Recension

: Om månen alls syntes
Om månen alls syntes Khashayar Naderehvandi
2011
Norstedts
9/10

Poetiska sprickor

Utgiven 2011
ISBN 9789113032962
Sidor 78

Om författaren

Khashayar Naderehvandi
Foto: David Relan

Khashayar Naderehvandi, född 1981 i Teheran, kom till Sverige 1987 och växte upp i Malmö. Han är kritiker på Kulturnytt i P1 och doktorand inom konstnärlig gestaltning vid Akademin Valand, Göteborgs universitet. Debutdiktsamlingen Om månen alls syntes släpptes 2011. Han har sedan utkommit med romanen Vila i era outtröttliga händer (2013) och diktsamlingen Allting glittrar och ingenting tar slut (2016). 2014 tilldelades han Sveriges Radios Novellpris 2014 för novellen ”Förhöret”.

Sök efter boken

Att läsa debutanten Khashayar Naderehvandis diktsamling Om månen alls syntes är som att bläddra i ett fotoalbum. Små frusna scener och episoder lyfts upp och väcks till liv. Dessa foton – dessa minnen – förhåller sig till en början avvaktande; det finns ett tunt och skört fönsterglas mellan läsare och text. Men ju längre in i dikten man kommer, desto mer bryts denna genomskinliga barriär ner och desto närmare kommer det förflutna. Tillvaron flyter samman; minnet, drömmen och nuet blir ett. Gränsen mellan nationer och mänskliga kroppar luckras upp och förenas. Tiden blir cyklisk; känslan och längtan efter att vara och att vara närvarande helt och fullständigt är det enda viktiga.

I kontrast till detta står språket, som låser fast känslan, strömningarna och avvikelserna. Inte bara på det mimetiska planet, utan också utifrån sitt systematiserande och definierande. Språket inte bara befäster, det lägger också locket på och låser fast. De ord som bygger dikten är de ord som bygger dikten. Inga andra. Punkt. Väl medveten om detta ger sig Khashayar Naderehvandi i kast med att försöka skildra en tillvaro, full av skrymslen och vrår. Och det gör han med en ypperlig precision och finkänslighet.

Detta tillstånd är lågmält och subtilt. Inga stora ord, men därmed inte enkelt. Det är välkomponerat, men med en befriande underliggande atonal malande ton som väcker frågor. Orden är bara toppen på ett isberg, resten förblir fördolt och förgrenar sig kors och tvärs under den dunkla ytan. Texten genomsyras av ett kyligt motljus, ömsom är det distanserat, ömsom närvarande. Det är bakom orden och språket som det verkliga livet, människan och poesin finns. Det är inte orden som skapar en historia, det är historien som skapar ord. Vems berättelse det är som skildras framgår inte. I centrum står ett par syskon, ett fallfärdigt hus och ett anonymt du. Men det skulle också kunna vara vem som helst, var som helst. Det hela är en diffus väv, där gränserna upplöses och smälter samman. Det är upprepningar, variationer och fortsättningar.

Under denna stilistiska yta bubblar det och jäser. Det verkar som om människan vill slita sig loss från sig själv och gå upp i något mycket större. Detta större, detta det andra, som här kanske skulle kunna vara naturen, är något fritt och vilt, men också något vi inte vet så mycket om. Vår verklighet är språk och huvud. Och den definieras utifrån språkliga och sociala praktiker, dock inte helt vattentäta. Dessa strukturer och begrepp har sprickor och det är i dessa som våra kroppar tar form. Khashayar Naderehvandi har uppfunnit nya språkliga strukturer, men lämnar små hål i vilka dikten kan andas och leva vidare. Det är välbekant, men känns ändå nytt och fräscht. Ibland glimtar en och annan liten kliché förbi, för att sedan motsägas eller förlängas av en ny och fräsch bild. Texten färdas genom tanken, kroppen och andningen; det är ord att försjunka i. Om månen alls syntes stannar kvar länge hos mig och påminner om att livet inte riktigt går att greppa, trots att vi lever det – nu, igår och imorgon.

Emelie Eleonora Wiman-Lindqvist

Publicerad: 2011-03-18 00:00 / Uppdaterad: 2011-12-30 16:14

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #4073

3 kommentarer

[...] Att läsa debutanten Khashayar Naderehvandis diktsamling Om månen alls syntes är som att bläddra i ett fotoalbum. Små frusna scener och episoder lyfts upp och väcks till liv. Dessa foton – dessa minnen – förhåller sig till en början avvaktande; det finns ett tunt och skört fönsterglas mellan läsare och text. Men ju längre in i dikten man kommer, desto mer bryts denna genomskinliga barriär ner och desto närmare kommer det förflutna.Tillvaron flyter samman; minnet, drömmen och nuet blir ett… Läs mer [...]

Poesi på världspoesidagen | dagensbok.com Oregistrerad 2011-03-21 10:00
 

[...] dagensbok.com [...]

Om månen alls syntes | Foto och litteratur Oregistrerad 2011-04-16 13:08
 

[...] Poetiska sprickor [...]

 

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?