hustvedts romaner, vilken som helst går bra. Men kanske är denna alldeles särskilt bra, denna roman som handlar om immigrantsorg i den amerikanska folksjälen.

Daniel Mårs:

Kvinnodramerna av Federico García Lorca
Dramatik behöver inte nödvändigtvis upplevas på en scen utan fungerar även utmärkt att läsas som ren litteratur. En personlig favorit är den spanska dramatikern Federico García Lorca och hans så kallade Kvinnodramer. De tre pjäserna, ”Blodsbröllop”, ”Yerma” och ”Bernardas hus”, är fyllda av tragedi, poetisk dialog, natur och karaktärer som Månen och Döden som tiggerska. Läs och njut!

Stål av Silvia Avallone
Förra sommaren sträckläste jag Silvia Avallones debutroman liggandes på en stekhet altan. Precis så känns berättelsen om de trettonåriga vännerna Anna och Francesca som längtar bort från det slitna bostadskomplexet där de växt upp. Bort från pojkarnas och männens blickar. Gassande hett, svettigt och kroppsligt, men framförallt en stark skildring av flickornas frigörelse.

Mellan himmel och jord av Niccolò Ammaniti
Niccolò Ammaniti är hittills den enda som kan skriva om italienska machomän och ändå få tårarna att rinna på mig. Här är det relationen mellan trettonårige Christiano och hans pappa, den arbetslöse och halvkriminelle skinnskallen Rino, som gestaltas så vackert och ärligt att mitt hjärta inte kan annat än brista. Dessutom är det överhuvudtaget en spännande, fantasifull och rolig berättelse. Om ni inte läst Ammaniti tidigare är Mellan himmel och jord en perfekt start, och en bra upptrappning inför romanen Du och jag som släpps på svenska i september.

Ella Andrén:

Den gamla byn av Peter Nilson
En av mina sommartraditioner är sedan länge att läsa något av Vilhelm Moberg (Min svenska historia, Raskens och Förrädarland har hamnat på dagensbok.com så, liksom Jens Liljestrands Mobergland), men i höstas flyttade jag faktiskt till Mobergs gamla hemtrakter, så i sommar är planen att trappa upp Smålandstemat. Har samlat böcker under året och Peter Nilsons bok om barndomsbyn Möcklehult är nog den jag ser mest fram emot. Inte för att jag egentligen har någon relation till just Möcklehult, men för att Nilson, som jag annars bara läst om rymden av, är en författare utöver det vanliga.

Reinfeldteffekten av Aron Etzler
Sommaren är ju inte bara avslappning – den är också upptrappning inför valet i september, vilket gör att politiken tar ett kliv framåt också i bokutgivningen. Recension av Aron Etzlers skarpsynta och spännande Reinfeldteffekten kommer i Almedalsveckan, men av redan recenserade politiska böcker skulle jag särskilt varmt rekommendera hälsoforskarna David Stucklers och Sanjay Basus Åtstramning till döds. Även om den svenska titeln låter väl melodramatisk är det precis vad det handlar om: den ekonomiska ideologins och politikens faktiskt dödliga följder.

Mitt dåliga samvete av Stina Hjelm
Tecknade serier har i decennier flyttat och testat gränser för vad mediet kan vara, från putslustiga enrutingar till drabbande grafiska epos. För mig blev Stina Hjelms roliga seriedagbok Mitt dåliga samvete på något märkligt sätt en aha-upplevelse: jag hade irrat runt i de så kallade självbiografiska seriernas ganska begränsade estetik ett tag och glömt bort att serier – även självbiografiska – kan vara så här snygga och mångfacetterade.

Joel Bergling:

Jorden runt på 8 dagar av Torsten Ehrenmark
I välsorterade sommarstugor brukar det finnas en och annan Torsten Ehrenmark-bok i bokhyllan. Han var en av Sveriges populäraste kåsörer (i DN) under många år. Jorden runt på 8 dagar är en reseskildring där han och illustratören Björn Berg följer i Phileas Foggs fotspår och reser jorden runt – fast med moderna kommunikationsmedel gör de det på 8 istället för 80 dagar. Finns inte just den så duger vilken annan Ehrenmark som helst.

