Jason Diakité är mest känd under namnet Timbuktu och som rappartist. Sedan i höstas kan han även kalla sig författare efter att ha publicerat sin första bok, en familjebiografi med titeln En droppe midnatt. Genom den söker han sitt eget ursprung och försöker förstå familjens historia. En stark berättelse om att vara trygg i sig själv, veta vart man hör och vart man kommer ifrån.

Medan författaren lär sig och förstår alltmer av det förtryck som svarta människor fått utstå, och fortfarande drabbas av, får läsaren göra detsamma. Att rasismen lever och frodas är knappast något som går att förneka, men det man framför allt slås av är i vilken utsträckning den till synes oupphörligt påverkar människor. Hur en mörkare hudton ofta kräver en överlevnadsstrategi och hur systematiskt rättigheter fortfarande förnekas. Specifika saker sticker ut och upprör; till exempel hur det i många fattiga områden i USA inte går att få tag på färska grönsaker och frukt, att svarta människor har 6 gånger så hög risk att dömas i en amerikansk domstol. Samtidigt lyser biografin av en enorm respekt och beundran för alla de som har lyckats i ett samhälle som försöker trycka ner dem.

Det märks dock att detta är en debut. Språket är ofta övertydligt och alltför upprepande. Fraser återanvänds automatiskt. Ibland känns tidshoppen slumpmässiga och förvirrande. Helhetsintrycket blir något tröttsamt, men det går att bortse ifrån. Historien är värd att höras.

En droppe midnatt är en bok som bör läsas. Den påminner om det onda som har skett, och som fortfarande pågår. Kom igen, världen. Vi kan bättre än så.