Annika Sandén är historikern som utforskar den lite skuggiga delen av svensk historia. Hennes förra bok Missdådare utforskade synen på brott i 1600-talets Sverige. I det senaste verket Bödlar utforskar Sandén bödelns kulturhistoria, främst under Sveriges 1600-tal. Områden som Sandén belyser är hur själva yrkesrollen bödel kom till och hur den förändrades under tidens gång, […][...]

Athena Farrokhzad och den rumänska författaren Svetlana Cârstean befann sig 2012 på en översättarworkshop. Cârstean kan inte svenska, Farrokhzad inte rumänska. Ändå slutade det med att de översatte varandras diktsamlingar (Skruvstädsblomman och Vitsvit) till svenska respektive rumänska. Trado är en förlängning av deras kollaboration. Trado är uppbyggd som ett altarskåp, där varje insida bär en […][...]

Den är magisk, Ann Jäderlunds nya diktsamling. Som vanligt porlande, rytmisk. Jag ljudar för mig själv på tåget, i soffan, på bussen. Ljudar ljuden ur djupa kärlek ingen. För stora delar är närmast musikaliska, dikten dunkar fram som ett snabbt tåg av äldre modell, som i den intensiva En Narkissosdikt: Jag kan se mitt öga […][...]

Charlotte Qvandts nya diktsamling formligen golvar mig. Epikris är en motsägelsefull utsaga. En obduktion av en patient som inte är död när obduktionen påbörjas. Motsatser som ställs mot varandra och med varandra. Det formella språket och det bultande köttet. Det inre dolda och det yttre undersökningsbara. Det kvalitativa och det kvantifierbara. Instrumenten som radas upp […][...]

Vad innebär det att gå sönder? Det är symptomatiskt för diktsamlingen att titeln inte innebär ett svar. I Att gå sönder är så går man som läsare runt i ett töcken; förlustens, hopplöshetens, meningslöshetens, rastlöshetens töcken. Ett töcken där vi ständigt börjar om, där allt det meningslösa tas om på nytt. Repetitionen, inte som metod […][...]

Den senaste tiden har det börjat komma böcker om Peter Mangs, mannen som satte skräck i Malmö och kallades för en ny laserman. Palmkvists bok är den med den osmakligaste titeln. Jag antar att den är lånad från Mangs egen bok Mina äventyr i Svenssonland. Dock är reportaget intressant och läsaren får en insikt i […][...]

Det finns flera zombieapokalypsöverlevnadsböcker (ett jättelångt ord som av någon anledning inte rödmarkeras i mitt Word-dokument). Herman Geijer har skrivit en till, illustrerad av Jimmy Wallin. Geijers bok är speciellt intressant av flera anledningar. För det första handlar den om överlevnad i ett större perspektiv. Man kan se zombieapokalypsen som ett spännande exempel på en […][...]

Brev i april är en sällsam diktsamling. Christensen skriver om livets resa på en flod mellan två stränder, den ena stranden med ”det rasande hoppet om förklaring och avslutning” och den andra stranden ”en endaste enda förklaring som sprider sig och sprider sig”. Genom Christensens flätade meningar, repetitioner, omlottdiktning, skymtar livet. Kan inte livet sägas […][...]

Maria Küchens senaste diktsamling, Rosariet, det marina, rör sig i vattnets och havets värld. Den simmar bland fiskarna, är fisk, är urdjur. Diktsamlingen rör sig mellan Urdjuret, ave maris stella, manetgudinnan som finns före benämnandets tid och dagens rovfiske och odlade laxar. Küchen skriver fram en sorts subversiv skapelseberättelse. Guden är fisken är guden, ritar […][...]

För att vara en bok om mat, är Hunger och törst ganska ofta rentav osmaklig. Inte heller handlar den det minsta om just hunger eller törst. Tellström skriver om maten som kultur, han komplicerar aldrig innehållet med reflektioner över svält, produktionsvillkor, etc. Köttproduktionens etiska avvägningar lämnas i stort sett därhän. Tellström kommer med flagranta generaliseringar: […][...]