En självbiografi av Agatha Christie
Agatha Christie brukar också finnas i äldre sommarstugor med bokhylla. Har man lite tur så finns där också självbiografin. En mycket sympatisk bok, av en (verkar det som) mycket sympatisk kvinna. Mycket självironi och intressanta detaljer. Är man nyfiken på hur hon kunde veta så mycket om Mellanöstern eller giftmord så finns svaren här.

Öletikett av Olika bryggerier
Läsning finns överallt, behöver du koppla av hjärnan en stund i sommar så rekommenderar jag en solstol och en kondensfuktig etikett.

Kari Kapla:

Niceville av Kathryn Stockett
Jag har alltså inte läst den än. När jag såg den först blev jag helt glad och köpte den genast. Sedan blev den film och den kunde jag ju inte se innan jag läst boken. Men i sommar skall det banne mig bli av. Jag tänker mig hängmatta, en karaff med lemonad och sträckläsning.

I en människa av John Irving
Ännu en bok som jag köpte direkt men inte hunnit läsa. Dessutom gillar jag John Irving så mycket att jag tycker att det är respektlöst mot karaktärerna i hans böcker att inte avsätta tid för att lära känna dem och umgås med dem i lugn och ro. Det planerar jag att göra i sommar. Extra bonus för min del är att jag heller inte har läst Sista natten i Twisted River. Dubbel Irving i sommar alltså!

Stallo av Stefan Spjut
En kär familjemedlem läste Stallo för ett tag sedan och hade underliga drömmar om troll och annat oknytt efter det. Hon gav mig ett exemplar i present och det kan bli hur spännande som helst att läsa den. Skandinavisk mystik, skräck och andra farligheter i en skön blandning. Den skall läsas på natten när det regnar har jag tänkt.

Lina Arvidsson:

Loranga Del 1 & 2 av Barbro Lindgren
Sommaren är en tid för deckare, brukar det heta. Det tror jag inte på. Svenska folket läser på tok för mycket deckare, det kan inte vara nyttigt med all ond bråd död och alla överviktiga polismän och skändade kvinnokroppar. Nej, jag tror ni behöver lite Barbro Lindgren. Passar allra bäst som högläsning för frågvisa ungar, men har du inga ungar passar den bra ändå. Loranga är en pappa som inte vill jobba. ”Ta ett arbete och förstöra sina bästa år!” Masarin ligger under soffan och äter kanelbullar och Dartanjang är mest sjuk hela tiden, men när han inte är sjuk är han bra på att föra tabeller. Ibland badar de, för ladan har det regnat in i så den har blivit en bassäng. Ibland kommer det tigrar och hälsar på. Och i skogen på en gren sitter Dartanjangs morfar och säger ”koko!” och slokar med sina vingar.

Het av Åsa Anderberg Strollo, m.fl.
Nej, jag tror inte ni behöver lösa några brott. Jag tror ni behöver erotik. Vem vill inte sväva iväg en eftermiddag i oändlig kåthet? Ta på sig själv lite så där i smyg. Lämpligt att läsa är då Het, en antologi som Gilla böcker gav ut 2012. Den vimlar av olika sexualiteter, oväntade vändningar, möten serverade av olika berättarröster. Skriven för unga sägs det, men jag är trettiotvå och nog kände jag mig inspirerad.

Människohamn av John Ajvide Lindqvist
Wallander i all ära, men jag tror ni behöver bli skrämda på riktigt. På ett sånt där in i märgen sätt som inte går att rädda via lagen. Människohamn är Ajvide Lindqvists bästa enligt mig. Den börjar med att barnet Maja försvinner spårlöst på Domarön. Eller gör hon det? Några år senare återvänder pappa Anders till ön, sorgsen och nersupen. Det kommer plötsligt indikationer på att Maja trots allt lever. När jag läste Människohamn kunde jag inte sova. Hela stämningen som skapas, obehaget, spökena… Dessutom är den välskriven.

Marie Gröön:

Halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras
På sommaren tycker jag man ska unna sig. Unna sig att läsa de där böckerna man verkligen verkligen vill läsa, men inte hittar tid för under året. Jag har påbörjat en tradition att läsa Marguerite Duras varje sommar, och i år blir det De små hästarna i Tarquinia. Tipsar dock om hennes roman Halv elva en sommarkväll här – en pärla som pulserar av sommarvärme, åska och avgörande livsval, allt koncentrerat till en enda natt i en liten ovädersdrabbad spansk stad. Duras är en mästerlig berättare!

