Recension

: Brev i april
Brev i april: och andra dikter Inger Christensen
2015
Modernista
9/10

Tänk på döden

Utgiven 2015
ISBN 9789176452943
Sidor 64

Om författaren

inger_christensen
Foto: Paolo Gaetano

Inger Christensen (1935-2009) var poet, romanförfattare och medlem av den Danska akademien. Hon debuterade 1962 med diktsamlingen Lys och har sedan dess försörjt sig på sitt författarskap. På senare år blev hon som representant för Poeterna en ständig nobelpriskandidat tillsammans med Tomas Tranströmer och Adonis. Dessvärre hann hon avlida innan hon fick det stora priset.

På svenska av Inger Christensen finns sedan tidigare diktsamlingarna Fjärilsdalen (1996, Bonnier Alba), Alfabet (2000, Albert Bonniers förlag) och Det (2009, Modernista), romanerna Det målade rummet (2010, Modernista) och Azorno (2011, Modernsita), Hemlighetstillståndet (essäer och artiklar, 2011, Ariel förlag) och Ljus(2013, Modernista).

Sök efter boken

Brev i april är en sällsam diktsamling. Christensen skriver om livets resa på en flod mellan två stränder, den ena stranden med ”det rasande hoppet om förklaring och avslutning” och den andra stranden ”en endaste enda förklaring som sprider sig och sprider sig”. Genom Christensens flätade meningar, repetitioner, omlottdiktning, skymtar livet. Kan inte livet sägas vara en fläta, hårtestar som dyker, krusar sig, göms och lyser? Alla dessa delar av håret som döljs under andra, de skimrande vågor som framhävs framför andra.

På ytan sker en resa till ett hus, två personer som anländer ”nästan innan vi är vakna” där ”världen är ett vitt bageri”. Under ytan diktar Christensen om döden, vår obönhörliga färd mot den, livets väntan på döden. Christensen skriver om språket. Språket som ett skydd mot döendet, språket som samtidigt manar fram döden. Språket som liv och som:

Oroliga duvor överallt
och rädslan för dikten
som skrämd
flyger upp
vid minsta
rörelse (…)
Snart bara
en lagbunden
våldsam fred.

I Brev i april är döden en ”hemkomst” som ”sprider sig och sprider sig och sprider sig” i kroppen. Dikten liksom livet är i ”alltidspresens”. Christensens undran, vår undran ”blir för stark och kallas ångest”. Det finns något magiskt i hur Christensen lyckas skapa motsägelser; genom att benämna men samtidigt ifrågasätta benämningen. Det finns överhuvudtaget något magiskt i hela Christensens diktning.

Vem vet
om inte döden
vet med sig
att den heter
något annat

Brev i april får mig att våga tänka på döden, dröja i tanken en stund, tillbringa tid med granatäpplet ”som ingenting säger”.

Tone Sundberg Brorsson

Publicerad: 2015-12-11 00:00 / Uppdaterad: 2015-12-08 17:23

Kategori: Dagens bok, Recension | Recension: #6390

Inga kommentarer ännu

Kommentera

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?