Maken av Gun-Britt Sundström
Jag tipsades själv om Gun-Britt Sundströms författarskap så sent som i vintras, och hur jag lyckats missa denna författare är mig en smula oförståeligt. Ja, varför inte fler pratar om henne och då kanske framförallt om hennes roman Maken är en gåta. Själv uppslukades jag fullständigt av hennes humoristiska och rappa språk, och hennes feministiska grubblerier kring hur man egentligen ska bära sig åt för att kunna leva tillsammans i en kärleksrelation.

Jag vill varken vara gift eller ogift eller skild, men det finns inget civilstånd noll och det som är gjort kan inte göras ogjort. Hela vårt liv måste vi alltså gå omkring så här och vara inte-längre-tillsammans. Varandras frånskilda. Varandras föredetta – vilken jävla relation att ha.

Hatet av Maria Sveland
Maria Svelands bok om antifeminism och kvinnohat finns på pocket, tar inte lång stund att läsa och väcker ofrånkomligen en kraftfull vrede. Kraftfull på så sätt att den inte är nedslående, utan Sveland lyckas mitt i all hopplöshet och frustration faktiskt förmedla både kraft och vilja att stå emot. För att få koll på läget, och för att få ork att fortsätta kämpa för ett jämlikt samhälle – läs Hatet i sommar.

Nina Ahlzén:

Främlingen av Albert Camus
En klassiker att läsa varje sommar. Jag slutar aldrig fascineras av berättelsen om ”den vanliga människan”, Meursault. Han döms till döden för mord, men det som upprör omgivningen alltmer är hans likgiltighet och brist på förmågan att följa sociala koder. Öppningsmeningarna är lika genialiska som oförglömliga: ”I dag dog mamma. Eller kanske i går; jag vet inte.”

Grand Mal av Linda Boström Knausgård
Med tjugo korta noveller glimrar Linda Boström Knausgård i sin säregna stil. Spoilervarning: bokens sista novell hugger och bländar ända in i veka livet. Kraftfullt, elektriskt och: skört. Längtar efter mer gör man.

Antigones ansikte. Niobes labyrint av Eva Kristina Olsson
Ur dessa ”två mytopoetiska dramer”, växer ett hisnande, förbluffande språklandskap, där man bara kan låta sig dras ned och förundras.

Följ raden av krossade andungar
de vet
men visste inget när de ringlade ut i vattnet

Läs och låt det sjunga i dig!

Tomas Eklund:

Blommande vin av Ray Bradbury
Följ med 12-årige Douglas Spalding under sommaren 1928 i det fiktiva Green Town, Illinois. Det är den sommaren han upptäcker att han lever och därför en dag också måste dö. Som de flesta av Bradburys romaner är den baserad på ett antal från början fristående noveller som han sedan i efterhand vävt ihop med en ramhistoria. Stundtals magisk och ibland skamlöst sentimental, påminner den dig om din viktigaste sommar i livet.

Livet efter gud av Douglas Coupland
Också uppbyggd av ett antal noveller men med den lilla egenheten att varje avsnitt är försedd med en av Couplands pennteckningar. Om ensamhet och längtan efter att finna en mening med livet i det existentiella vakuum som uppstått efter sekulariseringen. ”Du tillhör den första generationen som uppfostrats utan religion” som det står på omslaget. Förvånade kritikerna genom sitt hjärtknipande allvar – de trodde att allt Coupland skrev var ironiskt.

Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman
Berättaren återvänder till sin barndoms hus och återupplever de skrämmande upplevelser som inträffade när han var sju år. Framför allt så minns han hur världen var och vad den betydde för honom när han var barn och inser det allra mest skrämmande faktumet: att han har glömt hur det var och kommer att glömma det igen. Neil Gaiman är när han är som bäst en stor berättare som berör alla som minns var hjärtat sitter.

Tone Sundberg Brorsson:

Bröderna Karamazov av Fjodor Dostojevskij
Om du tidigare inte läst något av Dostojevskij så tycker jag att du kan börja nu i sommar. Bröderna Karamazov har allt: ond bråd död, en mordgåta, komplexa karaktärer, filosofiska diskussioner, samovarer… Det är den absolut bästa bok jag någonsin läst. Hett sommartips!

Tre böcker av Primo Levi
När högermakterna mobiliserar i Europa och öppet nazistiska partier släppts in i Europaparlamentet tycker jag att den vackra samlingsutgåvan av Primo Levis lägerskildringar är viktig att läsa. Vi har en historia. Den är viktig att minnas.

Vitsvit av Athena Farrokhzad
Om du inte hunnit läsa denna lyrikpärla än, gör det! På litet utrymme får Farrokhzad så mycket sagt. En fantastisk diktsamling!

Similar Posts:

• Sommarläsning 2013
• Sommarläsning 2012
• Sommarläsning 2011
• En storslagen sorti
• Det vilda skrivandet

Vi på dagensbok.com kommer självklart att vara där och fira och ta del av poesin. Finns det inte möjlighet att vara på plats finns poesi som tur är i bokformat också. Och vad passar inte bättre än att läsa poesi på världspoesidagen? Därför tipsar vi i redaktionen om några av våra absoluta favoriter på den internationella och svenska poesiscenen.

Khashayar Naderehvandi: Om månen alls syntes
Poetiska sprickor

Att läsa debutanten Khashayar Naderehvandis diktsamling Om månen alls syntes är som att bläddra i ett fotoalbum. Små frusna scener och episoder lyfts upp och väcks till liv. Dessa foton – dessa minnen – förhåller sig till en början avvaktande; det finns ett tunt och skört fönsterglas mellan läsare och text. Men ju längre in i dikten man kommer, desto mer bryts denna genomskinliga barriär ner och desto närmare kommer det förflutna.Tillvaron flyter samman; minnet, drömmen och nuet blir ett… Läs mer

Marie Silkeberg: Material
Prosalyrik i kringelikrokar

Sidorna i Material är stundtals späckade med ord, en prosalyrisk smet utan stor bokstav, men med mycket närvaro. Språken blandar sig med varandra. Jaget befinner sig stundtals i Stockholm, stundtals i Petersburg, stundtals i Göteborg, stundtals någon annanstans. Det finns en uppbrytning i tid och miljö som jag inte lyckas reda ut… Läs mer

Hanna Hallgren: Burqa
Svår, svår, svår. Meningen?

Jag har länge dragit runt med den här boken i min väska, och det har medfört en del problem. Burqa är i och för sig inte tung (tvärtom, tunn och lätt), men formatet är A4 och den låter sig inte tryckas ned så lätt i den allmänna röran… Läs mer

Anna Hallberg: Colosseum, Kolosseum
Ellips som ekar av sånger

Om jag skulle räkna upp de stödord som jag klottrat på den gula insidan av den helsvarta boken Colosseum, Kolosseum inför skrivandet av denna recension och samtidigt försöka imitera Hallbergs stil så skulle det bli ungefär såhär:

djur kroppar    kött våld     krig krossa
kroppsdelar 
jag blir du blir ingen
övervakning     sprudlande    vårkänslor
bevakning   ellips fängelse straff 
ellips     vård att se bli       sedd 
	Colosseum	Säters 	hospital  
maktens arkitektur ellips 	panopticon 
broskbitar    mellan tänder	
att           tugga	kött krig våld

Läs mer

Inger Christensen: Det
Tack för det Modernista!

Första gången jag läser Det får jag ångest. Jag slår upp boken och möts av ett massivt textblock där meningarna slingrar sig som ormar i stackatotakt:

Det. Det var det. Så har det börjat. Det är. Det fortsätter. Rör sig. Vidare. Blir till. Blir mer.

Efter två sidor blir jag tvungen att lägga ifrån mig boken i över en månad. Läser en fantasyroman istället. Jag orkar inte med det här nu… Läs mer

Clara Janés: Skogens hemligheter
Med alkemin som tema

Den spanska poeten Clara Janés (du som kan spanska eller holländska, se och hör henne här) som skrivit fler än tjugo diktsamlingar, anser själv att Skogens hemligheter (Los secretos del bosque) från 2002 är en av hennes mer betydelsefulla. Detta skriver hennes svenska översättare Ingrid Wickström i ett förord till diktsamlingen. Märkligt nog tycks detta vara det första och enda i bokform av Clara Janés som översatts till svenska… Läs mer

Patti Smith: Oskuldens tecken
Patti the poetess

Egentligen tycker jag inte så mycket om att läsa diktsamlingar i översättning, särskilt inte när originalspråket är engelska och därför särskilt lätt att ta till sig. Men nu har Brombergs förlag givit ut en översättning av Patti Smiths Auguries of Innocence från 2005, en samling med 26 dikter, och det måste ju lyftas fram. Vad jag kan se har endast ytterligare en av hennes diktsamlingar översatts till svenska, och det är Woolgathering, som även den kommit ut helt nyligen (Bakhåll förlag) med titeln Samla ull… Läs mer

Kristin Berget: Der ganze Weg
Tid, rum, kön och kropp

Långa rader av människor och djur
djur och människor
gud är ett ord
i en himmel som ständigt
mörknar

Efter ett par försök att klura ut den korrekta översättningen av Der ganze Weg, och vad titeln innebär för texten släpper jag den och låter mig ledas in i norska Kristin Bergets andra diktsamling. Som börjar försiktigt, men ändå med ett löfte om något kontrastrikt, något med utsikt… Läs mer

Tomas Tranströmer: Den stora gåtan
Lättillgängligt oåtkomligt

Det här är jättesvårt. Jag gillar inte lyrik. Det saknas handling, mening, substans på något sätt. Jag har inte tålamodet att sitta och fundera över en text och försöka förstå det djupa i tre rader med bokstäver som ordnats i någon slags systematik. Vanligtvis. Men det är bra och spännande med nya saker. Extra spännande att recensera en så stor litterär händelse som Tranströmers nya, naturligtvis… Läs mer

Similar Posts:

• Världspoesidagen 2011
• Poesibokmässa, läsningar och världspoesidagar
• Ellips som ekar av sånger
• Patti the poetess
• Världspoesidagen 2014

Långa rader av människor och djur
djur och människor
gud är ett ord
i en himmel som ständigt
mörknar

Efter ett par försök att klura ut den korrekta översättningen av Der ganze Weg, och vad titeln innebär för texten släpper jag den och låter mig ledas in i norska Kristin Bergets andra diktsamling. Som börjar försiktigt, men ändå med ett löfte om något kontrastrikt, något med utsikt.

Det är rummet, tiden och könet det handlar om. Rummet, tiden, könet och – ur ett kvinnligt jags perspektiv – kroppen. För där könet finns, finns också kroppen. Alltid.

Några kroppar för dagen några
kroppar för natten

I dagsljuset försvinner ögonens
känslighet

(…)

Natt

Det är här vi befinner oss
Gränserna är inte längre bevakade
Kropparna är öppnade

(…)

könet bestämmer kroppen
graden av våld vi försöker det
tal som går

Det är med både enkelhet och komplexitet som Kristin Berget flyter mellan kroppen, könet, staden och tiden, och allt som svävar däremellan. Och som en biprodukt av könet och kroppen och deras förmåga att spela mellan de kulturella väggarna kommer skulden, dömandet och associationerna till det bibliska:

Du tror det är förnedrande att
Inte längre höra hav

Slicka mur och betong

Skillnaden på ilska och sorg

Förlåt mig Min skuld

(…)

Kära Jungfru Maria Jag tror vi
skulle haft bra sex

Som ni kanske märker vill jag egentligen bara citera allt jag gillar ur Der ganze Weg. För det är en diktsamling som växer. Som från att ha varit något relativt intetsägande och nästan irriterande(alla bibelreferenser, alla återkommande tidsmetaforer), övergår i att ständigt visa nya passager som gör mig lika glad som skrämd och upprymd.

Der ganze Weg rör sig mellan Paris och Warzawa, flicka och kvinna, bröstvårtor, blommiga klänningar, djur, skog – allt detta konkreta som befäster just tid och rum och placerar människan i det – med sitt kön och sin kropp. Det är högt och lågt, heligt och perverst, men ändå någonstans jordnära. En spännande väg att gå.

Similar Posts:

• Positionernas upplösning
• Poesi på världspoesidagen
• Dikt för konturerna
• Vecka 28: Fly undan med en bok
• Bortom de lyckliga sluten